Det blev en del klättrande på söndagspromenaden i dag, men upp i vattentornet tog jag mig ändå inte 🙂 Det rivs förmodligen snart eftersom det är i dåligt skick.
Följande klätterprojekt blev att ta sig upp till utsiktstornet Kuckustenen. Tornet uppfördes i gjutjärn 1906 på stenen som mig veterligen redan innan hade det roliga namnet.
Det var åter en härlig höstsöndag, som varmast kring fjorton plusgrader! Sjätte oktober, helt otroligt!
Adrian påstår att jag läst för många deckare. Ska han säga, som är orsaken till att jag skriver böcker.
Jag föreställde mig att de här lådorna innehöll knark, för det är precis på ett sådant här ställe man ska förvara sådant. Sedan ska så mycket som möjligt av den skumma businessen försiggå mitt på ljusa dagen, inte i skydd av nattens mörker.
Sågudden är en vacker plats i Lovisa, ett rekreationsställe som många vill bevara som sådant. Andra vill bygga hotell och casinon här.
På udden fanns ett sågverk för cirka femtio år sedan, därav namnet.
Men att jag skrev Sugudden i rubriken har med ett minne från jobbet att göra. Vår förre redaktionssekreterare var snabb på tangentbordet men skrev därmed också lite fel ibland. Sågudden blev Sugudden och ett kaolinlager i hamnen höll på att bli ett kokainlager. Det felet upptäcktes innan tidningen gick i tryck, men jag vill minnas att det stått Sugudden i tidningen någon gång.
I dag fick vi fyra tidningar. Börjar alltid med Östra Nyland, tidningen som jag själv är med om att göra. I det stora hela vet jag ju alltid vad den innehåller, men nu vill jag läsa allt.
De övriga tidningarna som kom i dag var Borgåbladet, som jag alltid läser efter ÖN. Sedan står Hufvudstadsbladet i turen och sist läser jag Helsingin Sanomat. Den finska tidningen får ofta vänta till kvällen.
Borde ta fler bilder från samma plats året om. Då skulle man se skillnaderna som årstiderna skapar.
Lovisaviken låg blank och fin i kväll runt halvåttatiden. Har ingen aning om vattentemperaturen men gissar att den ligger runt +8 – +10. Någon s0m vet? Det är ju inte mer än tolv dar sedan isen gick.
När vi cyklade hem via badstranden var där faktiskt ungdomar i vattnet.
När vi kom hem från Saltbodan och Kretsgången möttes vi av en stark men ljuvlig doft. Jag har förstås under flera dagars tid sett hur porslinsblommans klasar blir fler och fler, men i dag var det första gången jag kände den fantastiska doften.
Med risk för att låta tjatig säger jag ”våren kom senare i år”. Porslinsblomman brukar blomma första gången i medlet av eller i slutet av april, men i år slog blommorna ut först i dag.
Efter några veckor går växten in i en vila och den andra blomningen brukar komma i gång i medlet eller i slutet av juli månad.
Nu kan islossningen ske vilken dag som helst. Härligt att havet snart åter svallar fritt. Den som är född i en stad som ligger vid havet vet hur det känns. Det är inte samma sak att bo vid en insjö, fastän det är fint på sitt sätt det också.
Har en väninna som sedan årtionden tillbaka bor i Sydamerika. Närmare bestämt i närheten av Cochabamba i Bolivia. Då hon kommer på besök till sin hemstad Lovisa, vilket sker ungefär vartannat år, är bland det första hon gör att dra lungorna fulla av salt havsluft. Jag förstår henne.
Det är kul att resa, att möta andra kulturer, lära sig nytt, vara med om överraskande saker. Men det är kul att komma hem också. Fastän morgnarna har varit ovanligt kalla, eller är det vanligt med +6 grader i mitten av augusti?
