
Det här är ett förhandsinställt inlägg eftersom jag tidigt i morse åkte på en utfärd med lokala trädgårdsföreningen.
Om jag orkar sätter jag kanske ut några bilder från utfärden redan i kväll.
Ha en fin fredag alla!

Det här är ett förhandsinställt inlägg eftersom jag tidigt i morse åkte på en utfärd med lokala trädgårdsföreningen.
Om jag orkar sätter jag kanske ut några bilder från utfärden redan i kväll.
Ha en fin fredag alla!
Dagen började som vanligt med några timmars skrivjobb. Här är man disciplinerad värre!
Mesta fokuset är ändå satt på flyttningen. Jag röjer och packar så mycket jag hinner. Blir inte allt perfekt på en vecka får jag väl bara ”slänga resten” i lådorna på måndag nästa vecka. Men min plan är att allt ska vara prydligt i lådorna så att jag hittar minsta lilla grej!

På kvällen träffades en del av frivilligarbetarna inom föreningen Lovisa Historiska Hus för att bland annat packa de kuvert som husägarna ska få. Jag klistrade adresslappar och såg till att det i varje kuvert kom två armbindlar + två säkerhetsnålar för husvakterna.
Paketet innehåller mycket mer än det, bland annat laminerade skyltar med objektets nummer och husets historia.
Utöver det här ska skyltar ut på stan som visar var P-platserna finns, det kommer ju tiotusen gäster till Lovisa!
Det är väldigt roligt att vara en del av gänget och få insyn i hur enormt mycket jobb det ligger bakom den här satsningen. När LHH-dagarna är slut för 2016 dröjer det inte länge innan planeringen av LHH 2017 börjar.
Hatten av för precis alla som jobbar med projektet! Och alla husägare som öppnar sina hem för allmänheten är ju helt fantastiska ❤
… finns i årets tidning om Lovisa Historiska Hus-evenemanget.
Det största jobbet med tidningen har gjorts av andra. Lyfter på hatten för alla som jobbat i månader med det här projektet som verkligen sätter Lovisa på Finlandskartan under ett veckoslut.
Det som utgjorde mitt projekt var att under ungefär en och en halv månad besöka drygt fyrtio hem och fotografera husen, interiörer, rum och i vissa fall gårdsplanerna. Det var ett härligt jobb där jag fick träffa massor av nya människor ❤

Alla bilder från husen, vissa tagna av andra fotografer, finns här.
Det digra programmet under dagarna presenteras här.
Till evenemangskarta med mera hittar du härifrån.
… är en drink man kan köpa i Lovisa. Jag skrev om den redan i februari.
Träffade för en knapp vecka sedan två goda vänner på Ölvin här i Lovisa. De tog varsin Mullqvist. Recepten för drinken varierar från sommar till vinter. Mina vänner tyckte den här var lite väl söt, getingarna gillade den också. De tyckte mera om en fräschare variant som serverats innan och som var mindre söt.
Men Mullqvist är en populär drink i vår stad 🙂

Namnet Mullqvist förknippar jag också med att det är någon som beter sig lite klantigt 🙂
I dag åker jag ut på böljan den blå, stannar borta en natt – nej, jag ska inte segla den här gången… och jag ska försöka låta bli att bete mig som en Mullqvist 😀
Även om det ibland känns som att jag verkligen borde hålla lite hårdare tag om mina sedlar, finns det vissa saker jag inte kan låta bli att understöda. Och än tycker jag mig ha råd, för att jag har en del jobb och för att jag har besparingar.
Så också jag köpte en platta med en kärleksdikt och den finns nu på en bänk i Tranbrunnsparken. Idén är föreningen Hakevas. Här finns en artikel som radion skrivit på webben och här finns mitt förra inlägg om projektet.

Jag fick inte välja dikt själv utan köpte en som fanns ledig. Således är den inte ägnad någon särskild person. Men ju mer jag läser den, desto mer kommer jag att tänka på personer som faktiskt haft betydelse i mitt liv.



… den största delen av livet går åt till ett evigt reparerande, byggande, renoverande och städande. Men livet är heller inget annat än ett evigt reparerande och förbättrande av saker och ting. I livet är inget, och blir inget, någonsin klart…
Och med tunn stil längst ner ”Så är det bara om det måste man nöja sig med”.
Med den här väggen påminner jag om Lovisa Historiska Hus. Ett projekt jag är väldigt glad för att numera få vara en aktiv del av.
… var det ju onekligen då jag i dag hade förmånen att som frilansjournalist ta del av inspelningarna av den tredje filmen om Ada och Glada som görs i Lovisa. Filmen är en finsk produktion och här finns lite info, på finska, om den.



Den här dagen har åter varit intensiv. Skrivjobb hemma klockan 9-13. Är som mest effektiv då.
Ada och Glada-pressvisning 14-15.30.
Skrivjobb hemma 16-17 för att få artikeln till Nya Östis klar.
Hann sedan ännu träffa en väninna från västra Finland. En riktigt skön pratstund i kvällssolen på Skeppsbron blev det – tack för sällskapet!
Och sist men inte minst. I fjol uppmanade jag alla att skicka vykort. Särskilt många har jag tyvärr inte kommit ihåg att skicka själv den här sommaren.
Men tack Dimi för det fina kortet från Bulgarien ❤

Det finns många igelkottar i våra trakter nu. På Facebook ser man flera bedårande bilder av dem. Tama blir de också. Vet inte om det är bra eller mindre bra, men de låter sig gärna matas med allt från kattmat till grillkorv, gröt och halloumi.
Förr antar jag att de åt från och bodde i komposter men alla har ju inte längre öppna på sina gårdar.

Vi har ett fint sjöfartsmuseum i Lovisa, på Skeppsbroområdet. Tittade in där i dag. Massor av fina hantverk till salu och även böcker, bland annat om sjöfartshistoria.

Mittemot sjöfartsmuseet ligger Café Skeppsbron.



The Voice of Finland-finalisten Daniel Sanz besökte badstranden i Lovisa i dag. Han bjöd på ett sånguppträdande, gav intervjuer åt två tidningar och bjöd verkligen på sig själv. Alla som ville fick autografer och han tröttnade inte på att ställa upp på foton med precis var och en som ville förevigas med honom.
Eftersom tiden för marknadsföring för det här giget blev kort kommer han på nytt besök under Lovisa Historiska Hus-evenemanget. Han bjuder då på sin föreställning, i det frivilliga arbetets tecken som så många andra.
Videon blev lite kort eftersom jag fick ett telefonsamtal mitt under filmningen. Men jag tror ni får en bra bild av Daniels talang ändå. Och tro nu inte att han ingen publik hade, den fanns på terrassen bakom min rygg 🙂