10 timmar i buss, två timmar på match

I morgon bär det av från Lovisa till Joensuu. 374 kilometer och uppskattningsvis 4 timmar 55 minuter på vägen. Med pauser blir resan sisådär sex timmar lång, i en riktning.

Jag älskar att åka buss så det blir inga problem. Och den här resan är ganska kort om vi jämför med vad som komma skall lördagen den 15 december då vi siktar på att åka och heja på Lovisa Tor i Uleåborg. Då kräver resan 10-12 timmar i en riktning.

Är man supporter så är man. Det är alltså innebandy i Finlands högsta serie vi talar om. Tor möter Josba på bortaplan. Start för supportrarna klockan 12.30 från Lovisa, match 18.30-20.30 i Joensuu, tillbaka i Lovisa cirka 02 på natten.

Försökte måla naglarna blågula men det var inte så lätt, så det blir nog att fixa om det där i morgon. Det är Tors färger men kan i vissa fall också stå för Heja Sverige 🙂
Och så ska jag faktiskt få två slingor av blått och gult i håret också. Det är löshår som sätts fast med en ring. Har jag sagt att jag fyllde femtio i somras?

Ministerträff och brödbak

I dag hade vi Alexander Stubb, Finlands Europa- och utrikeshandelsminister, på besök i Lovisa. Inför kommunalvalet åker han runt och peppar Samlingspartiets kandidater. Vi passade på och tog en bild i serien ”Minä ja julkkis” (Jag och kändisen).

Också andra än jag ville träffa ministern. Såväl hans partikamrater som reportrar och andra intresserade.

Så här ser vårt rådhus ut i dag. Klockstapeln renoveras. Huset påminner lite om hotell Negresco i Nizza, alltså som byggnadsbakelse.
Det var på Negresco som styrelseproffset Björn ”Nalle” Wahlroos firade sin 60-års dag nyligen. Men jag ska kanske inte orda så högt om hans lyxiga vanor då jag själv firade min 50-års dag på Hotel Westminster bara ett stenkast därifrån…

Efter att ha levt loppan på Franska rivieran och tillbringat två månader utan lön som författare måste jag ta skeden i vacker hand och baka mitt bröd själv.

Hushållsassistenten (som är en maskin och inte en människa) har stått i skåpet orörd mer än åtta år… så det var väl dags?

Invasion i småstaden

I dag inleddes evenemanget Lovisa Historiska Hus, som arrangeras för åttonde gången. Det är svårt att beskriva hur det ser ut och känns då det till en stad som har 17 000 invånare kommer minst 10 000 människor till.
Och då ska vi komma ihåg att mer än hälften av våra 17 000 invånare bor ute på glesbygden.
Stadens alla gator och flera öppna platser, sådana som sandfotbollsplaner, är fyllda av parkerade bilar. I den gamla stadsdelen och på torget är det smockfullt med folk.
Många har kommit för att besöka vanliga människors hem, 44 objekt visas i år, en del av dem ligger utanför stadskärnan.
Men många nöjer sig med att bara besöka marknaderna, samlarmässan eller utställningarna.

Jag beundrar verkligen folk som orkar hålla på med gamla hus. Som paret Karvonen som köpte lärarinnan Ester Berlins hus vid Saltbodtorg (bilderna ovan). Huset heter nu Vackerbacka, och kanske backen inte är så vacker just i dag då den svämmar över av gamla stockar och bräder. Men otroligt mycket har hänt på ett år.
Och bara det att det finns människor som värnar om gamla byggtraditioner. Som har ork att vänta tio år innan de kan flytta in i sitt härliga hus.

LHH gästades av Svenska folkpartiets ordförande, försvarsministern Calle Haglund, till vänster. Här intervjuas han av Östra Nylands frilansreporter Inge, som också bloggar här.
I Haglunds följe ses Tom Liljestrand, i mitten, och Roger Turku till höger.
Evenemanget LHH fortsätter söndagen den 26 augusti.

I Frankrike med Adrian

En av fördelarna med författarjobbet är att jag får resa, ofta helt gratis 🙂
Just  nu är jag i Le Lavandou i sydöstra Frankrike med Adrian. Inte helt ensam förstås eftersom hans mor och far bor där, och så har han också annat sällskap men vem det är kan jag inte avslöja.

Att maken och jag var i Nice för en dryg vecka sedan har inget med det här att göra. Jag hade varit där för mer än tjugo år sedan och då vi bokade 50-års resa åt mig i början av det här året råkade Nice vara det bästa alternativet.

Jag har aldrig varit i Le Lavandou på riktigt, men med hjälp av internet kan man uppleva den lilla staden precis så mycket som jag behöver för att kunna skriva om Adrians vistelse där. Om en författare inte går in på några detaljerade miljöbeskrivningar räcker det ofta med att man på ett ungefär vet hur där ser ut.

När Adrian är i Lovisa har jag inga problem med att beskriva miljön. Tvärtom måste jag akta mig för att inte bli FÖR detaljerad i den. Och då jag skriver om Helsingfors känner jag till de flesta platserna. Men författaren har ju också frihet att hitta på nya miljöer. Kanske läsare från Helsingfors inte skulle gilla helt nya stadsdelar eller platser de inte alls känner igen sig i. Men ibland hittar jag till exempel på nya krognamn, i synnerhet då jag i första boken skrev om prostitution som försiggick på sådana.

Födelsedag och båtutfärd – bilder!

Den här goda kakan bakade makens dotter åt sin far på hans födelsedag i går.

