Den 24 februari. För två år sedan anföll Ryssland Ukraina. Vem hade då trott att kriget skulle pågå så här länge? Och att det inte verkar finnas ett slut på det. Den som började kriget borde sluta direkt. Att Ukraina försvarar sitt land är väl inget att ifrågasätta.
Jag ska senare i dag läsa Anna-Lena Lauréns reportage i dagens Hufvudstadsbladet.
Vi får inte glömma det som pågår där, inte alls långt borta från vår – kanske inbillade trygghet.
Och hoppet får vi inte ge upp. Kriget måste kunna ta slut, något slag av rättvisa måste skipas. Men det kommer att gå flera generationer innan allt är glömt och förlåtet, om grymheterna ens nånsin kan förlåtas.
I Hbl kunde jag också läsa att det i dag firas Sverigefinnarnas dag. Och glädjande nog är det många andra generationens finnar som vill lära känna sina rötter bättre nu efter att deras föräldrar förträngde språket och sin historia.
Finländare och Finland har inte längre låg status i Sverige, tvärtom. Det är inte längre enbart krigstrauman, knivar och brännvin som förknippas med finnjäveln. I mångt och mycket har vi gått om Sverige eller kommit upp till samma nivå, beroende på vilka saker vi jämför med vilka.
Sverige har alltid varit ett viktigt grannland för mig. Jag har släkt och vänner där, och skulle jag tvingas flytta bort från Finland skulle jag försöka hitta en liten ort i Sverige att trivas på.
En ny grönväxt piggar alltid upp. Köpte den här igår från Lidl.
I dag sista matchen i innebandyns grundserie för Lovisa Tor i Finlandsserien. Vi tog oss inte till slutspel i år men vi hoppas på en trevlig säsongsavslutning med seger i alla fall.
Orsakullan frågar idag den 24 februari om jag kommer att fira ett bröllop i år.
Själv ska jag inte gifta mig, men det är möjligt att jag får ta del av ett annat bröllop. Återstår att se om inbjudan dimper ner i brevinkastet eller i mejlboxen 😀 ❤
