Ja, ja – glömde åter ta foto då jag jobbade i trädgården, men nu har jag kommit in igen och förbereder mig inför kvällens MATCH i hockey-VM. Finland-Sverige ❤ !
Det flytande huset vid Drottningstranden. Ser ut att vara i bra skick.
Till höger gångbron, Kronobron, som går över Lovisaviken. Och i bakgrunden syns vår inpackade kyrka 🙂
Tjaba! Trevlig måndagskväll till er alla!
Hattifnattarna bor hos mamma!
Och jag är lite trögtänkt, för det var först nyligen som jag förstod att Veckans foto, som Åke håller i trådarna för, ska publiceras om söndagar. Allt från ett foto till fem bilder, bestäm själv.
Jag som skriver minst ett inlägg per dag, i maj har det blivit två per dag, använder ju massor av bilder. Så det här med Veckans foto blir ibland inget speciellt, bara samma delar av min vardag som publiceras även under andra dagar.
Dagens selfie togs i all hast vid datorn här hemma, då jag åter glömde be syrran fota mig då vi var ute med mamma och åt. Det är mors dag i Finland.
Vi hade fint väder, äntligen i dag! Kring +13 grader eller mer och sol från en nästan klarblå himmel. Här ett par bilder som visar det.
Skeppsbron vid Mattssons kiosk. Paketjakten Österstjernan i bakgrunden.
På andra sidan viken – Drottningstranden och Kronobron, gångbron över viken – glitter i vattnet, sol och blå himmel 🥰
Två av våra centralt belägna glasskiosker i Lovisa. Jag har inte ännu köpt min första glass och ätit den ute, har varit så kallt. Men jag får rapportera sedan när det händer 🙂
Kiosken utanför köpcenter Galleria. Hoppas det fixas lite mer planteringar här, då blir det riktigt trivsamt!
Hundra meter från Gallerians kiosk finns den här, Il Duos kiosk, alldeles invid torget.
Igår togs vintergardinen bort från köket och för tillfället ser där nu ut såhär. Elementen har jag tänkt stänga från och med sista april så att el-fakturan för maj månad minskar rejält. Få se om vi har många kalla nätter kvar. Lyser solen på dagen värms huset upp, men är det mulet och blåsigt kan det nog hända att jag måste klä mig varmt någon vecka till.
Vet inte heller när fönstertätningarna kan avlägsnas, men nog måste det ju kunna ske i maj, hoppas jag 😀 Att sedan få öppna fönstret för första gången denna vår eller i sommar, det ska bli härligt ❤
Jag har nu bott här i Äppelviken nästan exakt tio månader. Flyttade permanent hit den första juli 2024 fastän jag hyrde bostaden redan från juni för att få tid för flytten vid sidan om ett hektiskt jobb. Så maj och juni är månader som jag ännu inte upplevt i gamla trähuset och i dess trädgård.
Ett par arbetsvyer från igår, då jag besökte en fabrikslokal som fått nytt liv i stadsdelen Nystan. Artikeln om den publiceras imorgon i Nya Östis.
För prenumeranter finns artikeln att läsa redan nu – här.
Här syns några egnahemshus på Artitellerigatan. Inte så ofta jag är där i Nystan, men då som jag promenerade aktivt gjorde jag svängar från Chiewitzgatan hit.
I dag noterar jag inte längre så ofta här i bloggen de hälsosteg eller hälsotramp på cykel som jag gör. Det där med att visa sig duktig är inte alls min stil. Blir det 3000 steg vissa dagar är jag riktigt nöjd, ibland blir det fler.
Jag promenerar sällan numera för att samla steg, jag försöker istället vara aktiv under dagarna genom att vistas ute. Lånar bil bara då jag måste på grund av stora veckoinköp till exempel till mamma, eller då jag ska på jobb och avståndet är långt eller vädret dåligt.
Här är jag på väg till dagens jobb. Bokslutsinfo i rådhuset. Det var kallt och blåste som attan, vilket inte syns på bilden för det är ju underbart med blå himmel och sol!
Upp för trapporna till andra våningen där bokslutsinfot arrangerades.
Rubriken handlar om det att jag ska göra det jag kan, det jag är bra på, det jag gjort under snart fyrtio år. Alltså att jag varit och är lokaljournalist.
