Lovisa_Tor

Första storsegern, och tokiga bilder

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer
Torsdag kväll blev Tors kväll 💛💙Första storsegern i Inssi-Divari, det börjar arta sig, men få se om det räcker till för laget att kravla sig upp över nedflyttningsstrecket.

7–1 hörni! Sådana siffror har vi sett förr denna säsong, men tyvärr då åt fel håll om du frågar Tor-supportern.

Här är jag på väg till idrottshallen som ligger en bit längre fram. Fullsatt med bilar överallt, 319 personer i publiken.

Publicerar här några foton som går in i kategorin ”Innebandy – i media opublicerade bilder” för dessvärre kan 90 procent av bilderna jag tar inte publiceras. Tror att jag fotade över hundra i går, med två olika objektiv, men det blir halva spelare och suddiga spelare och huvuden som inte syns eller annat helt tokigt 🙂

Kramens dag. Ja, men inte firades den igår. Och kollegan från finska tidningen kom också med.

Den här bilden hade förstås kunnat platsa i tidningen men den är så random och mest är det ryggar som vanligt.

MÅÅÅÅL! Och man ser bollen där i buren också. Men tidningsbild? Nej. Bara en nuna syns och resten är ryggar, halva armar och halv klubba.

En inte så regelrätt tackling av SB Vantaas Aallonen (spelat i Tor tidigare). Den fick han en utvisning för. Topi Lehtinen från Tor gör en störtdykning, tror att den slutade över sargen, men utan skador. Killen från Kouvola gjorde debut i vårt lag och öppnade med två mål, hans första i Inssi-Divare.

Jag har inte glömt Elisas fem frågor. Tar dem senare ikväll, eller imorgon!

Glad måndag! Äntligen seger!

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

Efter tio förluster som inledning i Inssi-Divari förstår ni att också måndagen känns glad för en supporter. Första segern kom igår på bortaplan mot M-Team med siffrorna 6–7, och när jag vaknade i morse var det inte bara en dröm jag kom ihåg 💙💛

Här intervjuas Andreas Hietala i första matchpausen. Ställningen var då 3–1 till hemmalaget. Lovisapubliken fick beröm för att alltid ställa upp, i stora skaror även på bortaplan.

Jag var tydligen så darrig efter matchen att alla bilder blev suddiga då jag försökte föreviga stunden när laget tackade oss supportrar.

Fler än en gång har jag ju undrat vad det är som får mig att åka på match efter match. Har följt laget sedan 1999, så det blir ju 26 år i år. Sällan har vi förlorat tio matcher på raken, men inte ens det får mig att ge upp. Det är ju i de här tyngsta stunderna som laget behöver sina fans allra mest. Och när det sedan äntligen blir seger smakar den otroligt gott!

En av tränarna kom också fram till oss och vi hurrade tillsammans och han ropade ”Taas voitettiin” (åter vann vi) – och det stämmer egentligen riktigt bra, för i år har vi vunnit många matcher. Speciellt en del riktigt viktiga i våras. Den här säsongen har börjat sämre på högre nivå, men visst var det så att vi åter vann 😂

Att det blir hjärtklappning och känns som om man hade sandpapper i munnen när det är som mest spännande – det hör till. Och jag som inte brukar gasta så mycket skrek nu för full hals. Det blev en del ”buu” åt domarna som för det mesta pekade åt fel håll, men jag hojtade inga fula ord. Och jag visste att tv-kamerorna den här gången var riktade så att jag syntes i publiken så det gällde ju att inte visa ett visst finger eller att peta sig i näsan eller göra något annat opassande heller.

Ja, det skulle ju spraka också!

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer

… av färger i november. Inte bara i ugnen av brasa!
Nu är det så varmt ute, och ska så vara några dagar till, så jag eldar inte varje dag. Men imorgon är det åter dags. Blir kanske tjatigt när jag skriver om det, men den som bor i ett gammalt trähus vet vad jag talar om. Fukten gör sitt och jag vill inte (läs: har inte råd att…) värma huset med elektricitet.

Men det här med färger, ja. LillaSyster håller i utmaningen ”Färgsprakande november. Den som vill vara med lägger ut en eller flera bilder per dag, som med färger piggar upp november som annars är en ganska grå månad här uppe i Norden 🙂

Taktiksnack inför tredje perioden i senaste innebandymatchen på hemmaplan.

