Det är första augusti i dag och ett stänk av vemod infinner sig. Men bara ett litet stänk. För än har vi sommar kvar, trettioen dagar i augusti kan bjuda på vilka härligheter som helst.
Muminfamiljen verkar ha skördetid på gång 🥰
Ni kanske har sett att jag på startsidan här på bloggen lottar ut ett glasunderlägg av god kvalitet. Motivet där är Lovisas rådhus, vår ljusröda bakelse. Det här underlägget köpte jag till mig själv, med väderkvarnen som motiv.
Slutade jobbade klockan fyra och träffade en kollega på Cafe Favorit. Karelsk pirog som saltig förrätt och Lovisabakelsen som söt efterrätt. En glas skumppa och lite vatten också.
Såg bostadsmässans bussar många gånger i dag men hann inte få fram kameran. Lite vemodigt känns även det, att mässan slutar på söndag. Å andra sidan öppnas då helt andra möjligheter att röra sig på området, på gångbron och spången och i parken på Drottningstranden, utan att betala för det.
Det började ösregna vid halv sju-tiden och plötsligt blev det nästan mörkt som i en säck inne. Jag har redan några kvällar tänt levande ljus. Det är både mysigt och vemodigt att hösten närmar sig, men tiden går för fort under sommaren.
Jag får tänka att den går precis lika fort på vintern. Och i år slipper jag kämpa med snö som packar in bilen, eller att köra den varm då det är -20 grader, eller att flytta den för att plogbilarna ska kunna putsa p-platserna vid gatan. Jag har nämligen bilen kvar bara en dryg vecka, sedan behöver ägaren själv sin Saab. Fäller nog en liten tår då det blir dags att säga adjö till Herra G… 😢
Ramen till pusslet, som jag inte har bråttom med, blev klar i går kväll. Jag letade länge efter den sista biten. I dag firas det med en liten Lovisabakelse!
Mestadels har vi haft härligt höstväder med sol och +11 grader eller till och med mer. Sedan kom regnet, molnen syns på bilden och temperaturen dalade till sju grader.
Som ni ser har den nya trottoarstumpen fått asfalt. När det har skett vet jag inte 😮 kanske det hände på morgonen efter en natt som jag inte var hemma?
Igår publicerade jag de tre första av Nisse Simonsons råd till dig som vill bli gladare, och som jag hittade på sajten land.se. Här kommer de tre följande:
Ge akt på vad du tänker – och spräng bort mörka tankar. Du ska inte idissla – stäng av det negativa tänket. Du bör sluta vara surmulen. Lägg undan dina sorger – och snart skiner solen igen.
Ibland kan det förstås vara lättare sagt än gjort, i alla fall om du har en riktigt stor sorg som du går igenom. Men jag tror att råden är tänkta att tillämpas vanliga vardagar då småsaker grämer oss.
Orsakullans fråga i dag är: Vokaler och konsonanter, kan du rabbla upp vokalerna i alfabetet. Svar: ja, det kan när som helst 🙂
Satt på en utecafeteria idag och hade precis ätit upp Lovisabakelsen då den här vackra skapelsen kom flygande och landade framför mig. Ett tecken från skyn! Men vad betyder det? 😀Träffade en frilansare som behövde ett presskort och delade Lovisabakelsen med honom. Försvinnande god, lagom liten eller stor, inte för söt. Bjuder på många smakupplevelser.
Jag är inte riktigt lika ledsen nu som jag var i morse. Men känslorna ligger ändå på ytan.
Döm om min förvåning när jag såg att jag efter att ha skrivit inlägget ”var finns han?” såg att statistiken på bloggen blomstrade! Jag har vanligtvis runt 300 besökare per dag, men redan på förmiddagen hade jag över 1800!
Just så, tänkte jag. Jag hade inte ens delat inlägget med mina ledsna tankar på Facebook men ändå hade 1800 läst bloggen 🤔
Vid en närmare titt såg jag att flera gamla inlägg hade runt 14–15 besök och att över 90 procent av de lästa inläggen hade kollats i Schweiz! Har jag beundrare där? Nya läsare? Eller är det nåt slags robotattack? Hur som helst, har inte fått skräpkommentarer och inga elaka påhopp, och om nu någon robot ”läser” så må det vara hänt.
Har någon annan av er som har WordPress varit med om något liknande? Schweiz känns väl ändå tämligen ofarligt.
Eftermiddagspaus, en tanke om att det ändå finns något jag kan kalla ”semester” förde mig och min syster hit. På hennes initiativ. ”Måste ju skåla för att du har lite ledigt nu”! Javisst! Krävdes inga långa övertalningar.Bubbel och Lovisabakelse, eller Lovisamuffins som den också kallas i folkmun 🙂
Tillbaka hemma vid 17-tiden började jag lyssna på Svenska sommarklassiker.
Tomas Ledins ”En dag på stranden” – Låt alla världens telefoner ringa, jag är inte anträffbar 😎
Ted Gärdestad ”Sol vind och vatten är det bästa jag vet – men det är på dig jag tänker i hemlighet” 😍
Ted Gärdestad Himlen är oskyldigt blå – ”Dina ögon kommer alltid att le mot mig”.
Peter Lundblads version av ”Ta mig till havet” – vi tar vägen mot stranden, vi som aldrig setts förr… det var enkelt att våga, bara öppna en dörr… Galen av längtan är jaaaaaag… dofterna samlas och luften är tung, ta mig till havet – och stanna tills natten blir dag 🎹… om jag lever i morgon, spelar ingen roll alls.
För att ta mig själv ner på jorden lite så finns det en to-do-lista även för semestern. Men se där – inga tråkiga saker förutom en – städa skåp. Det kanske jag skippar då jag väljer att göra allt det roliga först istället.
Blåsa såpbubblor. Åka till Raseborg. Ut på kryssning med gammalt segelfartyg på Lovisaviken. Låta fixa naglarna sommarfina (aldrig varit i en nail-studio på sånt förr) Ut och äta med vänner. Säga ”ja” till allt spännande, romantiskt och roligt, om sånt dyker upp!
Och blir det regn… skulle jag gärna springa naken ut med schampo i håret. Om jag bodde på en plats där det inte skulle väcka allmän förargelse 🤣
Jag känner mig varm och lycklig inombords. Är i balans just nu och tacksam för så mycket.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 