Lovisa_Tor

Allt har sin tid

~ Carita Liljendahl ~ 25 kommentarer

För ganska precis ett år sedan var jag på mammografiundersökning och efter det blev det fler undersökningar då något avvikande upptäcktes i provsvaret.

Jag fick en hel del att tänka på. Men det visade sig att jag inte hade bröstcancer och jag var tacksam för det.

Ett halvt år senare blev min mamma inlagd på sjukhus. En stor operation väntade. Det blev några sömnlösa nätter och en tung tid, som jag med facit i hand inte vet hur vi klarade. Men vi klarade det, och med tanke på omständigheterna mår mamma åter bra. Tacksam även för det.

I februari i år fick jag rytmstörningar och tänkte då att beslutet jag hade fattat ett par månader tidigare, det vill säga att jag avstår från att vara medieansvarig för Lovisa Historiska Hus var det enda rätta. Jag hade redan året innan slutat med samma uppgift inom Tors innebandy.

Dels finns inte längre tid för ”många bäckar små”, dels är det svårt att vara redaktionschef på en tidning samtidigt som man är medieansvarig för två föreningar.

Så det var både med tanke på min egen hälsa och det faktum att ”många hattar på huvet” inte kändes bra som jag slutade för Tor och LHH.

Nu har LHH både en ny ordförande och en ny projektchef. Så evenemanget lever alldeles säkert vidare och mår bra i många år till.

Allt har sin tid. Nu är det Nya Östis och en del mindre textprojekt som gäller för mig. Jag är nöjd och glad över att inte längre behöva splittra mig och jag har lyckats styra mina arbetstider sedan det beslutet togs för ett par veckor sedan 🙂

Ytterligare Tor-rekvisita

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

Jag har redan en blågul halsduk som min mamma stickat, en blågul mössa som en annan supporter stickat, en supporterflagga och nu då även denna handduk. Spelarna i laget har också sådana prydligt radade på sina stolar vid sargen. Jag vill ju inte vara sämre 😀

En handduk att torka svetten på vid det krävande pusslet är ju bra att ha, eller hur? 😀

Fyra timmar vid datorn får räcka på en söndag. Skrev om gårdagens match, det blev tyvärr förlust i förlängningen. Men vi kvitterade till 4–4 sju sekunder före fulltid och fick således med oss en poäng.

Ett par översättningsarbeten slutfördes också i dag.
Nu ska jag ge några timmar åt pusslet som jag i går avancerade rätt bra med.

Seger och mat som smakade!

~ Carita Liljendahl ~ 13 kommentarer

Någon kanske undrar varför jag och många andra supportrar sitter frivilligt i en buss åtta timmar för att se en match som är två timmar lång. Och hur fördriver fansen tiden i bussen?

Skidtävlingar på väg upp mot Jyväskylä. Juniorhockey-VM:s bronsmatch på hemvägen.

Några har surfplattor med sig och så gott som alla hittar något tidsfördriv på smarttelefonerna. Men vi pratar faktiskt väldigt mycket med varandra så där på riktigt också 😀

Bak i bussen lyssnar många på musik och där spelas det ofta också kortspel.

En restaurangkedja där ingen alkohol serveras och inga cigaretter finns till salu.

Då vi reser längre bort har vi alltid åtminstone en timmes matpaus, och en del kortare pauser för dem som vill röka eller gå på allmän toalett.

Pepparbiff – aaah!

Efter att i Lovisa under två månader på restaurang endast ätit veganrätter satt den här pepparbiffen som handen i handsken eller som gourmeten i Caritas mun ❤

Från bussfönstret njuter vi av fina finländska vyer.
Julle och Peik planerar.

