Bilder inifrån huset har jag visat förr, bland annat i samband med Lovisa öppna julhem.
I dag väljer jag att visa bilder från den lummiga gården där besökarna njöt av kaffe och läckra bakverk.
Och gårdsbyggnaden har byggts om. Där finns nu mer svängrum för alla som vill köpa av de fina produkterna eller som vill köpa något från cafeet.
Världsrekordsförsök med det långa matbordet. Forneldarnas natt.
Trängsel på alla gator och torg mellan klockan 10 och 17 under två dagars tid.
Lovisa Historiska Hus brukar besökas av cirka 16 000 personer. Det är lika många som antalet invånare i staden.
Loppmarknader, konserter, utställningar och det viktigaste av allt – människor som öppnar dörrarna till sina historiska hem.
15 euro kostar armbandet som berättigar dig till husbesöken. Men många nöjer sig med att insupa atmosfären och bara strosa runt på stan, äta gott, kanske fynda något.
I dag gör svärmor, FasterAster och jag en runda på stan. Återkommer med bilder i kväll!
På min bild ser ju bordet dessvärre mest ut som en matta! Varför fotograferade jag inte så att man såg benen?
Nå, men vi har i alla fall driftiga företagare inom restaurangbranschen i Lovisa.
I samband med evenemanget Lovisa Historiska Hus görs ett försök att komma med i boken för Guinness World Records. Matbordet blir nämligen över 1,3 km långt och byggs väldigt långt med hjälp av frivilliga krafter.
Lediga platser lär ännu finnas vid matbordet, de kostar förstås en slant men visst kan det vara kul att få vara med och göra ett världsrekord.
Mera information hittas HÄR, mest på finska men längst nere på sidan finns lite på svenska också.
Inspirerad av Konst eller konstigt har jag också börjat fotografera skyltar 🙂
De här var väldigt små, kanske inte mer än trettio centimeter breda.
Och i en tvåspråkig stad som Lovisa tycker jag det är lite lustigt att texten bara finns på svenska.
Så jag antar att någon satt fast dem bara för att skyltarna hittats i något lager. Inte för att de behövs eller fyller någon viktig funktion just där de finns.
Skyltarna kanske härstammar från en tid då Lovisa var en nästan helt svenskspråkig stad, för sådana tider har funnits.
Men språket på skyltarna är inte särskilt gammaldags, så jag vet inte.
I dag är språkförhållandena i Lovisa 55 % finska, 42 svenska och 3 % övriga språk.
Lite skämtsamt brukar många som säger eller skriver nåt på finska tillägga ”och samma på svenska”. Nu säger jag ”och samma på finska”.
Den här lekparken, som ännu inte är helt klar, upprör känslorna i Lovisa. En del tycker den är på tok för dyr med miniatyrhus, staket, specialunderlag, gungor m.m.
Man frågar sig varför vi inte asfalterar gator som är i dåligt skick i stället, eller gör något åt sysselsättningsfrågor.
Andra tycker att parken behövs. Dels för alla barnfamiljer, dels för att den marknadsför staden och vi blir påminda om att filmen Onneli ja Anneli (Ada och Glada) filmades i vår stad. Del två, en uppföljning, ska också filmas här i vinter.
Min bild blev inte så bra. Det hade störtregnat just innan och vattnet strilade ännu ner samtidigt som åskan mullrade ovanför huvudet på mig. Så jag tog bilden från bilfönstret.
Den här dagen har känts ganska bra. Vi hade roligt på jobbet
Jag gjorde en personintervju med en poet och kände glädje då jag satt och skrev ut den.
Jag tycker ju väldigt mycket om mitt jobb, både som vikarierande nyhetschef och som reporter.
Alla utmaningar jag har framför mig, både inom jobbet där vi har omstruktureringar, och inom privatlivet som ska byggas upp från scratch … de känns inte alls hotfulla. Något av det värsta har ju redan hänt – jag har förlorat min bästa vän, min make, till en annan kvinna.
Men jag håller på att vänja mig vid tankarna på att varje dag är ett nytt äventyr och att en prins kan stå och vänta på mig bakom följande krök på vägen 🙂
Om du ännu inte har sett utställningen som hyllar Tove Jansson i Lovisa ska du absolut gå och titta på den! Tove förknippas främst med Mumin men hon har gjort många andra fina illustrationer.
Utställningen är öppen på Almska Gården till och med 7 september.
Då jag jämför Tove Jansson-utställningen i Borgå konstfabrik med den som finns i Lovisa kan jag inte säga annat än att utställningen här på hemmaplan slår Borgås med hästlängder.
I Lovisa finns gamla tidningar framme, sådana som Tove illustrerat. Här finns skämtteckningar av henne, gamla fotografier både i svartvitt och färg samt en massa Muminprylar. Dessutom också några oljemålningar från privat ägo som Tove skapat.
I nedre våningen finns Ville Anderssons vackra tavlor. Missa inte heller dem.
Ett par dagar tillbringar jag ännu på stugan med kära släktingar. I går fick vi en verklig naturupplevelse då igelkotten kom fram till våra fötter där vi satt blickstilla vid trädgårdsbordet. Den stannade länge under bordet och stolarna. Helt underbart! Och så har vi ju fasan, hackspett och ekorrar som vi också får beundra.
