Mumin firar 80 år i år. Åttio år sedan första Muminteckingen ritades. Jag är mitt uppe i ett jobb som har med Mumin och med Tove Jansson att göra. Berättar mer sedan när allt är klart.
Själv har jag gått in i en period där också Tove Jansson som konstnär är viktig. Hennes liv var ju så mycket mer än bara Mumin. Hon målade, skrev sångtexter och böcker som inte alls handlade om Muminfamiljen.
Här är den senaste boken jag köpt och som jag med intresse nu botaniserar i 🙂
I dag ska vi till Tammerfors för att heja på Tor som möter Pirkat i Inssi-divari, det vill säga i kvalet om att avancera till den nästhögsta serien. I morgon följande match på ”hemmaplan”, alltså i grannstaden Borgå. Det lag som först vinner två matcher avancerar. Det är spännande värre och jag tycker det skulle vara Tors tur att gå upp nu, vi har varit SÅ nära nu under många år. Men bara ”nära” räknas inte.
”Nåjaaa” – för att citera humorgruppen KAJ. Och resan med Tor fortsätter i kvalet.
Vi hör inte till de yngsta fansen, men vi är några av många trogna sådana och ganska ihärdiga också. Själv har jag hängt med i snart trettio år. Jag ser kanske ut därefter 🤣, tiden har satt sina spår!
Det är härligt att vara supporter men också TUNGT många gånger. Sitter där och trummar så att en nästan får blåsor i händerna och ibland är man ju inte av samma åsikt som domarna heller. Då kommer det några ”buuuu”-rop. Jag brukar ärligt sagt nämligen vara noga med att inte svära eller uppföra mig illa på annat sätt 🙂
Men inte är det väl lätt alla gånger att vara spelare heller… Det är hårda tag, fysiskt och snabbt spel och det smäller till många gånger. Från den här matchen klarade vi oss utan ambulansfärder, vare sig för fans eller spelare såvitt jag vet. Men visst blev det skador för en del av våra spelare.
Och de ska orka kämpa vidare. För i dag slog vi ut Limingan Niittomiehet (LNM) genom att vinna den andra kvalmatchen med siffrorna 3–2. Följande kval spelas om en dryg vecka tror jag. Då mot ett lag från Vanda, som inte ligger så långt borta. Bra att spelarna får vila lite, de kan behöva det, och vi fans behöver det nog också.
På pauserna vimlar det av barn och unga på spelplanen. Och den trummande tanten har lite paus då.
Vi har en fin lifestyle-affär i gamla mejeribyggnaden i Lovisa på Chiewitzgatan. Samma gata där jag bodde förr. Den här skylten finns i en park nära kyrkan för att visa vägen till affären.
Vi är flera bloggare som fortsätter skylta om söndagar, Professordeutsch är en av dem. Han skrev för en vecka sedan det här.
Jag ska inte bränna av alla skyltbilder jag har på lager, för dom är inte många. Men som bonusbild denna arbetsvy från i fredags. Vi har kommunalval och välfärdsområdesval i april och nu är valdebatterna igång. Jag var med en stund på den här som arrangerades i kulturcentret Kino Marilyn. Här hade ett par partier lagt ut reklam som lockbeten vid ingången.
Igår gjorde Tors innebandyherrar i kvalet till Divarin åter en otrolig upphämtning. Först reser laget till norr i Finland och ligger där under med siffrorna 5–1. Men steg för steg segar sig laget med en otrolig moral uppåt, kommer ikapp och gör sedan segermålet 5–6 när bara femton sekunder återstår. Ikväll möts lagen i Lovisa. Nu ska jag försöka komma ihåg att ta foton. Det brukar vara så spännande att jag glömmer allt vad kamera och sociala medier och annat dylikt är.
Katten Stig har fått många idéer till teckningar, tankar och ordlekar att ploppa upp i min hjärna. Det här ändå tillsvidare enda teckningen av honom.