Vi var framme i god tid och det fanns tid att spionera på Tors strategier inför matchen. Å andra sidan hade det väl varit vettigare om jag hade kollat motståndarnas strategier och inte våra egna 😀

Här gör Tor ett av sina sex mål. Vi låg under 3–1 men vann slutligen med siffrorna 4–6. Exakt de siffror som jag hade lagt in på Resultatvad. Jag betalade fyra euro och vann cirka 130. Inte illa alls.

Och i dag vann vi borta mot NJ i Seinäjoki med siffrorna 1–10. Den matchen såg jag via Kepit.TV streamad på nätet för fem euro. Jag hade tänkt sätta resultatet 1–11 på Veikkaus, men tänkte att nej – så galet bra kan det inte gå. Det gick NÄSTAN så galet bra 😀

(och ps… vi vann ju hockey-guld i Junior-VM också) ❤

Här ser det vilt ut

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

… men pussel fortsätter ge mig frid i sinnet. Det skingrar allehanda tankar.

Det här pusslet kräver, på grund av större bitar, ett utrymme på 85 x 60 centimeter. Pusslet jag färdigställde för en tid sedan var bara 80 x 48 stort. Bägge har 1500 bitar.

Men det här pusslet är kul, på grund av annorlunda formade bitar och för att man i en stor del av dem får syn på små avgörande detaljer 🙂

Som sagt, det ser vilt ut här hos mig nu. En massa olika brickor och lådor är utspridda i sorteringssyfte.

Jag har sett på Nobelfesten med ett öga. Nu kommer alltid så gripande ”Kalla fakta”.

I går vann Finland VM-guld i innebandy! Två av målen pangades in av Juha Kivilehto, som säsongen 2012-2013 spelade i Lovisa Tor. Grattis ”Juhis” och grattis Finland ❤

Om en klocka som slutade gå och en trumma som gav huvudvärk

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer

Mycket ska man se och höra innan ögon och öron trillar av.
Mycket har man också sett och hört och upplevt under sina dryga tjugo år som innebandysupporter.

Vissa saker minns man för alltid, till exempel avancemang till ligan, långväga resor i goda vänners lag osv.

Andra saker minns man på grund av olika dråpliga situationer. Som i dag, då spelklockan slutade gå i Dickursby.

I vanliga fall gör funktionärerna så att de medger att klockan slutat gå, att det är ett mänskligt misstag och att den tid som klockan stod still tas i beaktande. Men icke sa nicke.  Så vi gjorde egentligen vårt segermål 4–9 på ”övertid”…

Elmo Lavonen har gjort viktiga 3-6 en sekund innan andra periodens slut.

Och sedan var det historien om en man i publiken som sa att vår supportertrumma gav honom huvudvärk… Han kanske ska vara glad för att vi inte hade vår brandsiren med oss. Och till Lovisa ska han inte komma, för där är det ännu mera ”oljud” 😀

Jag bet mig i tungan och sade INTE följande: ”Om du dricker några öl för mycket ikväll och har huvudvärk i morgon så är det säkert också vårt fel”.

Många ryggar blev det!

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

I dag koncentrerade jag mig mest på att heja på Tor. Tog i all hast några bilder under matchen, och en bild av en domare som vi allmänt sett inte haft mycket till övers för. I dag var han bra, så vi grundade en tillfällig supporterklubb för honom, men han har prövotid 😀

Bättre bilder har jag tagit… men det gäller att knäppa minst hundra om man vill att fem ska bli bra 🙂 Vi vann med siffrorna 9–4 i dag i grundserien i division ett. Däremot föll vi ur finska cupen i söndags…

Där fick jag en sådan här ryggbild. Men jag tycker den är LITE kul ändå när man ser bollen ovanför de andra spelarnas huvuden.

Minutschema som gäller

~ Carita Liljendahl ~ 15 kommentarer

På torsdag är det dags för Nya Östis läsarresa. Fram tills dess är det minutschema som gäller 🙂
Papperen till bokföringen ska lämnas in och momsskatter betalas tidigare än vanligt. Efter resan skulle det vara för sent, och skattebjörnen ryter genast till om man inte är laglydig.

