ljus

Farväl till en vän, och välkommen Lovisas jul

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

Vi har en vacker urnelund och platser där ljus kan läggas ner på vår nya gravgård i Lovisa. Där tog vi igår farväl av vännen Eero som hastigt gick bort i början av oktober.

Den här stenen är vacker året om, och särskilt förstås till jul då många lägger ner ljus här. I går hade vi ingen snö, men natten mot i dag kom ett par centimeter.

Livet är ibland glädje, ibland sorg. I dag var det festligt och roligt på torget när Lovisas jul öppnades och ljusen i granen tändes. Mycket människor i farten och kommersen förhoppningsvis god för alla lokala försäljare som ställde upp. Julgubben gladde också såväl gammal som ung.

Alla möjliga figurer rörde sig i vimlet, tror att barnen gillade det här lejonet, för det är väl ett lejon? 🙂

På Alexandersgården vimlade det också av besökare, och där finns också Lovisas största julkrans.

Varde ljus i mitt hus och mot ljusare tider går vi

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer
Här brinner inte alla ljus på plåtskåpet samtidigt, men alltid ett litet gäng varje kväll. Snäckorna är från olika resor, från de tider då det inte var förbjudet att plocka och ta med sig. Eller också kan jag säga att jag faktiskt inte visste att det är och var förbjudet i vissa länder. Tullen stoppade mig inte heller, jag hade ju aldrig mer än en eller två snäckor med mig. Men visst, om tusentals turister gör samma sak… så ja, jag förstår.

Ängeln i förgrunden är en julgåva. Ljuset till vänster köpte jag i Montenegro.

Plåtskåp, underlägg för ljusen, aluminiumfolie. Jag försöker verkligen vara försiktig.

Dessa stämningshöjare får mig att orka vidare genom vintermörkret. Dagarna ljusnar minut för minut.

Med ljus och färger som tema

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

Jag placerade adventsstaken på plats igår, men tänder den först imorgon söndagen den första december då vi har första söndagen i advent. Här testas staken, alla lampor funkade!

Min dag började strax efter klockan nio. Kom hem vid 22.30 igår från Lahtis där Tor gjorde en bra match i dryga två perioder mot Pelicans. Vi såg ut att gå mot en seger och vi dominerade mycket, men målen avgör och i slutsekunderna gjorde hemmalaget 7–6. Snöpligt. Men så är det i idrottsvärlden. Ibland vinner man, ibland förlorar man.

Nu eldar jag redan klockan 11.30 eftersom jag ikväll ska till en väninna och fira det vi i Finland kallar lillajul. I morse då jag hämtade posten från lådan bar jag också in en kasse ved. Känns lite som ”livet på landet mitt inne i stan” ❤

Vi har flera teman i bloggvärlden, ett av dem är Hoppa på tåget, som lokföraren Åke leder. Temat där är i dag kombinerat, Ljus + färgsprakande november. Det är sista november i dag, och LillaSyster har hela månaden inspirerat bloggare att visa färgglada bilder som piggar upp under den mörka månaden.

I arkivet hittade jag en bild som jag inte använd tidigare. Kristallkronan i vårt rådhus. Den får också gå in som ett bidrag under temat LJUS.

Och en annan, över två år gammal bild som också finns i mappen ”Oanvända bilder” är den här som får vara bidraget ”Färgsprakande”. Den är från en utställning i Bistro Kronan i april 2022.

Självständighetsdag, del 2

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

I dag har det varit kransnedläggningar vid många hjältegravar runtom i landet. Så också vid Pro Patria-minnesstenen i Lovisa. En stark tradition i mitt kära fosterland. Här har också Lovisa Tor lagt ner en krans, bland många andra föreningar. Symboliskt känns det inte minst för att Tors färger gult och blått är samma som Ukrainas. Och Ukraina genomlider nu det som Finland har gjort under många år på 1900-talet.

Morfar föddes i januari 1903 och hans dödsdatum blev 14.9.1940 då han var 37 år gammal. Han stupade i kriget, eller försvann i alla fall på något sätt. Kroppen återfanns aldrig.

De fina lyktorna har veteranföreningarna skaffat med hjälp av diverse donationer. I år var scouterna med och tände lyktorna. De två ljusen i snön har jag och min syster lagt ner.

Det var otroligt vackert ute i dag. Vindstilla, minus åtta grader, sol och gnistrande snö. 106 år sedan Finland blev självständigt.

Morfars sten och lykta i raden närmast kameran där de två små ljusen syns framför.

Snart ska jag duscha och sedan klä mig fint och sätta mig i soffan för att följa tv-sändningar bland annat från balen på slottet där president Sauli Niinistö och hans fru Jenni Haukio nu är värdar för sista gången. In på nästa års sida väljer vi en ny president.

