Vintervyer från Lovisa – och om Andrum

Jag promenerade till och från frissan och stack mig in till mataffären på vägen hem. En promenad på cirka två kilometer totalt sett. Fick lagom med frisk luft och rosor på kinderna då vi har minus sex grader. I går kväll och i natt fick vi lite snö också, så just nu är det fint ute!

Östra Tullgatan med biografhuset till vänster. Den gula byggnaden är stadsbiblioteket.
Östra Tullgatan med biografhuset till vänster. Den gula byggnaden är stadsbiblioteket.
Kapellparken sedd från Östra Tullgatan.
Kapellparken sedd från Östra Tullgatan.

Nu är det dags att börja varva ner inför jul. Jag ska resa bort över några dagar också, därför har jag haft det lite extra jäktigt söndag, måndag, tisdag.

På morgnarna har jag faktiskt tagit för vana att lyssna på Andrum i radion. Programmet är bara fem minuter långt, men man får många visdomsord med sig för resten av dagen.

I dag pratade personen som ledde programmet om förmågan ”att vända andra kinden till” Hur svårt är det inte att låta bli att fräsa tillbaka då någon fräser åt oss? Hur mycket ska man tåla? Får man inte säga ifrån om man tycker att man blir orättvist behandlad?
Budskapet var ändå att svara med vänlighet och kärlek, med den förståelse som den argsinta motparten högst troligen saknade när hen betedde sig oschysst mot dig. För om du ”vänder andra kinden till” blir det svårare för den arga att fortsätta vara arg och spy galla över dig.
Det ligger mycket i klokorden som sägs i Andrum.

Vacker vägg, del 58

En liten kul detalj fräschar upp väggen på gamla kartongfabriken.
En liten kul detalj fräschar upp väggen på gamla kartongfabriken.

Jag har haft fullt upp, och har fortfarande mycket att göra i dag. Det känns tråkigt att jag inte har hunnit skriva några mer djuplodande blogginlägg, och att jag inte hunnit läsa mina vänners bloggar lika flitigt som förr.

Men jag är glad för att jag har mycket jobb. På fredag är det ett halvt år sedan jag sade upp mig från min fastanställning på det stora tidningsbolaget. Då var jag nog lite skraj, och jag är det ännu ibland – hur ska jag klara ekonomin?

Jag har dock hankat mig fram, dag för dag, månad för månad – och tillsvidare ångrar jag inte mitt beslut att bli egenföretagare.

Tidigare inlägg som visar kartongfabriken:
Vacker vägg, del 10
Möjligheternas hus
Bild.

Varde ljus i Lovisa

Köpcentret Galleria.
Köpcentret Galleria.

Den här bilden togs en kväll förra veckan då jag var på väg till ett föreningsmöte. Affärerna höll på att stänga.
Jag tycker vårt köpcenter är lagom litet och att belysningen som hänger ovanför ingången är fin. Särskilt den stora som börjar ovanför andra våningen. Vackrare i verkligheten än på bild.

Handla lokalt om du kan!
Då gamla andelslaget Elanto genom tiderna – för elva år sedan om jag inte minns helt fel – byggdes om var det en storsatsning av en del lokala företagare som slog sig samman.

Mysbelysning

… har det skrivits om i en del kommentarer till förra inlägget, där jag visade de röda lamporna som väckt munterhet bland en del Lovisabor.

Min bostad har fönster åt två väderstreck och är ganska mörk, men jag har vant mig och nu skaffat olika små ljuspunkter. Dessutom bränner jag levande ljus nästan året om.

Bordslampan Knubbig.
Bordslampan Knubbig.

Ikeas foto ser man hur lampan ser ut i dagsljus.

Julöppning och City Shopping by Night firas i dag i Lovisa. Julfred utlyses redan nu i vår stad, för första gången förresten.
Jag ska inte shoppa något, tror det blir en bit god mat och trevlig samvaro med en väninna i stället.

Små julgranar med belysning finns utanför affärer på tre gator i centrum. Här en av dem som står på Mariegatan. Och så tänker jag min bloggvän BP åter en gång. Tänk att det åter blev en folktom trottoar! Det VAR faktiskt folk i rörelse strax före klockan två i dag… 😀

De små granarna med belysning ser förstås mysigare ut i mörkret.
De små granarna med belysning ser förstås mysigare ut i mörkret.

Lovisahus, gamla posten

Före detta posthuset i Lovisa.
Före detta posthuset i Lovisa.