Då en kollega också är bortrest just nu hoppar jag in på tidningens layout. Fixade lite i dag, mer i morgon och resten på tisdag.

Gav i dag en extra nyckel till en väninna som kommer hit för att vattna krukväxter och ta hand om lite post medan jag är borta. Av henne fick jag den här fina växten. Vet inte vad den heter, men den matchar mina tapeter ❤

Lite nöje måste man unna sig också, så i dag gick jag på Tors match. Nuförtiden betalar jag inträde. Skulle aldrig missbruka presskortet då jag inte jobbar. Då jag betalar får jag också bete mig ”hur som helst”, heja på bara ett lag så att rösten försvinner.

Tor vann rätt komfortabelt 9–5. Skönt efter 7–3 förlusten i onsdags.

Borta mot M-Team i onsdags blev det förlust.
Hemma mot FBC Turku seger i dag med 9-5.

Ibland undrar jag hur jag orkade skriva till Tors hemsida om alla matcher, hela säsongen från september till april… efter varje match, på finska och på svenska… plus bildhantering och utskick till media. Sällan slutade jag jobba före midnatt.

Kanske för att mitt ❤ var, och är, blågult som Tors dräkt.

På våren kom ändå beskedet om fortsatta mammografiundersökningar för min egen del. På sensommaren blev mamma inlagd på sjukhus. I dag mår vi alla bra, men jag valde bort jobbet med Tors hemsida ändå. Också för att jag är redaktionschef på Nya Östis. Där uppstår en intressekonflikt då jag vill prioritera NÖ. Som pressansvarig för Tor hörde det förstås till att jag behandlade alla tidningar och radion likvärdigt, och att informationen med text och bilder gick ut snabbt.

Allt har sin tid.
Nu är det skönt att nästan bara vara supporter. Ibland skriver jag för NÖ, men vi har också en annan sportreporter.

 

Tre poängs helg!

~ Carita Liljendahl ~ 9 kommentarer

Lovisa Tor öppnade grundserien i division ett med 5-7 förlust i går, men i dag blev det komfortabel seger med siffrorna 10–4. Yes! Vi är på G!

Jag övade också att ta bilder med teleobjektivet. Det är inte så lätt. En helt annan teknik krävs för att zooma in och snabbt följa dem man vill fotografera. Dessutom krävs inställningar som tål att jag fotograferar ett oerhört snabbt spel utan blixt. Jag kan ju inte sätta blixten i ögat på spelarna… då blir jag fort utkastad från arenan 😀

En sisådär-bild. Övning ger färdighet.

Efter att ha jobbat några timmar med min syster hos mamma cyklade jag hem för att skriva en nekrolog.

Det är ett hedersuppdrag att få skriva om en vän som gått bort.
Men att göra det går inte i en handvändning. Många andra texter skriver jag hur fort som helst, men inte en minnestext som har med en nära vän att göra.

Därför såg jag inte Tors match live i dag. Jag prioriterade. Stannade hemma och gjorde tidningsjobb.
Det kommer fler matcher. Säsongen har bara börjat.

Hur bra kan det egentligen gå?

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer

Nu har det gått så himla bra för Tor i de senaste matcherna. Vi är i slutspelsfinal och har två chanser att komma upp till ligan. Vinner vi matchserien mot Karhut (bäst av fem) är vi där direkt, förlorar vi den får vi ännu kvala mot ett nedflyttningshotat ligalag.

I första finalmatchen i dag vann vi hemma med hela 9–2 mot Karhut från Björneborg. Karhut är Björnar på svenska. Kanske dom låg i ide ännu, men nu om dom vaknade undrar jag hur arga dom är då vi åker till Björneborg i morgon…

Här kommer en serie bilder med Jesse Tolvanen vars skott går lite över mål.
Hups, här snubblar man av bara farten.