Skön cykeltur

På sina ställen måste det ha varit mer än tjugo grader varmt i dag. Men jag var glad att jag hade vårjackan på då jag cyklade längs viken, för vattnet är ännu kallt så där var det LITE svalt.

Café Skeppsbron hade öppnat men serverar mat först från fredagen den 25 april. Så jag trampade vidare.

Så här ståtligt är vårt gymnasium i Lovisa, byggt 1907.
Så här ståtligt är vårt gymnasium i Lovisa.

Jag hade tänkt sätta mig på en bänk i Tranbrunnsparken. Intill busken och skräpkorgen, som syns i förgrunden på bilden, brukar finnas en bänk men sådana har tydligen inte placerats ut i vår stad än. Ja, vi har ju ännu en dryg vecka kvar av april månad – men det kändes som sommar i dag 🙂

I parken mellan Shells station och Bastion Ungern blommade krokus och en massa andra små blommor.
I parken mellan Shells station och Bastion Ungern blommade krokus och en massa andra små blommor.

Färden gick sedan vidare via bastionerna till stadsdelen Garnison, längs Kuhlefeltsgatan där jag har mina barndomskvarter till Generalshagens skola och Kapellparken.
Cyklade via mataffären och en liten extra sväng till. En tur på sammanlagt åtta kilometer.

Lovisa Historiska Hus, blandade BILDER

En stor samlarmässa arrangerades i Lovisa Gymnasium. Tycker att de här kristallkronorna passade in i interiören. Så att de nästan kunde få bli kvar där :-)
En stor samlarmässa arrangerades i Lovisa Gymnasium. Tycker att de här kristallkronorna passade in i interiören. Så att de nästan kunde få bli kvar där 🙂
Jag hade velat köpa högar av gamla tidningar. Det fanns massor av veckotidningar och serietidningar på samlarmässan, men, men... först måste jag ha en plats där jag kan lägga dem hemma. Så att de syns och inte bara blir och "skräpar" nånstans. Så jag köpte inga tidningar den här gången.
Jag hade velat köpa högar av gamla tidningar. Det fanns massor av veckotidningar och serietidningar på samlarmässan, men, men… först måste jag ha en plats där jag kan lägga dem hemma. Så att de syns och inte bara blir och ”skräpar” nånstans. Så jag köpte inga tidningar den här gången.
De här små Arabiafaten kunde jag inte låta bli att köpa. Kostade två euro styck. Vad jag ska göra med dem är ännu oklart. Har dem i väntan på den dag då jag kan flytta in i ett gammalt hus ;-)
De här små Arabiafaten kunde jag inte låta bli att köpa. Kostade två euro styck. Vad jag ska göra med dem är ännu oklart. Har dem i väntan på den dag då jag kan flytta in i ett gammalt hus 😉
Villa Degerby sett från gården. Lovisas före detta stadsarkitekt Aulis Tynkkynens andra hem.
Villa Degerby sett från gården. Lovisas före detta stadsarkitekt Aulis Tynkkynens andra hem. Jättefina pelargoner utanför verandan.
Pilastrarna heter det här huset. Äldsta delen är från 1776. Fungerar som hotell i dag och var ett av gårdsobjekten på Lovisa Historiska Hus.
Pilastrarna heter det här huset. Äldsta delen är från 1776. Fungerar som hotell i dag och var ett av gårdsobjekten på Lovisa Historiska Hus.

När jag cyklade här förbi i dag påmindes jag åter en gång om att min hemstad är fantastiskt fin. Jag älskar den, också på vintern då den ligger nästan öde.

Men det kanske blir så då man blir äldre. Man vet var rötterna finns. Som ung vill man bara bort, det ska vara fart och fläkt och nya intryck. Man förlöjligar småstaden, kallar den byhåla. Men sällan är väl något bättre där borta – borta kan vara bra, men hemma är bäst. Och byhåla kan man säga med kärlek i rösten också 🙂

Avslutar med en bild på småbåtshamnen. Så otroligt vacker den här soliga och varma sensommardagen. Vad jag älskar Lovisa!
Avslutar med en bild på småbåtshamnen.
Så otroligt vacker den här soliga och varma sensommardagen.
Vad jag älskar Lovisa!

Kändis kände mig!

Underhållande föreläsning med viktigt budskap höll Anne Hietanen i Lovisa gymnasium i dag. Foto: Hanna Stringer.
Underhållande föreläsning med viktigt budskap höll Anne Hietanen i Lovisa gymnasium i dag. Foto: Hanna Stringer.

Du som inte känner Anne Hietanen hittar hennes blogg här. Anne har medverkat (och gör det fortfarande) i massor av radio- och tv-program. Men nu har hon också inlett en turné, och så vitt jag förstår besöker hon främst finlandssvenska skolor.

Sitt första besök gjorde hon i dag i Lovisa gymnasium. Med inlevelse och ett stänk av både humor och allvar berättade hon om sina ungdomsår. Då hon led av både anorexi och hetsätning.

Det som värmde mitt hjärta lite extra var att Anne kände igen mig. Jag undrade hur det kunde komma sig.
– Ja, men du är ju Debutsky, sa hon. Jag läser din blogg!

Och jag som trodde att det bara vara jag som läste hennes 🙂

Det kändes också skönt att höra att en så vacker och trevlig kvinna, som jag trodde var hur van vid att uppträda som helst, kan erkänna att hon är nervös inför många framträdanden. För det är ju också jag.
Glad i hågen tackar jag ofta ja än till det ena framträdandet och än till det andra. Sedan sitter jag där och är skitnervös med snudd på panikångestattacker.

Och om du läser det här Anne så kändes det jättekul att du kallade mig Debutsky. Adrian Debutsky – min romankaraktär – känner sig smickrad för det.

Artikeln om Annes besök i gymnasiet finns HÄR.