

















I morgon öppnas Plagens kiosk klockan elva. De sista finslipningarna gjordes i dag och i morgon blir det ännu en hel del uppköp. Eftersom vi inte har några stora lager handlar vi varje dag, vilket betyder att det som säljs alltid är färskt.







Känns lite trivialt att blogga om nya grejer just nu när en brand rasar i vår stad…
Här kan ni läsa om branden som förstörde en paviljong varifrån jag har många goda minnen. Brandkårsfester och danser bland annat… Platsen ligger inte långt från mitt barndomshem 😦












Missade du Lovisas öppna trädgårdar i dag hinner du se dem söndagen den 2 juni och söndagen den 9 juni samt söndagen den 4 augusti.
Fler trädgårdar än de tre jag flaggade för håller då öppet klockan 10-17. Hos många säljs plantor och annat fint som har med trädgårdar att göra.
Mera info hittas bland annat här.

I dag har jag jobbat rätt mycket nära vatten.
I Lovisa har vi en ganska stor park som heter Kapellparken. Den är inte lika stor som Central Park i New York 🙂 – men jämförelsevis kanske ditåt eftersom Lovisa är en liten stad. Man brukar ju kalla parker städernas lungor och den här parken är fin, speciellt nu den anrika sommarrestaurangen Kapellet äntligen är klar att ta i bruk, renoverad och fin.
Måste visa den på foto en annan gång… knäppte den här bilden i all hast då jag hade varit på en presskonferens i Kapellet.

Följande jobb hade jag nere i Strömfors skärgård, cirka 25 kilometer från centrum. Att bara åka över Jomalsunds bro utan att föreviga den här vyn hade ju varit synd. Som ni ser har våren precis anlänt, isen har gått – men särskilt grönt är det inte än.

Här var jag för att intervjua två aktiva damer i en förening. De ville berätta om föreningens sommarprogram, vilket vi skriver om i vår sommarbilaga.
De föreningsaktiva gör ett fint jobb, de värnar om ett kulturarv och ser till att traditioner överlever.

Här jobbar vi som gör tidningen Östra Nyland nu för tiden. Huset är inte lika gammalt och charmigt som det vi hyrde in oss i tidigare. Men vi trivs, det är nymålat och fräscht uppe under takåsen och luftkonditioneringen ska repareras innan sommarens värmebölja sätter in.

Då jag vänder ryggen åt arbetsplatsen och går ut genom porten mot Sibeliusgatan ser jag det här till vänster.
Tänkte att jag skulle visa vyer från min hemstad, bilder från det som är min vardag. Och i dag börjar jag med att visa några från vägen mellan jobbet och hemmet.

Fint väder var det då jag promenerade hem i dag. Vägen från jobbet hem är 2,3 – 2,6 km beroende på vilken rutt jag väljer. Än har vi rätt mycket snö, men det smälter undan med fart ska ni veta.

Sommarstället jag brukar skriva om finns bara ett stenkast härifrån. Till vänster om huset finns en P-plats och då man sneddar den, går ner för en stig genom skogen – så är man där 🙂

Innan jag gick på kettlebellträningar fick jag för mig att köpa ett påskägg, öppna det och äta halva 🙂 Jag skulle ju ändå träna bort kalorierna.
Egentligen ville jag köpa ett Muminägg, för vi hade testat också ett sådant på jobbet i vårt stora påskäggstest.
Men inga Muminägg fanns vare sig i K-Supermarket eller i Siwa Fredsby… kanske det berodde på ÖN:s superba test?
Den här figuren fick jag i alla fall i mitt ägg och jag är supernöjd för det en min favorit ÄNGRIBÖRD 😀

Den 11 februari förnyades tidningen Östra Nylands webbsajt som ni hittar här.
Har hittills bara hört lovord om den och hoppas förstås på fortsatt respons.
Har drabbats av bloggtorka – inte så att jag inte orkar eller vill skriva, men ni vet hur det är. Ibland kommer man inte på något vettigt eller roligt att skriva om.
Kom på att det kan bero på att jag jobbat ganska mycket sedan vintersemestern tog slut. En del av resultatet av kvällsjobbet från igår syns på bilden. Gruppen Eppu Normaalis trummis Aku Syrjä besökte Lovisaföretagarnas aftonskola och berättade om det framgångsrika evenemangsföretaget Akun Tehdas.
I dag jobbar jag 11-19. Det betyder att man tar över efter nyhetschefen 16.30 och sköter nyhetsdesken, läser korrektur på utskrivna tidningssidor osv.
Så om du har nyhetstips eller förslag på annat du vill läsa om i ÖN, meddela mig här eller skriv till carita.liljendahl@ksfmedia.fi 🙂