Gult och blått = Lovisa Tors färger. Senare förknippades färgerna också med Ukraina, och alltid har de ju förknippats med Sverige.

Ibland brukar jag tänka då Tor spelar mot ett lag som har blåvit dräkt att domarna är orättvisa för att de tror att de dömer i en match mellan Finland och Sverige 😂Och då må ni ju veta att de inte dömer till Tors fördel 🙂

Aj aj, lite tungt men vi kommer igen

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer

Fjärde matchen i Inssi-divari för Lovisa Tor. Det ser alltid bra ut i början. Vi leder med 1-3 på bortaplan efter första perioden. Går upp till 1-4, men sedan knappar hemmalaget in och det blir 4-4 och förlängning med fem minuter. Resultatlöst där så det blir straffslag och då förlorar vi. En poäng fick vi med oss, Nibacos tog två poäng.

Jag följde matchen via salibandy-tv.
Resan hem från Kokkola för laget är lång, antar att dom är hemma kring fyra, halv fem på morgonen.

En gång Tor, alltid Tor 💙💛 Som supporter ger jag mig ALDRIG, och jag sjunker inte ner i något träsk där jag förbannar någon eller letar efter fel. Det är bara att komma igen, aldrig sluta kämpa!

Har länge här hemma tänkt att jag måste beskära min monstera. Kollade några klipp om det på Youtube och skred till verket tidigare i dag. Nu ska sticklingen få rota sig och sedan måste moderplantan få en större kruka, men det blir ett helt annat projekt 😀

Sol och regn, vackra blommor och sport

~ Carita Liljendahl ~ 17 kommentarer

Vi firar Skyltsöndag åter en gång, tiden går fort! Hos Christian hittar du många trevliga inlägg, och skyltar, ibland även på andra dagar än söndagar. Han och en del andra bloggare fortsätter visa skyltar om söndagar efter att BP gav över stafettpinnen i februari.

Den här bilden tog jag faktiskt på Lovisadagen den 25 augusti, så det är snart en månad sedan. Men träden är fortfarande rätt gröna här och himlen är blå i dag, så därför passar skylten bra här. Den finns nere vid Lovisavikens strand.

Sedan har vi utmaningen Veckans foton. Det är Åke som håller i trådarna för den.
Här har vi en av många fina blomsterplanteringar på Drottninggatan i Lovisa. Företagarna i vår stad gör allt de kan för att omgivningen ska vara trivsam året om.

Barndomskvarteren i stadsdelen Garnison. Vid Klapphusgatan ligger bland annat Engströms gård, den brukar vara med i Öppna trädgårdar. Igår var det regnigt och mulet nästan hela dagen, ibland tittade solen fram. Ser ut att bli samma väder i dag, dock aningen större solchanser än i går.

Sommarens sista varma dag i dag med 17-20 plusgrader. Imorgon ska det bli kallare, och på nätterna kan temperaturen krypa ner till plus två. Brrr! Snart därför dags att börja elda. Det känns trevligt!

Men jag väntar ändå gärna tills sotaren har varit här, han kommer om en dryg vecka.
Ifjol blev det också kallt vid månadsskiftet. I början av oktober kom grannen in till mig och knäppte på värmeelementen, för jag var i Kroatien och Montenegro då. I år ska jag inte resa nånstans. Vi har en läsarresa till Irland, men tidningen har nu en annan representant på den.

Veckans foto från torsdagens match Tor-Rangers, som slutade 6-8. Också här gick det sista skottet i tomt mål då Tor jagade utjämning.
Det blir en tuff säsong eftersom vi avancerade till näst högsta serien. Mycket fysiskt spel och snabbt tempo. Här är det syrrans son, min gudson Conny med nummer 90, som kämpar om bollen.

Annat aktuellt i korthet:
– friidrotts-VM i Tokyo, jag tittar lite då och då, men Finland har inte haft några framgångar, vi är inte ens en spjutnation längre 😦 Men Alisa Vainios femte plats på damernas maraton var förstås en fantastisk prestation!
– volleyboll-VM, Finland har överraskat och är nu bland de sexton bästa. OS-mästaren Frankrike föll ut från samma grupp. Vinner Finland över Belgien i dag är vi bland de åtta bästa i världen.
– Tor har åter hemmamatch i dag, jag tror att jag tittar på den hemma vid datorn eftersom jag har så många andra sysslor som behöver åtgärdas idag

Har många jobb och andra åtaganden på agendan de närmaste tre veckorna. Blir nästan lite matt vid blotta tanken på dem 🙄😊

Nu kan vintern komma

~ Carita Liljendahl ~ 7 kommentarer

… med buller och bång om den så vill. Jag vill ju helst inte ha vinter alls, men nu är jag förberedd, i alla fall vad gäller veden och värmen för min bostad.