Jag ska kämpa på ett par år till innan jag får heltidspension. Och jag har tänkt att OM jag inte klarar mig på frilansjournalistens inkomster och liten 25 procents pension så kanske jag kan fråga om det finns möjlighet till inhopp i skolor eller på daghem… Men sedan kom jag på andra tankar, efter att ha talat med en som jobbar på dagis.
Jobbet lämpar sig inte för en som kanske har problem med ryggen ibland. Och hur ser det ut om jag ska hoppa över stock och sten ute i skogen där barnen så gärna vistas och rusar runt. Och om jag ska ha ansvar för sju barn? Jag som tycker att det är mycket att hålla reda på TVÅ saker, för att då inte tala om levande varelser som far fram som jehun… Nej, ingen förälder skulle vilja lämna sitt barn till en sådan tankspridd tant, hur mycket hon än älskar barn.
Och jag skulle ju inte få använda så kallade flexi-band för barnen. Sådana som man använder för hundar. Stopp, du springer inte hit och du springer inte dit… Nej, nej. Inser att det inte funkar. Tyvärr.
Jag kanske bara kunde få läsa sagor för dem. Natta dem, trösta dem? Men det finns nog inget betalt jobb som går ut enbart på sånt.
Således har jag kommit fram till det att jag ska göra det jag är bäst på. Att skriva om lokala händelser, sitta på pressinfon, intervjua människor. Skriva om stadens bokslut… argh 😂
Fortsätter enträget, av ohejdad vana, med Skyltsöndag. En alldeles för fin tradition att bryta.
Den här bilden togs för två veckor sedan i samband med att jag fotograferade en blivande skatepark i närheten av den här korsningen.
Här har vi översättningarna klara, sånär som på Ulrikakoti som betyder Ulrikahemmet.
Igår kväll firades Grand Opening på Kino Marilyn som genom åren blivit en trevlig plats för även annan kultur än biofilmer. Där uppträdde trubadurparet Married With Child som syns i bakgrunden på min bild. Utöver dem uppträdde massor av andra artister både i aulan och inne i konsert/biosalen, och evenemanget fortsätter i dag.
Intervjuerna är gjorda, jobbet undanstökat. I väntan på att trubadurparet ska börja uppträda avnjuter jag ett glas mousserat. Således en riktigt trevlig arbetsvy en lördagskväll.
Kino Marilyn, inte bara en biograf. Igår var här lite extra festligt vid ingången då Grand Opening firades.
På hela vintern har jag inte varit här, vid Rosenstranden. Nu var det dags för första cykelturen. Det blåste lite men blåsten var inte ens kall. Just nu har vi +12 grader så jag behöver inte elda i dag såsom jag hade tänkt, det får bli tills imorgon. Vi har ännu några kalla nätter framför oss om vi får tro prognoserna. Jag talar då om några minusgrader.
Många var ute och rörde på sig i dag och på Facebook finns det gott om vårtecken i form av blommor, fjärilar och annat som hör våren till. Någon tvättar fönster eller bilen, någon annan är ute vid stugan och vårstädar. Härliga tider!
Här ser det kanske inte ut att finnas personer som ger service, men det finns det. En välkomnande aula och sitta och vänta i om man såsom jag anländer tio minuter före avtalad träff med personlig bankanställd. Vackra fräscha rosor på bordet och bakom disken finns personal fastän inte just den sekund då jag tog bilden, för att jag ville att den skulle vara anonym.
Som företagare hade jag tidigare tre konton på en bank och sedan ytterligare ett konto i en annan bank. Nu har jag koncentrerat alla mina tillgångar till en enda bank. I Lovisa finns två kontor där man kan gå in och få personlig service. För mer tidskrävande ärenden och personlig träff med rådgivare krävs tidsbokning, men den går smidigt att göra via nätet eller via telefon och ringbud.
Jag hade flera konton förr eftersom ett behövdes separat för företaget så att jag kunde få ut kontoutdrag som hade enbart företagets inkomster och utgifter noterade. I längden blev det ändå dyrt med flera konton, det uppbärs ju serviceavgift för varenda en månatligen.
Nu är jag mycket nöjd då jag snart har alla mina tillgångar koncentrerade till en bank. En bank där jag får service av riktiga människor som jag, om jag vill, kan träffa face-to-face. Jag får tala svenska och jag fick fina råd om hur jag använder bankens applikation på mobilen. Det betyder inte att jag måste betala till exempel fakturor via den, för det gör jag aldrig via telefon. Däremot har jag redan i dag använt den för att kolla att alla överföringar jag gjorde igår har landat rätt.
