Lovisa_kyrka

Många utmaningar på gång

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

… i alla fall i Blogglandia! Hos Nacka-Åke hoppar vi på tåget där temat är Guds hus.
I onsdags gick jag förbi här och då kom jag ihåg Åkes kommande tema.

Vår kyrka i Lovisa är nyrenoverad med bland annat nytt tak. En kostsam med nödvändig satsning, och nu skiner de nya plåtarna åtminstone då solen lyser på dem. De ska målas senare. Målningsarbetet kan inte göras direkt då plåten är ny, den ska först utsättas för lite väder och vind har jag förstått.

Bloggaren LillaSyster ber oss varje dag i november lägga upp något färgsprakande som ger ett lyft åt en månad som för det mesta är väldigt grå på våra breddgrader.

Ett färgsprakande minne från augusti då Pridefestival arrangerades i Lovisa.

Imorgon har vi Skyltsöndag och Veckans foton och på måndag Glad måndag och på tisdagar sätter jag ibland ut bilder av träd.

Vi har en ny månad som börjar i dag och då brukar jag visa bilden som finns i min Muminkalender, men den får vänta ett tag.

Som protest mot att julen syns i affärerna ungefär samtidigt med Halloween redan i oktober brukar jag köpa en adventskalender då och också öppna luckorna från första till 24:e november istället för att vänta till december. Det här har jag hållit på med nu några år och här ser ni årets kalender.

Skyltsöndag fortsättningsvis!

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

Igår var jag på ett uppdrag i kyrkan. Lovisa fredsforum firas nu och fredspriset delades ut av forumets beskyddare, vår tidigare president Tarja Halonen. Mottagare biskop emeritus Tiit Salumäe från Estland.

Lovisa kyrka håller på att genomgå en grundlig renovering och den här skylten sitter därför med lämplig text invid ingången.

I bloggvännen BP:s anda fortsätter en del av oss, bland annat Christian, att hålla fanan högt för traditionen Skyltsöndag. Många andra bloggare gör det också, så tack även till dem!

Senare blir det Veckans foton som en annan bloggkompis startat.

Fem en fredag om högt och lågt

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

Den här bilden blev överstående då jag skrev om jobbet jag var på i tisdags. Men den symboliserar ändå högt och lågt, eftersom vi här är på marken, och snart på väg mot hissen som ska föra oss upp i kyrktornet.
Elisas tema i dag är högt och lågt.

Vad är det högsta du varit (bortsett från i flygplan)?
Berlin TV-tower? Med restaurang på 207 meters höjd. Kommer inte just på nåt annat, men möjligt att jag varit högre upp än så.

Vad är det lägsta du varit?
Kan inte säga i meter. Men besökt den underjordiska grottan där en del av avfallet (inte högaktivt) deponeras vid kärnkraftverket i Lovisa.

Hur nära ekvatorn har du kommit?
Måste vara Thailand då jag ser på kartan.

Har du testat något extremt, som att hoppa bungy-jump eller fallskärm?
Gjort både och, bungyjump ensam, fallskärm som tandem.

Finns det någon gång du har känt dig ”på toppen av världen” – bokstavligt eller bildligt?
Nyligen förstås då jag var uppe i Lovisa kyrka så högt som till korset på toppen. Och de två gånger som Tor avancerade till högsta ligan i innebandy 😀

    En unik chans, en utmaning, ett litet äventyr

    ~ Carita Liljendahl ~ 24 kommentarer

    Ni ser den blå hissen på ställningen till vänster? Den förde igår mig och ett gäng andra journalister och fotografer, arbetsledare och församlingsanställda upp till kyrktornet.

    Mitt jobb har, under de snart fyrtio år jag varit journalist, bjudit mig på det ena äventyret efter det andra. Gett mig möjligheter att uppleva mycket sånt som annars inte hade varit möjligt.

    Nu då kyrkan renoveras bjöd församlingen in media till en presentation av det omfattande projektet. Dessutom fick de som så ville åka upp till tornet. Sista vägen upp till korset var det uppskattningsvis sju avsatser med smala trappor längs byggställningarna som gällde. De syns också vagt på bilden här ovanför.

    För att på något sätt bevisa att jag faktiskt var där uppe bad jag kyrkoherde Stina Lindgård ta den här bilden där jag poserar med en av arbetsledarna, Matti Anunti, från företaget Broofing.

    Hjälmen sitter lite på svaj. Lyckades inte få den tillräckligt spänd, men fick lite efter det här hjälp med den saken.

