… och fastän jag alltid är en stolt moster var jag extra stolt och glad i går.
Då gjorde nämligen min systers son Conny sitt första mål i innebandyns division ett!
Juniorerna spelade för första gången i olika femmor och fick bra flankstöd av de mer erfarna spelarna. Resultaten uteblev inte. Oscar Arnkil och Niklas Rosqvist noterades också för sina första passningspoäng.
Matchen Tor-Blackbirds slutade 7-4.
En sådan helg det varit! Hufvudstadsbladet 150 år i går på Finlandiahuset.
Finlands självständighetsdag i dag sjätte december.
Vanligtvis har jag firat med skumpa och slottsbal hemma i soffan men i dag firade jag med Lovisa Tor som vann på bortaplan mot SBS Masku med siffrorna 6-10.
Tackar också min vän Pirjo för den fina supportermössan ❤
Det blev lite svettigt att ha den på huvet halva dagen men det var mödan värt!
Måste för övrigt följa upp grejen om att vårt supportergäng blev anmälda till innebandyförbundet för att vi ”haft för mycket oljud”. Vi applåderar taktfast, vi skriker, vi har trummor och en brandsirén. Men att någon kallar oss ”terrorister” kändes på gränsen till tragikomiskt. Så här har vi hållit på i många år. Det kallas supporterkultur. Ingen var berusad, ingen betedde sig illa. Vi hade bara kul och hejade på vårt lag.
Kanske Maskus anhängare bara är ovana. Kanske de aldrig sett en elitseriematch i vare sig innebandy, fotboll eller hockey?
För jämfört med The Black Army i Stockholm är vi som en liten fis i Sahara…
Nu är jag både trött och lycklig…
… så nya bilder kommer ut i morgon! Också från ett julhem.
God morgon! Är lite trött efter gårdagens fest men jätterolig var den!
Många glada återseenden med kolleger från andra tidningar som man inte sett på många år. Mycket skratt, god mat och dryck, fin underhållning – allt gratis. Tack Hufvudstadsbladet! Den här festen glömmer vi aldrig ❤
Men nu hinner jag bara bjuda på en bild från festen eftersom jag snart ska sätta mig på bussen som för mig till Åbo. Där möter Lovisa Tors innebandyherrar SBS Masku.
Hörs ikväll igen!
… trots att det blev förlust i gårdagens match.
Vi gjorde en bra tredjeperiod men slutspurten kom för sent. Att göra en upphämtning från 9-2 till 9-7 är inte dåligt.
Ser man på bilden kanske man lite kan undra
vad dom håller på med i innebandyn 😉
Man må säga vad man vill om den lilla hallen i Lammi där det knappt fanns något man kunde kalla läktare.
Men Lammin Salibandy har ett ungt lag med snabba och hungriga spelare.
På pausen vimlade det av barn på planen, de flesta med klubbor i högsta hugg och supporterskjortor.
Bilderna får tala för sig själva. Återväxten tycks vara säkrad och man såg många familjer som hade kommit på match för att ha kul.
Så här ser det ut i parken nedanför min balkong i dag.
Riktigt fint med lite vitt på marken och bara ett par grader kallt.
I dag åker vi med Tors supportrar till Lammi. Heter Lampis på svenska men är en enspråkigt finsk kommun i närheten av Tavastehus.
Alltid roligt att se nya orter och nya idrottshallar. En av fördelarna med att vi åkte ut ur ligan, om man vill se ett plus med det. Vi har också vunnit fler matcher i division ett än vi gjorde i fjol i ligan. Så också det är roligt. Men visst skulle det smaka att ta steget upp till innebandyns finrum åter våren 2015.
– Fram med pulkan, ropade en snöentusiast på jobbet i dag.
Nå, riktigt så mycket snö fick vi inte. Det var mest snöblandat regn – men så pass mycket av den vita varan fick vi ändå att marken blev lätt pudrad.
I dag har jag skrivit en artikel om tätortsskog som ska gallras bland annat på Södra åsen där jag bodde förr. Det är på tiden, säger jag.
För att jag är en vän av skogen. Gallring är inte samma som kalhygge. Gamla träd måste bort. De som inte kan fröa av sig mer och de som är så gamla att de snart blåser omkull.
Bilden är inte från tätortsskogen 🙂 Den är tagen mitt i centrum i Kapellparken.
