Världsrekordsförsök med det långa matbordet. Forneldarnas natt.
Trängsel på alla gator och torg mellan klockan 10 och 17 under två dagars tid.
Lovisa Historiska Hus brukar besökas av cirka 16 000 personer. Det är lika många som antalet invånare i staden.
Loppmarknader, konserter, utställningar och det viktigaste av allt – människor som öppnar dörrarna till sina historiska hem.
15 euro kostar armbandet som berättigar dig till husbesöken. Men många nöjer sig med att insupa atmosfären och bara strosa runt på stan, äta gott, kanske fynda något.
I dag gör svärmor, FasterAster och jag en runda på stan. Återkommer med bilder i kväll!
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 
God förmiddag! Ni får säkert både kul och trevligt! Det är toppen med en massa folk, jag bara älskar det, att flanera och känna in atmosfärer!
Själv har jag en stor uppgift i eftermiddag, ska bli så härligt! ♫♪♫♪ 😉
Ha det bäst! Kram ❤
Ser fram emot morgondagen då allt fortsätter. Här händer så mycket att man omöjligt hinner ta del av allt under två futtiga dagar. Men härligt är det!
Ser ut som en bra plan för dagen! Ser fram emot bilder från matbordet! 15 Euro är nog lite väl saftigt tycker jag.
För 15 euro får man gå in i … jag minns inte hur många privata hem… över fyrtio?
Jag tycker priset är lagom, arrangörerna måste få något för all möda som läggs ner, och husägarna får en del av kakan, de gör ju stordåd då de under två dagar låter tusentals personer gå in och ut i deras hem och betrakta allt där 🙂
Oj, så härligt det lät. Älskar sådant.
Föresten. Vilken läcker soffa du har skaffat
kramis
http://mickandialog.wordpress.com
KÄRLEKEN
Ja, jag ska kolla om det är en äkta Barcelonasoffa 🙂 Gillar den väldigt mycket!
Kramar till dig!
Hoppas du har en härlig dag!
Låter som en trevlig dag!
kram
Ja, den blev fin – lägger ut bilder snart. Och så är jag stolt över mig själv för att jag tagit initiativ till försoning med kvinnan min make (mitt blivande ex) är tillsammans med. Det blev en lång kram, ett rörande ögonblick och jag är stolt över mig själv – och det här är sant, ingen ironi. Så onödigt att vara ovänner. Terapin har tydligen hjälpt och alla böner och allt vad ni vänner gjort för mig här på bloggen.
Kramar!
Carita, jag skickar dig ännu mer energi och styrka! Åh, vad glad jag blir!
Du ser!
Men ta en dag i taget och det är inte alltid man behöver vara storsint och förlåtande! Gör det som känns rätt i hjärtat- då blir det alltid bäst!
kram
Det här kändes ändå rätt – jag har lättare att gå vidare nu. För i den här lilla staden är det svårt att undgå att mötas på gatan, i affären, på nån kurs… och jag vill kunna möta henne utan att det känns illa inombords.
Jag fortsätter ta en dag i taget.
Jag kommer att gråta ännu, det vet jag. Och jag är varken hel eller stark, men jag är helare och starkare än för tre-fyra månader sedan.
Kram till dig som hjälpt mig så mycket ❤