    Vet inte riktigt hur högt uppe vi var när jag tog den här bilden, men den visar trapporna som vi gick längs då hissen inte längre kunde föra oss högre.

    Jag skriver om renoveringsprojektet till Nya Östis senare i april och artikeln kommer ut på webben fri för prenumeranter lite tidigare. Där finns ändå inte möjlighet att publicera hur många bilder som helst, därför bloggar jag också om det här once-in-lifetime-tillfället.

    Från ett enda ställe var det möjligt att ta bilder ut över Lovisa. Där som hissen kom upp. Annars är hela kyrkan inplastad, eller plasten är fäst vid byggställningarna. Detta för att hindra snö och regn att blöta ner de träkonstruktioner som man jobbar med och taket har också öppnats på vissa ställen.

    Vet inte hur högt uppe vi är här, men kanske 30–40 meter?
    Det är finska skolcentret om syns till höger, och den grå byggnaden med ett litet torn är brandstationen. En ny sådan håller på att byggas utanför centrum.

    På den här bilden syns faktiskt huset där jag bor. Därmed ser man också hur nära havet Lovisa och mitt hem ligger. Lovisaviken och gångbron Kronobron syns bra.

    Jag var omtumlad några timmar efter det här jobbet igår. Höjdskräck har jag inte. Jag har ju också hoppat både benji och tandemfallskärm. Men så pass speciell upplevelse var det att det dröjde innan jag mentalt var ”tillbaka på jorden” igen 🙂

    Kyrkan är nu inpaketerad

    ~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

    Här var jag på ett jobb i dag, inne i den inpaketerade kyrkan. Vi har tidigare skrivit om varför den paketerats in. Taket ska fixas, en del av fasaden likaså. Jobbet jag var på i dag var en personintervju med en anställd vid församlingen.

    Den här bilden togs för ett par dagar sedan. Kyrkan från en annan vinkel. Den är nog nu ett av de mest fotograferade objekten i Lovisa. Från olika vinklar, speciellt på avstånd, ser den ut som en skyskrapa.

    Några intensiva dagar med flera intervjuer är det nu. Sedan ska ju artiklarna skrivas också.

    Vi har kommunalval på kommande och samtidigt även välfärdsområdesval i början av april. Så det är ganska mycket kring det just nu med valpaneler och annat sånt.

    Dimman ligger tjock, konst piggar upp

    ~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

    Är det här också ett nytt väderfenomen? Det har varit grått och blött, tack – hellre det dock än kyla och mycket snö.

    Plus en grad i dag och igår mitt på dagen blev det rejäl tjocka, alltså sådan dimma som gör att jag inte ser träden på åsen som ligger ett par hundra meter bort.

    De här konstverken piggade ändå färgmässigt upp igår då jag besökte Kompanjonskapshuset Hörnan. Ett gäng som kallar sig Utopiaklubi har en liten utställning kring aktivism och andra saker de anser vara aktuella och viktiga. Det handlar om att göra saker tillsammans, våga vara sig själv och här finns tanken om att alla ska få vara med om att planera det nya bibliotek som staden behöver.

    Det var dock helt andra saker jag var där för att skriva om, men utställningen är ändå sevärd 🙂

    Så jag lyckades ta lite nya bilder igår. Också av vår kyrka som snart är helt inplastad eftersom det görs takrenovering där. Väggarnas tegel ses också över.

    På Facebook har vi de senaste veckorna fått se bilder av kyrkan från olika vinklar, tagna på nätter, kvällar, dagar, morgnar. Många har börjat kalla det här Lovisas första skyskrapa, för på avstånd ser tornet ut som sådan.

    I dag vanliga rutiner som hör torsdagen till, med att hjälpa mamma. På kvällen elda. Det behövs fortfarande fastän jag inte längre gör det precis alla dagar.

    Lovisas första skyskrapa, och Varför-Därför

    ~ Carita Liljendahl ~ 20 kommentarer

    Fotograferad såhär ser du ju att vår kyrka är inpackad, eller ställningarna runt den är inplastade. Renovering pågår, bland annat för att hindra tegelstenar från att ramla ner.

    Många har fotat kyrkan, under olika tider på dygnet och från olika väderstreck. Och det ser då faktiskt ut som om Lovisa fått sin första skyskrapa 🙂

    Men nu ska jag ta itu med Klimakteriehäxans Varför/Därför-utmaning.
    Det blir att vända på hennes frågor, byta ord och så vidare – för jag har inte så mycket i mitt kylskåp 😂

    Varför har jag aldrig keso i kylen? Det kallas kanske grynost hos oss. Tycker den är smaklös, köper så gott som aldrig. Kunde kanske ge den en chans, försöka hitta nåt bra recept?