På internet är det lätt att hitta olika övningar och modeller för hur man kommer igång om man till exempel vill rita en fisk eller en delfin. Katter, hundar och många andra djur finns det förstås också bilder av, såväl i enkla tappningar som mer tidskrävande seriösa. Också på Facebook är det lätt att hitta grupper som lär barn teckna, men vuxna är ju inte heller förbjudna att ta del av dem 🙂
Det här inlägget hade jag behövt vänta med en vecka för att kunna använda det i Hoppa på tåget-utmaningen den 29 mars. Dagens tema där är Déjà vu, och även om jag vet vad det betyder har jag mycket svårt för att illustrera det i bild.
I dag spelar Tor följande match i kvalet, denna gång uppe i norr i Liminka. Jag har besökt orten förr och har inget emot långa resor, men just det här veckoslutet hade det blivit helt för mycket att ägna ett helt dygn åt resa och match. Jag hade i så fall varit tvungen att skippa några jobb. Det i sin tur är inte så lätt att göra eftersom jag är frilansare och inte har någon anställning med fasta intäkter.
Jag får jobba ganska hårt för att få ihop till hyran och andra utgifter, men såsom jag tidigare sagt. Ekonomiskt sett mycket fattigare i dag än för ett halvt år sedan. Mentalt och andligt sett känner jag mig ändå rikare. Livet är här och nu och jag vet inget om hur morgondagen ser ut.
Matchen strömmas tyvärr inte, men den går att följa via Resultatservice på webben. I dag ska jag också elda. Har haft många jobb och andra träffar inbokade i kalendern, så där har inte funnits utrymme för fyra timmars eldning utan att det hade behövt ske tidigt på morgonen eller mycket sent på kvällen. Lyckligtvis har det varit soliga dagar som värmt upp huset. Ute är det nu +3 grader, inne har jag +17. Klockan är halv tio på morgonen och det blir varmare här mot eftermiddagen.
Nu hade jag allt lite tur, då lokföraren Åkes tema är Svunnen tid. Jag brukar sällan kolla orden eller temat på förhand, vilket förstås skulle underlätta planering och fotografering på förhand. Men då jag är med i så många utmaningar här i Blogglandia blir det inte av att vara så systematisk.
Detta platsar också i min kategori Arbetsvyer. Här i festsalen i vårt gamla rådhus, men anor från en svunnen tid, satt jag för en vecka sedan. Då höll Hanna-Reetta Schreck, kvinnodagen till ära, en föreläsning om Sigrid af Forselles som var en av de första kvinnliga skulptörerna från Finland (vilket står på finska på presentationen högst uppe).
Flera av hennes skulptörer finns i Lovisa stads museums samlingar.
Bland annat denna som Sigrid formade med väninnan Madeleine Jouvray som modell. Svunnen tid ja, de här kvinnorna levde i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet.
Vi har nu noll grader, sol och blå himmel. Till eftermiddagen ska det mulna till, men just nu är det jättefint väder. Igår fick jag, tack vare solens energi, massor gjort. Diskmaskin, tvättmaskin, dammsugning, brasa i kakelugnen, städade bland papper, fick kartonger med fotografier in i ett skåp.
I dag ska jag skriva ett par texter till Nya Östis, bland annat nämndbeslut. Sen eftermiddag startar bussen med Torsupportrarna och styr mot Sjundeå, där innebandykvalet fortsätter. Vägen dit är drygt 1,5 timme. Matchen pågår ett par timmar eller lite mer om det blir förlängning och sedan borde vi vara hemma kring klockan 23.
Försöker få till lite symbolik till Fem en fredag hos Elisa. Igår fick vi se en helt otrolig upphämtning av Tor i kvalspelet mot SS Storm från Sjundeå. Gästerna hade en komfortabel ledning med 0–4 efter två perioder. Sedan kom Tor, steg för steg, närmare och upp till 4–4 under sista perioden. Ni må tro att fansen jublade högt. Vi klarade också en utvisning på två minuter i tredje periodens slutskede.
Sedan var det vi som gjorde segermålet 5–4 och enligt principen, första målet bryter matchen, var det äntligen slut på spänningen då. Imorgon åker vi till Sjundeå och försöker bärga kvalsegern där. Förlorar vi har vi ännu en match hemma på söndag eftersom det är två segrar behövs för att gå vidare i kvalet.