Det var det här jag oroade mig för och jag vet nu också vad min oro delvis baserar sig på.

Fyra kubikmeter ved skulle ner till mitt källarförråd. En kbm mer än ifjol. Med ett svagt knä kunde jag inte själv göra mycket.

Bilden tog jag då mina fyra hjälpkarlar redan hade kånkat iväg en del av veden.
Jag anlitade Lovisa Tors innebandy, och hade på förhand kommit överens om vad jag betalar för det som hos föreningen är en talkoinsats. Pengarna går alltså till föreningen.

Det som jag kom underfund med igår är att om jag inte har full kontroll över vissa situationer blir jag orolig. Jag sover dåligt och grubblar.

I det här fallet blev det klart en dag innan veden kom
a) vilken tid den beräknas komma
b) att jag får minst tre killar som bär in veden. Så långt kändes allt ganska lugnt.

Ifjol dök det upp olika problem inför leveransen. Först blev leverantören sjuk, sedan var någon här hos oss sjuk. Leveransdatum flyttades framåt och jag var en orolig själ. Sedan gick leverantörens bil sönder.

Så vad som helst kan hända, saker jag inte kan påverka. Det stressar mig.

I år hände inget av det jag hade oroat mig för. Veden kom en kvar tidigare än utlovat och hjälpteamet bestod av fyra män. På en dryg timme var allt jobb klart och jag kunde sedan hjälpa grannen som hade fått en lika stor sats björkved.

Igår kollade jag också väderrapporten med ett par timmars intervaller. Det gällde att vara beredd att dra presenningen över veden om det skulle ösregna.
Det kom bara ett litet duggregn då veden anlände. Sedan sken solen då och då, annars var det mulet men inget regn.

I dag har jag också full rulle med sånt som mamma behöver hjälp med men det som jag känner mest är:
Tacksamhet 🙏
… och förstås… muskelvärk 😂💪

Skyltsöndag, och foton från veckan

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

Under evenemanget Lovisa Historiska Hus har Rune många år haft sin verkstad öppen. Annars får man gå dit enligt beställning, tror jag.
Vackra solrosor fångar de förbipasserandes blickar och skyltställningen i trä är vacker.

Tillsammans med Professordeutsch Christian försöker jag och många andra hålla liv i bloggtraditionen Skyltsöndag.

Sedan är det Åke i Nacka som uppmuntrar oss att visa foton vi tagit under veckan. Han är också med i Skyltsöndag.

Syrrans födelsedag firades delvis i den här lummiga parken där Café Favorit har sin uteservering.

Mer än en vecka gammalt foto, men jag tycker att den får duga. Den här mannen satt och pratade högt i telefon. Det var andra tider då vi hade telefonkiosker. Den gröna i bakgrunden fanns bara tillfälligt på plats så att människor fick skriva ner sina minnen i ett häfte. Minnen från tiderna då det fanns telefonkiosker.

Blodmånen, eller den partiella förmörkelsen av månen, såg jag inte. Det var molnigt den dagen. Men sedan behagade den visa sig följande dag i sin fulla (berusade) prakt.

Och igår hade Lovisa Tor sin första match i innebandyns Inssi-Divari, nästhögsta serien i landet. Allt började bra med full fart, gott självförtroende, rakt mot mål och vi ledde 2-0 och även 4-2.
Men kanske spelarna sedan blev trötta? Eller också skärpte sig motståndaren Karhut från Björneborg, fick ordning på försvaret bland annat. Plötsligt var det 4-4 och sedan 4-6, varpå Tor spelade utan målvakt med sex utespelare mot fem. Det gav inga mål till Tor men däremot tre mål till Karhut, så siffrorna 4-9 blev fula, men säger inte hela sanningen om matchen. Vi ska nog komma igen och hålla oss kvar i serien 💛💙 !

Samling vid målet inför matchstart.