I dag var jag i Isnäs, som ligger i Pernå, som är en stadsdel i Lovisa. Tokigt känns det ju att kalla de små byarna stadsdelar men sedan 2010 är de som förr var Pernå, Strömfors och Liljendal kommuner en del av Lovisa stad.
Hur som helst var jag där på jobb, på ett möte som gav information om senaste nytt på vatten- och avloppsfronten.
Hade maken med som sällskap på resan, totalt sju mil lång. När vi var på väg hem sa han ”det är ju faktiskt ganska mysigt här ute på landet”.
– Jodå, svarade jag. Tills vargen och björnen korsar gårdsplanen. Eller tills knarkkurirerna uppenbarar sig.
En varg har faktiskt rört sig i Pernå och vem vet när björnen dyker upp. Knarkkurirer fanns här också (dock inte i stugan på bilden), men det fallet uppdagades och rättegången är avklarad.
Hur var det nu man sa? Något om ”i de lugnaste vattnen”…
Usch. Jag gillar inte alls tanken på att idyller ruskas om och förstörs då brottslingar får för sig att göra skumma affärer mitt på ljusa dagen. Då som folk minst anar det och på platser där många tror att grova brott aldrig kan hända.

Ett par svarta stövlar med snörning som jag köpte i Eskilstuna i oktober höll bara två månader… de kostade i och för sig bara 300 SEK som är cirka 30 euro, så den ekonomiska förlusten var inte stor.
Men det känns så miljövidrigt att bara slänga stövlarna, vilket man ju blir tvungen till då klacken var helt mos.
Hoppas de här håller lite längre. Köpte dem via nätet, så att klaga och byta blir inte lätt den här gången heller, om de är oanvändbara efter två månader.
De två par stövlar jag köpt i lilla Lovisa under de senaste åren har varit kvalitetspar. Ett par har jag haft snart nio (9) år och det andra paret en vinter. Och det paret tror jag kommer hålla länge till.
Problemet i en liten stad är bara ibland att utbudet inte är så stort. Nästa inköp kanske jag gör hos Sko Uno i Stockholm eller i någon specialaffär i Helsingfors där det finns riktigt snygga modeller i olika färger. För jag vill ha stövlar med högt skaft i en fräck färg, med snören och nitar och grejer! Men inga höga klackar, tack.

Ja, här har de så kallade byttorna stått sedan 1977. Eller Lovisa 2 byggdes och tog i bruk lite senare. Jag har till och med varit inne i reaktorn en gång, klädd i skyddsdräkt. Man tog sig dit via en tryckkammare.
Men det var ett tag sedan. I dag arrangeras pressinformationerna för det mesta i en byggnad som ligger utanför det avspärrade området. Så det är ungefär så här nära man kommer utan att ha specialtillstånd.
På min arbetsblogg skojar och ironiserar jag också en del. Där frågade jag mig i dag om jag har tagit emot en muta då jag åt lunch efter pressträffen, bland annat med Fortums vd.
Pressinformationen handlade om fjolårets resultat och om kraftverkets framtid.

Och sedan över till något helt annat. I dag har jag två bestämda åsikter.
1) De finländska resenärer som tvingades till en mellanlandning i Ryssland då de kom hem från Thailand är sura och upprörda för att inte säga rasande. Ja, alla var väl inte arga, men tillräckligt många för att jag ska fråga mig hur de är funtade.
Planets pilot fattade beslutet om mellanlandning för att planet var i behov av reparation. Det borde väl alla ha varit glada för. Skulle de hellre ha störtat?
2) En av rånarna i Södertälje har avlidit efter att han under rånet fick en kula i huvudet från polisens vapen. Det var väldigt tråkigt att han dog och vem känner inte medlidande med offrets anhöriga? Rånaren hade dessutom bara en attrapp, ett leksaksvapen.
Men ska polisen fråga rånarna först ”har du ett leksaksvapen”. Och ska de, innan de tycker att de själva får skjuta i försvar, låta brottslingarna avfyra de första salvorna?
Ett rån är ett rån. Vilken utgång det än får eller om du bara bär en attrapp, så har du bestämt dig för att råna. Ta konsekvenserna då också och låt polisen sköta sitt jobb.