Steg för steg, minut för minut, gäller också för diskmaskinen i dag. Igår råkade jag av misstag ställa in den på eko-tvätt. Och varför är det så att den är 3 timmar och 40 minuter lång? Det verkar ju inte speciellt ekologiskt. Jag brukar använda ett program som går en halvtimme.
Jag fick inte programmet nollat på något sätt, men hittade senare en kombination av två knappar som borde kunna fungera som Reset/avstängning/nollning. Nu får jag bara vänta steg för steg, minut för minut, att det här programmet går klart… 🙄
Så över till Elisas frågor och mina svar.
När följde du senast ett recept? Det händer inte ofta. Jag bakar sällan kakor. Men bakar jag bröd vet jag på ett ungefär hur mycket mjöl och vätska det ska vara och så känner jag att degen får lagom konsistens. Tillreder inte så ofta nya maträtter heller. För de vanligaste jag gör har jag grader, tider för ugnen och ingredienser klara i huvet.
När fick du senast ge en vägbeskrivning? Det brukar hända om somrarna ibland då turister letar efter en specifik adress eller plats.
När följde du senast instruktioner för att bygga ihop något? Min vedställning i höstas. Instruktionerna var enkla. Blir det för många skruvar och lösa delar, typ IKEA-pill, anlitar jag hjälp.
När fyllde du senast i ett formulär? För en dryg vecka sedan då det fanns massor av frågor som skulle besvaras inför sjukhusbesöket och cellförändringarna.
Vilket spel har de mest komplicerade reglerna? Tänkte först på olika brädspel och kom inte på något komplicerat. Eventuellt bridge som jag aldrig spelat men nyligen läst om i Hemmets Journal. Inom sporten finns det väl också rätt många spel/grenar som har svåra regler. Kricket?
Dags åter för lite marknadsföring av Nya Östis, som har en förnyad webbplats. För att kunna läsa webbartiklarna i sin helhet där ska man vara prenumerant. Men lösnummer av tidningen kan köpas från Lehtiluukku genom att skriva in tidningens namn i ett fält uppe till höger.
Här syns en del av min kolumn. I dag är jag vanlig frilansare, även för andra tidningar som tackat jag till sporadiskt samarbete. Men just nu skriver jag mest för Nya Östis. Jag var tidningens chefredaktör under fem år och två månader, således den som hittills lett tidningen längst. Grundaren Kim Wahlroos var chefredaktör från 28 april 2015 då tidningen grundades till sista juli 2019, således fyra år och tre månader. Chefredaktör sedan slutet av september 2024 är Marit Björkbacka, med starkt stöd av redaktionschefen Anna Johansson. Bägge medarbetare som jag tog med i teamet under den tid som jag var chef.
Tidningen fyller tio år i april i år och det ska firas på olika sätt. Var och när och hur lyfter nuvarande redaktion och medarbetare fram lite senare i vår. Många var det nog som inte trodde att tidningen skulle överleva sitt första år enligt det koncept som gällde. Inga anställda, ingen fast redaktionslokal. De flesta jobbar hemifrån och är antingen frilansare eller företagare eller både och.
Solen lyser, himlen är blå. Ute är det + 6 grader, men det ska bli kallare snart igen så vi ska inte låta oss luras att våren är här. Men jag har ändå redan köpt de här fröpåsarna 😍
I dag ska jag på en föreläsning om Sigrid af Forselles. Nyligen intervjuade jag en blivande 90-åring. Så visst är jobbet omväxlande!
Och ikväll har Tor sista matchen i grundserien i Finlandsserien i innebandy. Laget har säkrat en plats i slutspelet där flera lag kämpar om att få avancera till Divari, som är nivån/serien under Ligan, som i sin tur är högsta serien.
Det var ett tag sedan jag var på den här föreläsningen, men den fick plats i tidningen först den 20 februari. Relativt tidlöst ämne, men egentligen händer det hela tiden något i Mellanöstern, så det som var nytt igår kan vara gammalt i dag. Jag försökte skriva artikeln så att den inte skulle kännas föråldrad om den tvingades vänta på publicering.
