Konst i pigga färger gör mig glad, och även det faktum att det är sommar nu.
Att vi fått njuta av ett underbart väder en längre tid gör ju inte saken sämre 🙂


… som började tidigt på förmiddagen med studentfotografering.
En väninnas dotter får sin vita mössa i dag, och många väljer att ta fotografier också före festen. Under festen har familjerna fullt upp och plötsligt bara ”glömmer man att fotografera”.
Strålande vackert väder, lite blåsigt men lagom varmt med +16 grader. Härligt för alla som satsar på att också fira sina studenter utomhus.
Det blir ingen studentbild här eftersom de fotona är privata och familjen ska få se dem först. Men jag testade kameran i Skeppsbrons miljö där några av bilderna togs.

Senare i dag kommer juni månads bild från Muminkalendern 😀
Äntligen blev den av, en träff som vi planerat länge. Ibland är det svårt att få tidtabeller att synka, då man jobbar mycket och på olika orter. Men i dag hade vi båda en ledig dag och vädret gynnade oss. Det var mycket folk i rörelse på Skeppsbron, fastän det som vanligt inte syns på mina bilder 😀





Och sedan satt vi ännu på en bänk och tittade ut över Lovisaviken och pratade om allt möjligt. En värdefull stund tillsammans med en god vän ❤


Tack vare stöd av några nära vänner samt av nära och kära, är jag åter på banan efter det skäll jag råkade ut för nyligen.
Jag känner att kreativiteten återvänder. Jag har många idéer för min blogg och har planerat flera kommande inlägg.
Jag fick också ny ork i jobbet efter en svacka på ett och ett halv dygn. Under några mörka stunder tänkte jag att vad är meningen med att ta en massa skit då man gör sitt bästa hela tiden… men vännerna fick mig som sagt på banan igen.
Och även ni som kommenterar på min blogg – varmt tack för ert engagemang ❤ Många av er känner inte mig personligen, vet inget om mitt förflutna. Ni låter er inte färgas av, och nås inte av rykten.
Ni som följt min blogg länge torde ha en ganska riktig bild av mig eftersom jag skrivit här om både medgångar och motgångar, vardaglig glädje och sorg.


Jag är måhända överambitiös men jag har så många julbilder nu att jag senare i dag ska fortsätta med serien ”Nedräkning till jul” som jag hade i fjol.

Vardagen är rätt kaotisk nu. Jobb och jobb, möten och möten. Praktiska saker som ska arrangeras för mammas välmående.
Människan orkar rätt mycket då hon måste. Men ett lika stort måste är det att ta hand om sig själv. Att hinna varva ner, träffa vänner, äta hälsosamt ens då och då – kanske ge sig en tid för en fototour såsom jag gjorde i lördags.
På veckoslutet börjar innebandymatcherna. I våras då jag inte visste om jag hade bröstcancer eller inte meddelade jag att jag slutar dubbeljobba, det vill säga jag jobbar inte längre som innebandyföreningens medieansvariga. Och med facit i hand inser jag att det var rätt beslut. För såsom läget ser ut i dag skulle jag inte ha orkat jobba även veckoslut och sena kvällar.

Ibland måste livet få vara som en lugn havsvik. Allt måste få vila spegelblankt. Däremellan stormar det nog ändå.
Jag försöker prioritera varje dag, för att hitta balansen och det lugn som behövs.
Här står jag klockan 11.59 under ett träd i ösregnet och väntar på att en minut ska gå.
För det är prick klockan 12 som jag kan öppna bildörrarna till hyrbilen med hjälp av appen på telefonen.

Ingen idé att jag hade lockat håret i ett försök att se representativ ut på segelfestivalen dit jag skulle för att ta bilder. Regn kombinerat med hög luftfuktighet och värme gjorde frisyren spikrak på nolltid.
Men vi är glada för de skyfall vi fått nu, alla har inte fått regn.

Ja, det här var alltså ett kort arbetsuppdrag. Att fotografera segelbåtar.

Och barn som har bråttom till Jungfrudansen i Strandparken, för att leka i dess labyrint. Sådana bilder vågade jag inte ta tidigare, det kändes för närgånget. Jag tycker att man inte kan identifiera barnen här och det känns bra.
Bara ett par hundra meter från mitt hem ligger Kvarnåsen. Den sträcker sig uppskattningsvis en dryg kilometer söderut, och slutar där som jag bodde då jag var gift.
Vi har alltså en oas mitt i stan. Utmärkta joggingslingor, små och större stigar, knotiga rötter, backe upp, backe ner, träd av alla de slag, mest tallar tror jag… och massor av stenar, både stora och små.
Här doftar det gott av solig skog. När jag kom till ändan av stigen där nere såg jag två fjärilar i en yster lek i motljus. Tyvärr var jag inte snabb nog med kameran för att föreviga dem.




I Finland säger man ibland ”kevät on korkattu” eller ”kesä on korkattu”, som betyder att man korkat upp våren eller sommaren – lite som att öppna en flaska.
Finlandssvenskar skriver ofta att våren eller sommaren är korkad, vilket i rikssvenskarna öron kan låta en aning korkat 😀
Men nu har jag korkat upp våren. Cykelturen blev fyra kilometer lång.



Det var ganska kämpigt att cykla genom Strandparken.
Jag visste inte att gångarna på sina ställen var täckta av vattenpölar.
Marken var väldigt mjuk här och där, så det blev nästan som ett litet konditionspass att trampa sig genom där för att inte vara tvungen att stiga av cykeln och bli både blöt och lerig om fötterna…
… men jag hoppas kunna bo där åtminstone en gång till den här sommaren.
Jag är oerhört tacksam för att förhållandet till många i det umgänge ex-maken och jag hade tidigare är lika fint som förr.
Tillbringade alltså fyra dygn i en stuga, och ni må tro att det kändes som om jag haft två veckor semester! Under tisdag och onsdag var det toppen väder, halva torsdagen lika så. Sedan kom ett behövligt regn och det var rätt mulet och svalt på fredag också. Men hela förmiddagen i dag hade vi sol och värme innan väninnan och jag åter åkte hem till varsitt.

I tisdags träffade jag ett par FB-vänner från Sverige på Saltbodan vid Skeppsbron. Det var toppenväder! De har besökt Lovisa under rätt många somrar, men nu var det första gången vi sågs.
På onsdag käkade väninnan och jag också på Skeppsbro-området, då tog jag den här bilden.




I morgon, på måndag och tisdag väntar åter rätt mycket jobb. Men då och då tar jag ledigt, eftersom batterierna måste laddas – och en minisemester är redan inprickad till augusti 🙂
Äntligen sol och även lite värme! Studentmössan på huvet, cykeltur till mor. Där satt vi på gården och pratade, det var så varmt mot liderväggen att jag inte behövde vinterjackan. Däremot behövdes den ännu under cykelturen längs Lovisaviken.
Men först en bild från torget.


Mycket folk också där.
Där uppträdde Fridolins sångare. Nu har våren välkomnats!