Vi har mycket fin och gammal arkitektur runt och i närheten av torget. Men här finns en del byggnader som inte riktigt smälter in i miljön. De har ändå på sitt sätt blivit en del av staden, såsom Zilton, som väckte massor av minnen då jag delade länken på Facebook.

I byggnaden på bilden här under har också genom tiderna funnits massor med olika företag. I andra våningen längst bort till höger fanns en bar på 1980-talet, på gatunivå såldes en tid möbler. Just nu har vi tyvärr inte någon möbelaffär i Lovisa. En sådan skulle säkert inte få det att gå runt ekonomiskt, så det finns affärer som hör till stora möbelkedjor på 30-60 minuters körtid.

Ett av affärshusen vid Drottninggatan.
Ett av affärshusen vid Drottninggatan.

Gillar gamla stammar

… och våra välskötta parker i Lovisa. En del riktigt gamla träd tvingas ge vika för nya (25 år gamla från trädbank), men bättre så än att de faller vid någon storm och skadar någon.

Ankarparken heter den där jag står, Polisparken lär den andra heta.
Ankarparken heter den där jag står, Polisparken lär den andra heta.
Parken har fått sitt namn eftersom här finns ett gammalt ankare som symbol.
Parken har fått sitt namn av ett gammalt ankare.
I solens sken i lördags såg en av stammarna ut så här.
I solens sken i lördags såg en av stammarna ut så här.

Lovisahus, apoteket i dag

I lördags badade apoteket i solsken.
I lördags badade apoteket i solsken.

Eftersom bilder av hus i Lovisa får många att skriva kommentarer på Facebook fortsätter jag med dem ett tag.
Skriv gärna kommentarer på bloggen också – en del har faktiskt börjat göra det, och det är jag glad för!

Ja, det här är vårt apotekshus i dag. Tidigare fanns det också i hörnet av torget, men i korsningen av Brandensteinsgatan och Alexandersgatan. Nu står det i korsningen av Mannerheimvägen och Drottninggatan.

En knopp jag gläds över!
En knopp jag gläds över!

Många jag känner har enormt fina novemberkaktusar. Min är ganska anspråkslös. Den borde få ny jord, tror jag 🙂 Men nu gläder den mig med EN knopp. Jag ser det som ett tecken, om ännu porslinsblomman börjar blomma efter en vila på ett par år (som den även tidigare haft), tror jag att det betyder att mitt liv fått en positiv vändning efter en del sorger och bekymmer.

Legendariska Zilton

När jag nu har börjat presentera hus / byggnader i Lovisa, måste jag fortsätta.
Det är så underbart med responsen på Facebook! Gärna tar jag ju den här också, för då får även de som inte är med på Feijan läsa vilka minnen byggnaderna väcker.

Alla som någon gång bott i Lovisa i vuxen ålder har minnen från legendariska restaurang Zilton. Och inte bara från den.
I samma hus, vid gatunivå, har det funnits allt från försäkringsbolag till mataffärer och butiker som säljer elektronik.

Inte den vackraste lådan i stan :-) Men oj så många minnen huset väcker!
Inte den vackraste lådan i stan 🙂 Men oj så många minnen huset väcker!

Första jultårtan – och ytterligare ett Lovisahus!

När jag talar om jultårtor är det de här jag tänker på.
Köpte den första i dag. Kommer inte att äta så många, men då och då är det gott med en.

Smördeg och plommonmarmelad.
Smördeg och plommonmarmelad.

Hann med allt möjligt i dag, både i jobbväg och privat. Tog bland annat influensavaccinet och vaccinet mot pneumokockerna, så få se om det blir någon reaktion endera dan. Ont i muskeln där sprutan gick in är ju vanligt.

Församlingshemmet i Lovisa. Sedan finns det också ett nyare församlingscenter.
Församlingshemmet i Lovisa. I närheten finns också ett nyare församlingscenter.

Bilderna av daghemmet och rådhuset gav många kommentarer på Facebook. Roligt skulle det vara om fler från mina hemtrakter skulle kommentera här på bloggen. Men jag är väldigt glad över att det kommenteras överlag. Inte hade jag kunnat ana att också bilden av rådhuset väckte så många minnen hos mina vänner – och även hos personer jag inte känner så bra, för de kan kommentera då jag har en öppen profil.

Rådhuset från en annan vinkel.
Rådhuset från en annan vinkel.

Jag tycker så om de gamla träden i våra parker. En del av dem måste av säkerhetsskäl fällas och ersättas med nya träd under de närmaste åren.