Föreläsare heter Svante såsom det står i bildtexten. Sedan har det blivit lite fel då citatet lagts in i efterhand 🙂
Jag lärde mig en hel del om problematiken där nere. Men helt och hållet är den svår att greppa, och Svante sa att han kan inte ge svar på alla frågor.
Jag marknadsför gärna Nya Östis lösnummer här, de kan köpas via lehtiluukku.fi.
Det var här på den här prisutdelningen som jag tyvärr inte hade tid att stanna och äta den goda kakan 🙂
Förra natten sov jag elva timmar, nästan utan avbrott. Jag behöver mycket sömn och är nu tacksam för att jag sällan behöver ha tidig väckning. Jag tar också ogärna jobb som börjar före 12. Säger ärligt till alla att jag inte är någon morgonmänniska. Då får jag faktiskt rätt ofta som svar ”det är inte jag heller”, och det känns skönt. Av nån konstig anledning har det åtminstone förr ansetts vara en dygd att vara morgonpigg, man är liksom en ”duktig och bussig människa” då. Jag vill inte alls bli kallad vare sig duktig eller bussig, det är ord jag inte gillar 😀
Med mobiltelefonen blev bilden suddig då killarna jämnt rör på sig i innebandyn. Men Tor vann grundseriens sista hemmamatch mot Top Team från Nyslott med hela 8–0. Systersonen Conny gjorde ett mål och passade till tre.
Det är kväll nu och jag eldar. Hoppas att de allra kallaste nätterna nu är ett minne blott och att våren så småningom anländer. Ute är det minus en grad.
Det är trevligt att skriva februari. Nu kom det dessvärre lite snö igen, men tillsvidare bara så att marken är lätt pudrad, det kom inte trettio centimeter 🙂
Vi skyltar ännu någon söndag framåt, jag vet inte exakt datum då bloggvännen BP tänkt lägga av som förvaltare av utmaningen. Men visst kan vi fortsätta visa skyltar även efter det.
Den här gamla hotellrestaurangen Skandinavia, med sin pub Skan-Pub, ligger bara ett stenkast från mitt hem. På den lilla svarta skylten ovanför dörren står texten ”Rannikkoseudun vanhin (v. 1971)” som betyder ”kustområdets äldsta, år 1971). Antar att den öppnade dörrarna då. Nu har den här puben tyvärr varit stängd många år och huset förfaller. Åtminstone fasaden åtnjuter något slags byggnadsskydd så hela rasket får lyckligtvis inte rivas.
Igår var det match i Brunakärr (Ruskeasuo) i Helsingfors. Toukolan Teräs mot Lovisa Tor och den här gången var det så skönt att inte behöva ha hjärtat i halsgropen av spänning. Vi vann komfortabelt med siffrorna 1–7.
Såhär kan det se ut då vi är på innebandyresa. Jag satt på första bänkraden den här gången. Efter att jag hade tagit det här fotot tilltog dimman och då vi reste hemåt mellan 21 och 23.30 var det förstås mörkt 🙂
Men stämningen är alltid god, vare sig vi vunnit eller förlorat. Nu råkade vi förlora 9–7, men matchen var fartfylld och jämn.
En av frestelserna på långa resor utgörs av längre pauser på platser där vi kan äta och där finns också annat än mat att frestas av. Den här Nanso-affären fick mig att köpa en varm tröja i mossgrön nyans. Den syns där borta till vänster mellan några vita och randiga blusar.
Jag sa att vi borde kanske stanna på mindre frestande platser, typ någon liten bensinstation som inte erbjuder annat än kaffe och mackor 😂 Nå, hur som helst – tröjan är skön och behövs här i gamla trähuset ❤
Uppvärmning pågår för Tor. Hallen var en kombinerad sport- och simhall.
Idag var jag på jobb här för Nya Östis då Lurens sommarteater hade sin första audition för musikalen Fame som visas i sommar. Teatern visas utomhus i slutet av juni och juli, men de första övningarna och uttagningarna hölls här, på Lovisa Gymnasium.
Bara det att vara där en timme gav mig massor av ungdomlig energi. Sång, musik, entusiasm, förväntan och spänning låg i en salig blandning i luften.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 