Lördagskvällen var i alla fall så här fin i Lovisa. Viken låg spegelblank och lite senare blev det musik vid Skeppsbron. Vi delade på en portion fish and chips, drack några små shottar och såg Antti Ruuskanen ta OS-brons i spjut. Hurraa!! Han verkar vara en sympatisk kille. Fint också att han talar sin dialekt och inte försöker låta på något annat sätt.
I dag satt jag fyra timmar på Kretsgången och njöt av sensommarvärmen. Jag putsade blommorna vi har i krukor där. Såg också på handbollsmatchen i OS, finalen mellan Sverige och Frankrike, via iPad:en på webben. Inte som live på TV men liverapportering av reporter på aftonbladet.se.
Läste också Staffan Bruuns bok ”Tenorens dotter”.
Stänglarna med luktärter, som jag skrivit om tidigare, har blivit minst en och en halv meter höga. Nu blommar de också och doftar alldeles ljuvligt.
I morgon fortsätter det disciplinerade författarjobbet på allvar med fulla arbetsdagar. Min tredje bok om Adrian Debutsky SKA vara klar senast om fem veckor!
Här om dagen lekte några pojkar på bryggan vid simstranden. Bland annat roade de sig med att gunga fram och tillbaka på den är varningsskylten. Till slut gav skruvarna som höll fast den vid badbryggan efter och skylten föll i vattnet. Pojkarna lyckades ändå bärga den och här är skylten uppe på land i väntan på att någon ska skruva fastän den igen (torde ha hänt redan).
Varningstexten jag lade ut på Facebook löd:
Dyk ej – du kan slå huvet i asfalten.
OBS! Maken på bilden har inget med den stjälpta skylten att göra.
Så här vacker är Lovisaviken en julikväll vid Skeppsbron. Molnformationerna var också fantastiska.
Café Skeppsbrons pepparschnitzel är min favorit på det här stället. Tack Magnus ”Kungen från Solna” för att du bjöd oss ut på mat!
Domedagen nära? Molnformationer är som sagt intressanta, och kan se helt olika ut på flera bilder då man tagit dem med olika inställningar i kameran.
Efter en fin dag i kiosken med många gäster vandrade vi längs vallen mot Skeppsbro-området. Man måste nypa sig i armen ibland för att förstå att det inte är en dröm att man bor i närheten av den vackra Lovisaviken.
Vi hade bestämt oss för att äta vår bröllopsmiddag på fredag kväll eftersom själva 14-års dagen gick i arbetets tecken i onsdags. Från restaurang Saltbodans renovering kan du se bilder HÄR!
Det var ett mastodontiskt projekt som har lyckats jättebra.
Nu är restaurangens matsal hur fin som helst nu med nya toaletter och fler sittplatser. Rekommenderar ett besök!
Pepparbiffen var helt perfekt, grön- och rotsakerna likaså. Röstipotatisens kanter var lagom knapriga, allt bara smalt i munnen. Nam-nam!
Halstrad gös med vitvinssås. Också helt perfekt! Vi passar på att tacka servitrisen Kajsa Fält för den lilla pratstunden och för bra service på alla sätt.
Efterrätten bestod av två glassbollar, grädde och choklad- eller kolasås prydda med kexstänger.
Hemåt igen, via Plagens simstrand, som strax före klockan 23 var folktom. En vacker, ljum och ljus sommarnatt. Kan det bli bättre som avslutning på en fin dag?
En vanlig måndag hade jag suttit på redaktionen och knackat ner texter. Kanske haft turen att få ett uppdrag som fört mig utomhus för en stund. Men fördelen med semester är ju att man själv bestämmer över sin tid. Under promenaden som förde mig längs Lovisavikens strand till staden såg jag de här vinterbadande skönheterna. Tänk att de kommit redan!
Lite längre fram under promenaden träffade jag tre hundar och deras ägare.
Solen skiner, snön smälter, dripp dropp det är vår!
I kväll ska jag bjuda min hårt arbetande make på rostat bröd med ishavsröra och dill.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 