Och så skrev jag om Tors fina seger mot Borgålaget PSS. Den matchen var i går. 12-5 var sköna siffror och ett perfekt sätt att avsluta det här inlägget är att bjuda på en jubelbild 🙂
Före kvällens match kom väninnan Marina på sitt första besök i min bostad och hon hade med sig salt och bröd.
Det blev seger för Lovisa Tor med siffrorna 6-3 mot Blue Fox. Äntligen en match som ur supportersynpunkt inte var särskilt nervös.
Och i dag är det en synnerligen grå, regnig, blåsig dag. Har alltid saker att pyssla med hemma och satte nu i gång projektet med den speciella växten som jag skrev om här. I morgon ska jag låta kokosplattan svälla i vatten och sedan ska fröna ner i den.
… har i dag gått sedan jag fick reda på att min man hade en annan.
För snart två månader sedan flyttade jag in i mitt nya hem, en bostad jag trivs i och verkligen med handen på hjärtat kan kalla MITT hem.
För ett halvt år sedan var jag totalt nedbruten, visste knappt vad som var natt och vad som var dag.
Jag grät floder och trodde aldrig jag skulle kunna skratta igen.
Allra minst trodde jag att jag skulle trivas i bostaden jag hittade i slutet av maj och som då låg i ett hus som genomgick en omfattande renovering.
I går såg jag på Skavlan som hade temat kärlek.
En av gästerna sa att äktenskap är ett slags beslut.
Efter att själv under nästan 35 år varit mer eller mindre vilse visste jag 1998 att jag var mogen att ta beslutet om att leva tillsammans i nöd och i lust.
Utan att desto mera gå in på det ämnet, eftersom jag tror jag kan få en del mothugg, säger jag bara att människor har olika värderingar.
Jag står för mina, de jag har i dag hade jag inte för 20-30 år sedan, men är det inte det man kallar mognad?
Jag har felat mycket i mitt liv och det var väl karma som slog tillbaka då i maj 🙂 …
Många frågor får aldrig svar. Och tiden läker inte alla sår.
Men man kan lära sig leva med minnena och jag återhämtar mig sakta men säkert.
Tack till alla som gett mig stöd under mina svåra tid, som ännu inte är över.
Jag orkade inte komma med på alla evenemang och utflykter ni i somras föreslog för mig – men i dag har jag börjat göra också det.
Skumppa med en väninna om en stund – sedan Tors match och efterfest på Degerby. Heja livet ❤
… att köpa något lite Halloween- och allhelgonainspirerat.
Om några timmar drar jag iväg på match! Tor möter Blue Fox i innebandyettan.
Mer om den matchen i morgon!
Ha en skön helg!
I det här inlägget lovade jag återkomma om jag skulle hitta Nicholas Anelkas autograf. Jag hade inte stora förhoppningar om att hitta häftet, men då jag gick igenom innehållet i en av de lådor jag hade kvar efter flytten hittade jag faktiskt matchprogrammet.
Att det blev bråttom med att öppna häftet där på parkeringen i Manchester ser man ju då jag tvingat honom att skriva på en sidan där bilden föreställer Trevor Sinclair. Tänk att Nicholas inte vägrade skriva där 🙂
För övrigt jättefina matchprogram dom hade, 76 sidor och i fyrfärg!
Helt dåligt är inte heller Lovisa Tors programblad för innebandyn i stan. Det sträcker sig i och för sig över en hel säsong, inte bara över en match 🙂
De här intervjuerna har jag gjort och Benny har fotograferat. Lite surt känns det att våra namn glömdes bort, för vi gjorde jobbet gratis och det enda vi begärde var att våra namn skulle komma med.
Men… det är peanuts i jämförelse med större problem som råder i världen.
I kväll är jag tacksam för att jag fått ha Inge-Maj, Bengt, FasterAster, min mor och min syster på besök. Vi tittade bland annat på gamla fotografier och skrattade gott åt en del av dem. Är det där jag? Är det där han?
När jag vinkade adjö från fönstret kände jag både glädje och vemod. Man vet ju aldrig när det är sista gången man ses. Därför är det viktigt att göra det bästa av de stunder man har tillsammans. Inte gnälla i onödan, inte gräla.
Och så tänker jag så här: en sådan himla tur att jag har känslor, att jag kan skratta och gråta, sörja och glädjas, och att jag för det mesta klarar av att visa vad jag känner.