Av sin mor fick maken de här blommorna. Direkt från naturen med blåbär och allt.

Från Selma Lagerlöfs gård i Sverige lär man ha räddat den här sortens pelargon som kallas Mårbacka. Jag köpte ett exemplar för att glädja maken på hans dag.

Rosorna från bröllopsdagen 4 juli står sig än. Det samma gäller rosen som vi fick på rosenbröllopet under evenemanget Rosornas charm 7 juli.

Helsingfors 12 juli cirka 9.30. Kryssningen med 100 år gamla m/s J.L. Runeberg mot Pellinge och Kabböle med slutdestination Lovisa ska snart börja.

Så här vacker är vår finländska skärgård när den är som bäst. Mellan Helsingfors och Pellinge blåste det rätt mycket och var mulet men från Pellinge, via Kabböle till Lovisa var det här så superfint!

Vi anländer till Lovisa med m/s J.L. Runeberg. Farleden är smal och inte särdeles djup. Mer om problemen där har jag skrivit här.
Jag glömde liksom bort att jag har semester och är tjänstledig…

Härlig sommarkväll – bilder!

Efter en fin dag i kiosken med många gäster vandrade vi längs vallen mot Skeppsbro-området. Man måste nypa sig i armen ibland för att förstå att det inte är en dröm att man bor i närheten av den vackra Lovisaviken.

Vi hade bestämt oss för att äta vår bröllopsmiddag på fredag kväll eftersom själva 14-års dagen gick i arbetets tecken i onsdags. Från restaurang Saltbodans renovering kan du se bilder HÄR!
Det var ett mastodontiskt projekt som har lyckats jättebra.
Nu är restaurangens matsal hur fin som helst nu med nya toaletter och fler sittplatser. Rekommenderar ett besök!

Pepparbiffen var helt perfekt, grön- och rotsakerna likaså. Röstipotatisens kanter var lagom knapriga, allt bara smalt i munnen. Nam-nam!

Halstrad gös med vitvinssås. Också helt perfekt! Vi passar på att tacka servitrisen Kajsa Fält för den lilla pratstunden och för bra service på alla sätt.

Efterrätten bestod av två glassbollar, grädde och choklad- eller kolasås prydda med kexstänger.

Hemåt igen, via Plagens simstrand, som strax före klockan 23 var folktom. En vacker, ljum och ljus sommarnatt. Kan det bli bättre som avslutning på en fin dag?

Räddade Lovisa ur Borgås klor

Det är inte ofta jag åker över ån efter vatten, det vill säga handlar
i grannstaden. Men det händer ibland. I en affär hittade jag de här näpna hängarna. Vad har Lovisa i Borgå att göra, tänkte jag. Rädda det som räddas kan innan kommunreformen äter upp oss. Bordstabletten var också söt, limegrönt är fint. Får kanske pryda kioskdisken i sommar.

PANIK! Bankomaterna plockas bort!

Så här såg det ut i min plånbok i dag. Den innehöll bara några ynka papper och kvitton. På radion hörde jag ett inslag om bankomaterna som lär ha blivit olönsamma för bankerna.  Frågan är vad som är lönsamt i bankerna nuförtiden, men den sista bankomaten dom har i Kaskö hotas av stängning. Där lär kommunen ha ryckt in för att upprätthålla den ett år eller två. Bland annat med tanke på småföretagarna och turismen.
Tänk om Lovisa gör sig av med sina bankomater! Jag måste nog ta ut alla kontanter jag har i morgon!

Handla lokalt

Jag är inte den som medvetet åker till andra städer och länder för att shoppa. Jag brukar hitta det mesta jag vill ha i lilla Lovisa.
Men visst händer det ibland att jag köper något på annan ort. För tre månader köpte jag ett par svarta kängor i Stockholm, på DinSko. Klacken är nästan sönder i dag och ändå var det rejäla doningar, inga höga och smala sådana.
I oktober 2010 köpte jag också svarta snörkängor i Marski i Helsingfors. Dom höll ett år.
Det är ju liksom ingen idé att åka buss för 40 euro fram och tillbaka till H:fors för att klaga. Ännu mindre lönsamt är det att åka tillbaka itll S:holm, fastän jag kanske mot kvitto hade fått ett par nya kängor.
Så vad lär man sig av detta? Jo, att man ska köpa så mycket som möjligt på orten där man bor. Om kängorna på bilden är trasiga efter ett par, tre månader vet jag ju vart jag ska gå och klaga – men något säger mig att det här är ett mer hållbart par – ett bättre märke helt enkelt.

I väntan på jul – BILDER!

1. Pepparkaksängeln köpte jag på Skeppsbromarknaden av en skolklass. Tyvärr gick den i två delar fastän vi var varsamma. Otroligt fint dekorerad är den.
Människor har fantasi och är duktiga.

2. Härlig vinterträdgård inomhus på verandan i Konungsdammens hus hos Olga Isaeva och Markku Pulkkinen
i ett av Lovisa öppna julhem.

3. Dekoration på trädgårdsbordet vid Konungsdammen. I fjol hade vi nästan en meter snö, i år var det så här grönt 🙂

4. Liten lucia med följe på Skeppsbron söndag 11 december.

5. Taklampa med levande ljus och pepparkakor
som dekorationer i Konungsdammens julhem.

6. En dekorativ familj av amaryllis hos Olga och Markku
i Konungsdammens hus. Absolut ett av de mest stämningsfulla husen som jag vill besöka alla år. Ägarna är hjärtliga och vänliga. Hoppas de orkar hålla öppet många år också efter detta.