Skulle hämta FasterAster från busstationen och hade plötsligt en timme ledig tid. Orken för sorteringen hemma tog slut efter några idoga timmar och då satte jag mig i bilen istället och körde runt.
Först åt jag en glass med smak av citronlakrits vid torget. Sedan styrde jag bilens front mot stadens museum.
Det ligger bara ett stenkast från mitt nya hem, så parken jag visar här kan jag ha picknick i om jag vill.
Utöver museiparken finns Kapellparken ännu närmare mitt hem.
Börjar med att visa parken bakom Kommendantshuset som är Lovisa museum. Är du intresserad av historia, läs mer om huset HÄR.
Visst är parken fin med sina ståtliga träd, jag fick ju med bara en del av dem på bilden.
Trappan finns på husets södra kortsida. Fin stenläggning tycker jag och bra att trappstegen inte snyggats till eller förnyats nämnvärt.
Nej, det går fortfarande inte en dag att jag inte skulle tänka på det som hände i maj. Första maj kommer för alltid att påminna mig om dagen då jag fick veta vad som pågått en längre tid bakom min rygg. Ytterligare några veckor senare beslöt sig min man för att lämna mig och samma dag börja ett nytt liv med en annan människa.
Som sagt, jag tänker på det där varje dag. Men jag märker också att andra tankar får plats i min hjärna. Och att jag fortfarande har kvar förmågan att skriva.
Så jag fortsätter skriva om mina känslor, men jag pratar också gärna om dem, så du som eventuellt tvekat och inte vågat ta kontakt då du ser mig – ta mod till dig bara. Jag är ofarlig 🙂 Och börjar jag gråta är det inte så farligt det heller. Dessutom har jag inte glömt hur man gör då man skrattar.
I väntan på gruppen Mouva Musica som spelade kongolesisk rumba på Fredsforumet som arrangeras under helgen.
Träffade en kollega som jobbar på samma bolag som jag men i en annan stad. Fick en varm kram och en givande diskussion om min livssituation. Men självklart pratade vi mycket om våra jobb också 🙂
Rytmiskt medryckande toner bjöd Mouva Musica på och dansgolvet var fullt av människor som gungade eller hoppade i takt till musiken.
De flesta som kommer med cykel till området parkerar dem under pilträden intill paviljongen. Lövverket skimrade vackert i gatlyktans sken men att fånga det på bild med mobiltelefonens kamera var svårt.
I dag fortsätter jag packa och försöker få klart så mycket jag kan. I morgon går första flyttlasset. Det känns både overkligt och spännande men också ganska skönt.
Senare under veckan får jag hjälp av en vän att packa upp en del av lådorna. De kostar ju varje dag så jag ska försöka få dem tömda så fort det går, men allt kan inte placeras ut i bostaden på grund av den pågående renoveringen.
Sommarens sista trav arrangerades i Lovisa i dag. Jag har alltid förr gillat att gå på traven men de fyra tidigare som arrangerats sedan slutet av maj till mitten av juli har jag inte orkat besöka. Skilsmässan har tagit hårt på mig och i början handlade helt enkelt om att den fysiska orken inte fanns, sedan fanns inte den psykiska. Att möta folks blickar, att kanske tvingas förklara en massa – det orkade jag inte med.
Men som ni vet, för ett par veckor sedan började jag åter röra på mig och nu är jag inte längre rädd för att kanske möta personer jag inte så gärna vill se. Jag går på evenemang med vänner jag kan lita på, vänner som stöder mig vad än sker.
Jag spelade på vinnare i tre olika starter men hade varken tur eller skicklighet nog. Så jag förlorade alla mina slantar men jag brukar tänka att de understöder i alla fall den lokala hingstföreningen.
Badade för första gången den här sommaren. Juni månad var ju så extremt kall att knappt någon simmade då. Och när det sedan blev varmt hade vi rätt mycket jobb i kiosken. Men i morse klockan åtta kastade jag vinterpälsen som om ni ser något som flyter ute på viken kan det vara den 🙂
Efter badet satt jag en stund på kioskens terrass och värmde mig i solen. Osökt kom tankarna på sommaren innan. Då jag inte hade en aning om att sommaren 2014 skulle bli den hittills tyngsta i mitt liv. På kioskens altan har min man och jag ätit otaliga tidiga frukostar innan vi öppnat kiosken. Genom åren har vi till och med övernattat i den några gånger, för att det kändes som ett litet äventyr.
Den här sommaren blir den sista i kiosken, åtminstone för min del. Det känns vemodigt. Men jag försöker tänka att nya dörrar öppnas för mig. Nästa sommar kan jag göra något helt annat.
I går firades Small Ships Race i Lovisa. Massor av folk var i rörelse. Jag hade kameran med mig men kom inte för mig att ta några bilder!
Väninnan och jag träffade många bekanta och jag fick en del spontana kramar av människor som känner till det som hänt. Och ganska många sa att de följer min blogg och att de tycker om den fastän de inte hör till personerna som skriver kommentarer.
Svårt var det att se mannen jag älskat sjutton år hålla om en annan människa. Någon gång gjorde ju också han och jag sådär, smekte varandras ryggar och pussades förälskat.
Men… sådant är livet. Vi vet aldrig vad det för med sig och mitt liv går vidare, en timme i taget.
Kramar till er alla ❤
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 