På sekretären brinner ett blåvitt ljus vid fotografiet av morfar.

Julkalenderlucka 6, självständighetsdagen

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

Ett enkelt ljus passar bra att ha i luckan den sjätte december då vi firar självständighetsdag. En dag värd att fira och en tradition vi värnar om. Den känns extra viktig nu när Ukraina kämpar för sin självständighet.

Hemma tar jag alltid fram ett blåvitt ljus och morfars foto. Han stupade i ett av de krig Finland genomlevt. Han var några år över trettio då och min mormor blev ensam med fyra barn. Morfar Edvin Ahllunds kropp återfanns aldrig.

Det vilar allvarets skimmer över denna dag, men vi har också kunnat börja fira den med glädje, och framför allt med tacksamhet över alla de uppoffringar som gjordes under och efter kriget.

Plus elva grader! Härliga vår 🌷!

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

Nu hoppas jag att så många som möjligt av mina bloggvänner också har haft fint påskhelgsväder. Vi har nämligen haft 11 grader i dag, snön smälter med fart, himlen är blå, fåglarna kvittar högljutt. Jag har sett första nässelfjärilen! Förvisso såg den lite vilsekommen ut då den fladdrade över snödrivorna på mammas gård. Men den har kommit fram för att solen värmt rejält på något ställe.

Hyacinter köpte jag inte i dag, då jag blivit lite doftkänslig på äldre dar. Men otroligt gott doftade dom här utanför affären Dream Flower. Jag köpte ett äggformat ljus i stället och en liten svart påskhare på pinne 🙂

Den vita haren köpte jag ifjol, den svarta i år. De kan stå framme hela sommaren om jag så vill, de är inte så direkt förknippade med påskhelgen.

Min enkla påskinstallation. Det svarta ljuset köpte jag också i dag då vi var på utfärd med syrran till Tokmanni Gammelby.

Promenaderna inom ramen för ”Hälsostegen Aktiv året om” har fortsatt varje dag sedan den första oktober. I går gick jag här i gränden mellan sjukhuset och ån i Garnison då jag skulle till innebandymatchen. Vi förlorade den andra kvalserien, men har ännu en chans att ta oss upp till division ett. Vilket motstånd vi får klarnar i dag eller imorgon och första matchen spelas troligen instundande lördag.

Avslutningsvis, om ni vill titta in på Nya Östis webbplats, så finns där ett trevligt litet påskskämt 😂

Lucka 5, kan kärleken och freden segra?

~ Carita Liljendahl ~ 15 kommentarer

Vem som helst av oss välkomnar säkert frid och fred på jorden. Det är ofattbart att det hela tiden ska krigas nånstans, utövas våld, förtryck, tortyr och andra hemskheter. Ondskan finns omkring oss, men så finns också kärleken. Så måtte den vinna, inom vilken tidsram det än handlar om.

Imorgon firar vi självständighetsdag i Finland. Vi har delat upp jobbet på tidningen så alla inom hetsigaste produktionen inte ska behöva jobba hela den dagen, den är nämligen ”röd” i kalendern, en helgdag.

Men tidningen ska ut ändå den åttonde december, så alla kan inte ta hela dagen ledigt.

Jag har planerat att föra ljus till min morfars hjältegrav imorgon. I dessa tider känns den självständighet som vi vann 1917 och sedan även senare försvarade extra värdefull. Jag tror att Finland som har upplevt krig så sent som 1939–1944 känner något slag av brödraskap med Ukraina. Vi har kämpat, och de kämpar, mot samma fiende.

Historien upprepar sig dessvärre. Varför lär sig människan ingenting? Finns det hopp för att det goda kan segra en dag?
Jag vill tro det 🙏

Och festen den fortsatte

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer
Fick för snart en vecka sedan bland annat de här gåvorna av min väninna Dimi. Hon hade inte möjlighet att komma på min 60-års fest i maj. Sedan reste hon till sitt hemland och jag hade också allt möjligt inbokat i kalendern. Men i slutet av förra veckan sågs vi och då fick jag ett fint kort, en flaska mousserat, ett ljus och en rosendoftande tvål.

Jag är ju inte särskilt romantiskt lagd, om vi ser till inredning och kläder. Men kanske det finns en romantisk ådra i mig ändå eftersom jag älskar doften av rosor och rosenbuskar, tvålar och parfymer – bara doften inte är söt och dominant.

Får jag en gåva med ett blommigt ljus eller en rosa tvål, då uppskattar jag den väldigt mycket. Ljuset brinner redan om kvällarna och jag doftar på tvålen varje dag.

Får jag blommor i bukett av någon är jag också romantiskt lagd och blir väldigt förtjust och tacksam. Så riktigt lite romantiskt lagd kanske jag är ändå 😍