Vi har en spelare som heter Mikael Lax, och ett företag nere i Strömfors skärgård som heter Söderby Lax.
Så jag antar att företagaren har passat på att komma med som sponsor på det här viset 🙂

Arbetsvy och kvällens selfie

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer

Trevligt att få ta del av Tors våravslutning för innebandyjuniorerna. Skriver mer om det till Nya Östis den 22 maj. Här syns en del mindre pokaler som gavs till olika spelare, och så den stora – Pekkas pokal – som gav till Årets junior, målvakten Thor Lind.

Och ser man på. I pokalen syns också jag 😀

Det blåste ganska rejält här och jag ser åter lite bekymrad ut. Det handlar nog mest om koncentration på att få ett foto av mig själv, utan att jag har glasögonen på som hjälp 🙂

Har köpt ett läppglans med Cherry-smak och körsbärsfärg. Länge sedan jag hade ett sånt 🙂 Syns inte överdrivet mycket här att jag använt det, men överdrivet ska det ju inte vara heller.

Glad måndag för 501:a gången!

~ Carita Liljendahl ~ 26 kommentarer

Jag missade förra måndagen att jag hade publicerat 500 Glad måndag-inlägg 😀 I min kalender hade jag skrivit in att det sker idag, men så såg jag i bloggrollen på min första sida att jag redan HADE 500 inlägg.

Vi firar detta med en kladdkaka. Den åt jag i lördags på restaurang Kapellet. Mousse och blåbärssmak, en fantastisk kombination!

I dag kan vi också fira att Nya Östis fyller tio år ❤ ! Det är den riktiga födelsedagen i dag, men för de flesta går den i arbetets tecken, då tidningen ska ut redan onsdagen den 30 april på grund av förstamajhelgen.

Vi kan fortfarande i sinnet fira att Lovisa Tor avancerat till näst högsta serien i Finland då det gäller herrarnas innebandy. Damlaget gjorde också fint ifrån sig i år och detsamma gäller många juniorlag, så där har vi det väl förspänt.
De här mousserade dryckerna avnjöts i fredags då fansen firade säsongens avslutningsfest. Tränaren och en nyckelspelare från laget var också med på festen.

Glad måndag fick genom tiderna sin början då jag ansåg att måndagen var styvmoderligt behandlad som en dag bland alla andra. Måndagen är inte en sämre dag än fredag och lördag, ej heller sämre än de övriga fyra övriga. Det finns alltid en anledning av fira och le, det gäller bara att se den.

Samtidigt kan vilken dag som helst vara en dag som kommer med sorger. Låt oss leva i nuet och vara tacksamma för det vi har. Kram till er alla!

Skyltsöndag, och nya tag på ny dag behövs!

~ Carita Liljendahl ~ 4 kommentarer

Igår när vi startade från Lovisa snöade och blåste det och var noll grader klockan 11. Några timmar senare var vi inte längre vid havet och kusten, solen tittade fram, och det blev plötsligt 11 grader varmt.

Här har vi på en rastplats 96 kilometer kvar till Tammerfors, pohjoiseen = norrut.
Ravintola = restaurang. Kauppa = butik. Resten förstår ni 🙂

I det här fritidscentret i Pirkkala spelades matchen. Det ligger invid den gamla hallen, så det byggs hela tiden mycket i Tammerforsregionen som är starkt växande.

Redan efter 55 sekunder tog hemmalaget Pirkat ledningen och även om vi kvitterade till 1–1 var vi hela tiden steget efter. Det var något som saknades, Tor kom aldrig upp till sin bästa nivå och det är det som krävs nu i slutspelen. Laget slog felpassningar, tappade boll, förlorade närkamper.

Ny fin hall, modern teknik. Matchen kunde ses också på storbildsskärm och här visades målen i retur.

Tor saknade inte chanser, men bollen gick förbi eller över mål, eller rakt på målvakten, som för övrigt gjorde en toppenmatch. Pirkat fick i sin tur utdelning på de flesta av sina chanser, förvaltade dem väl och vann 10–3… Sådana siffror är inte kul att se nu då mycket står på spel.

Tor tackar fansen och publiken efter matchen.

På väg hemåt kunde jag skingra tankarna genom att studera moln och en blå himmel. Våren var lite längre hunnen där i inlandet i Tammerforstrakten. Alltid något att glädja sig åt trots de hemska förlustsiffrorna. I dag nya tag i returmatchen som spelas på vår ”hemmaplan” i Borgå. Jag vill då se ett pånyttfött Tor 💙💛💪