En bank som finns i mitt kära Lovisa och som betalar skatt till min hemstad. Andelsbanken Salpa vid Drottninggatan är nu min bank ❤
Klimakteriehäxan skrev ett intressant inlägg i måndags. Citat om oro i Kreml.
Jag säger såsom vår president Alexander Stubb, och många andra… det går inte att lita på Putin och inte just nu på Ryssland överlag.
En annan sak jag funderade på då jag i dag i nyheterna såg att Putin och Trump skulle samtala via telefon. Varför har de alltid gamla trådtelefoner och lurar i händerna? Äger de inga smart-telefoner eller är de rädda för att Kina ska avlyssna dem 🤣
Dagens bild har inget med Klimakteriehäxans inlägg att göra, inte ens då jag går över till Varför/Därför-frågorna. Jag tog ett par foton då jag från massagen gick via R-kiosken hem. Jag har nu haft för vana att promenera varje dag. Vanligtvis blir det runt 2000 steg, men ibland betydligt fler.
Med tanke på i hur dåligt skick mitt knä var för ett år sedan är jag mycket tacksam för att jag kan gå raska promenader i dag. Men jag förtar mig inte och jag är barmhärtig mot mig själv. Hoppas att du också är det mot dig själv ❤
Gamla posten i Lovisa. Numera finns här bland annat bostäder, en tandläkarstation och kommunikationsföretaget Creative Peak.
Men nu över till Klimakteriehäxans Varför/Därför, med temat kunskap.
Varför vet jag inte så mycket om AI /Artificial Intelligence?
Därför att jag inte är så värst intresserad av fenomenet och det känns lite skumt. Ge inte lillfingret för då tar AI hela handen.
Varför kan jag aldrig vänja mig vid att läsa instruktionerna först?
Därför att jag är otålig, saker ska ske snabbt.
Varför lärde jag mig flera än ett språk?
Därför att språk alltid intresserat och är bra att kunna. Svenska är mitt modersmål, finska kan jag så gott som fullständigt. Engelskan är väl ok, tyska och franska går så där. Förstår norska, lite danska. Har studerat spanska och ryska, spanskan är starkare, i ryskan kan jag mest glosor.
Varför kan ingen någonsin förklara fenomenet ”svart hål” för mig?
Därför att det är helt för stort, svårt att greppa. Sånt som bara gör en tokig om man funderar för mycket. Typ vad finns där universum tar slut?
Varför har jag så höga krav på föredragshållare?
Därför att hans eller hennes uppgift är att hålla mig vaken och intresserad.
Lovisavyer är sådant jag ofta visar på min blogg. Den här togs den 26 februari i närheten av kyrkan med utsikt ner för Brandensteinsgatan. Så här ruggigt har vi det lyckligtvis inte just nu där ute och snön är borta. Men det hotas med lite kyla och snö de närmaste dagarna, tyvärr.
Hos Klimakteriehäxan är temat för Varför/Därför bloggning, och det gör ju måndagen glad då jag inte hade några lämpliga bilder. Kommer inte heller ut nu på ett tag i dag på grund av olika jobb, och väntar på samtal från en bank, osv.
Varför envisas jag med att fortsätta blogga? Har hållit på sedan september 2009.
Därför att jag tycker det är roligt, annars skulle jag inte hålla på. Jag har fått många nya vänner här, stöd och nöje i högsta grad. Lärt mig mycket nytt också.
Varför byter jag nästan aldrig layout på min blogg?
Därför att jag har varit nöjd med det koncept jag har. Däremot byter jag ibland bild eller mönster för bloggens bakgrund.
Varför och hur hittar jag ganska ofta nya bloggbekanta?
Därför att jag läser många bloggar och ibland även kommentarerna där. Hittar jag nya namn via dem brukar jag kolla om det är en blogg som kanske kunde intressera mig. Många nya vänner har det blivit längs med åren.
Varför har jag aldrig släppt in några annonser i min blogg?
Därför att jag inte vill att här ska ligga något sådant som jag inte kan styra. Jag tror också att för många annonserna kunde störa mina läsare.
Varför har jag aldrig bytt till att göra podd, som ju är mera ”inne”?
Nej ”gubevare” som vi säger här… Jag tror att jag förvisso skulle klara tekniken, men jag vet inte om någon skulle orka lyssna på mig. Själv föredrar jag att läsa, och framför allt att skriva. Att jag sedan kan babbla mycket med vänner och bekanta är en annan sak. Men podd? Nej tack.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 