    Varför har jag aldrig läsk i mitt kylskåp? För att jag inte dricker läsk. Eventuellt kan jag en eller två gånger om året göra en drink som kräver Sprite eller Cola 😀

    Varför finns det nästan aldrig korv, renskav, köttfärs, lax och torsk i min frys?
    Korv finns som pålägg. Aldrig renskav. Ibland köttfärs då jag gör nachos eller köttfärslimpa. Lax? Gott men har inte hemma, äter på restaurang ibland, detsamma gäller torsk.

    Varför tar jag aldrig ta någon grönsak ur kylen till frukost? 
    För att där inte finns grönsaker 🙂

    Varför köper jag aldrig färsk pasta och lägger i kylskåpet? 
    Gillar inte pasta på det sättet, men äter nog i form av lasagne ibland.

    Kyrkan, Lovisavy och kalenderbild dag 11

    ~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

    Jag sa något tag att jag ser kyrkan från två av mina fönster och jag vill nu visa den vyn då solen lyser i dag.

    Jag tog sovmorgon och har inga måsten i dag, kalendern är tom och så måste den få vara åtminstone en dag i veckan. Intervjun jag gjorde igår ska jag förvisso skriva ut i dag, men den har ingen deadline i form av klockslag och jobbet känns trevligt.

    Bilden tagen från Mariegatan, som är min hemadress. Jag bor där längst borta till vänster, en bit framåt från platsen där bilen med lyktorna kommer farandes.

    Jag har varit och handlat efter frissan och är på väg hemåt. Till vänster ligger restaurang Zilton, en byggnad som förr var blå. Men så byggdes hotellet till höger, där som restaurang Fylla nu finns på gatunivå. Nu är båda husen gula.

    Ett hantverk, något slags bordsunderlägg eller en tavla. Tillverkad på Loviisan toimintakeskus som är en central där personer med olika funktionshinder får sysselsättning. Den här och mycket annat såldes på julöppningsmarknaden på torget i lördags. Glad 11 december önskar jag med den!

    Lovisavyer och kalenderbild 5

    ~ Carita Liljendahl ~ 19 kommentarer
    Hade traditionell julträff med två väninnor igår på restaurang Fylla. Vid entrén och disken ser det ut så här. Någon kanske säger ”less is more” men det här tycker jag ser trevligt ut. Silvriga stjärnorna, fina! Grönväxter, säckväv, ljusslingor och både små och stora tomtar. Mycket finare än en steril disk utan julkänsla.

    Arbetsvy igår. Gjorde en intervju inne på Cafe Favorit, men tog ett par foton här ute och testar ofta ljusförhållandena innan genom att ta bilder av omgivningen.

    Här hemma har jag förresten konstaterat att jag numera, på vintern då det inte finns löv på träden, ser en stor del av kyrkan från min arbetshörna 🙂

    Gamla apoteketshuset och Cafe Favorits gård. Platsen kallas också Apoteksgården då här ibland arrangeras till exempel antikmarknad. I bakgrunden syns Lovisas rosa bakelse, vårt rådhus 🙂

    Vad har jag lärt mig idag?

    ~ Carita Liljendahl ~ 23 kommentarer

    Jo, att man ska kolla förpackningar noga då man köper batterier. Alla som är platta och av en viss storlek lyder inte i alla manicker. Det är siffran på batteriet och paketet som avgör. Köp inte CR 2016 när du ska ha CR 2025. Bara så att du vet 🤣

    Kyrkan är oskyldig till mitt misslyckade batteri-inköp men nån bild måste inlägget få, och jag vet ibland inte vad jag ska fota. Så det här tog jag då vi körde tillbaka in mot stan. Jag sitter inte bakom ratten. Och såsom av det glada ansiktet till höger synes körde vi inte för fort heller.

    Knäet är det lite si som så med. Burana Gel hjälper, men ibland på morgonnatten börjar det mola. Inte värka direkt, men det känns att knäet är styvt och det är svårt att hitta ett läge som känns bra.

    Nu har vi åter -11 grader. Visste ju nog att vintern inte var över, och -20 grader kalla nätter ska det bli. Bara att bita ihop och lita på att våren anländer, så småningom.

    Ikväll. Lars Lerin ❤