Lovisavikens_skola

Jag hoppar på tåget, och senare på bussen

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

Jag har en stor förkärlek för olika glasprylar, fastän jag så där annars försöker minska antalet onödiga prylar 😀

I förra bostaden hade jag inte möjlighet att på samma sätt som här ställa flaskor och smala vaser på fönsterbrädet. Det här är i och för sig inget separat bräde heller, men en del grejer får plats där ändå. Så nu blev den lilla drömmen uppfylld.

Bilden till höger tog jag i Lovisavikens skola igår. Det är ett lakan med handavtryck som hängts upp på en vägg mellan två våningar i skolan. Jag tror att det är sjundeklassarna som var med på den traditionella lägerskolan på fästningsön Svartholm som har skapat den.

Hoppa-på-tåget-Åke vill att vi i dag ska visa ett känt resmål utomlands. Jag får dyka ner i arkivet och leta fram ett foto.

Bilden har troligtvis visats på min blogg 2019 efter Nya Östis läsarresa till Italien och Frankrike. Här besökte vi Monaco.

Jag har varit där kanske fem gånger. Första gången på en interrail-resa då jag var i 25-års åldern. Efter det med ett par olika pojkvänner och på en resa med ex-maken, och så sedan den här läsarresan 2019.

Senare i dag hoppar jag, inte på tåget men på bussen, som ska föra oss till Sjundeå på Tors första bortamatch i innebandyns Finlandsserie.

Visst är barn och unga underbara ❤️

~ Carita Liljendahl ~ 18 kommentarer

Väldigt ofta nås vi av berättelser om barn eller unga som betett sig dåligt. De busar, väsnas, snattar från affärerna och vår skapare vet vad allt de ”små liven” håller på med. De riktigt värsta är kriminella redan i låg ålder.

Men visst vet vi att de allra flesta är skötsamma, artiga, roliga, omtänksamma och att många av dem också kan uttrycka sig tydligt i ung ålder.

Så inte vet jag om skolorna eller hemmen missat så mycket då det gäller att få barn att läsa, skriva och röra på sig.

Här var jag på besök i dag. Generalshagens skola är nu nyrenoverad invändigt. Den var en folkskola i Lovisa då jag var barn och började min skolgång här 1969.

Bilden tog jag innan rasten började och då fylldes gården av livliga barn av vilka många deltog i utmaningen Rastmaraton. Det är ett pedagogiskt och motionsfrämjande koncept där eleverna samlar kilometer genom att springa eller gå under skoldagens raster. Jag skriver om det till Nya Östis.

På Facebook skrev jag tidigare i dag så här:

”En sådan rolig start på dagen ❤ Barn som hoppar jämfota och säger ”intervjua mig, intervjua mig”! Ofta då jag träffar vuxna får jag höra ”nä jag säger no int någo, o inga vill jag vara med på foto heller” 🤣 Och pricken på i:et, en flicka som såg att jag hade svårt att få anteckningsblocket ner i fickan, frågar ”kan jag hjälpa dig” och det fick hon förstås göra. Tack för att jag fick komma, Generalshagens skola ❤ !

Fortsatte sedan i Lovisavikens skola som är ett högstadium. Lika trevliga och artiga elever som jag fick intervjua där. Och en vänlig personal som alltid välkomnar lokaltidningen.

Avslutningsvis deltar jag i Elisamatildas utmaning, Fem en fredag, där temat är TUR.

När kände du dig som mest lyckligt lottad?
Numera på ”lite äldre dar” får jag väl säga att det är varje morgon som jag känner att jag är frisk och kan stiga upp från sängen och börja dagen med normal ork. Andra gånger är då jag tappat något som en ärlig person hittar, eller senast då jag trodde att jag redan hade tappat nyckeln till nya bostaden men så hade jag lämnat den i dörrlåset då jag var så tankspridd av allt jag hade omkring mig.

När hade du senast riktigt bra timing?
I dag då jag skulle hämta syrran från hennes gård. Jag hade tänkt göra ett ärende innan men såg att hon redan var klar där ute och körde inte förbi.

Vad vill du ha tur med den här veckan?
Väntar ju varje vecka på en lottovinst 😂 Ni kan inte ana hur generös jag skulle vara mot sådana som behöver hjälp om jag ens vann några tusenlappar. Måste inte vara en miljon som jag vinner.

När litar du på magkänslan?
Alltid.

Har du ett lyckonummer, och ger det lycka?
Nej, har nog inget specifikt lyckonummer.

Annorlunda söndagsinlägg

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer

Eftersom flytten är på målrakan och tekniska prylar i dag är i fokus hos mig, blir det ett annorlunda inlägg.

Jag har inte så många foton att visa från veckan som gick, men redan nästa vecka hoppas jag kunna bjuda på något nytt.

Skyltsöndag hoppar jag förstås inte över. Alexandersgården, Gårdsloppis, står det på den här.

Trapporna i Lovisavikens skola får symbolisera hur allt det här med att städa, röja, packa och flytta känns. Det gäller att ”klättra och kämpa lite” varje dag.

Säsongsöppningen igår för Tor blev en liten mardröm för inbitna fans. Glad och fartfylld öppning gav ledningen 2–0. Men sedan skärpte sig motståndarna och fick ordning på sitt passningsspel, det löpte som smort helt enkelt. Medan det för Tors del var ett evigt tragglande och stundvis kändes det som en skock ”yra hönor” var i farten.

Med tanke på den tuffa inledningen ifjol, tio raka förluster, hoppas jag verkligen att den knappa uddamålsförlusten med siffrorna 3–4 väckte laget så pass att det blir seger i dag och även lördag instundande vecka. Vi har många unga spelare i kombination med några äldre erfarna, så jag har förhoppningar om en bra säsong trots den trista starten 💛💙

Nu kavlar jag upp ärmarna och fortsätter packa och förbereda mig inför dagens utmaningar. Det regnar och är 14 grader, men imorgon ska solen visa sig.

Ha en riktigt fin söndag allihopa! Jag återkommer med läsning och kommentarer hos bloggvännerna, senast mot slutet av nästa vecka.

Något varmare, men än är vintern inte över

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

Kom ihåg att ta foton, är uppmaningen till mig själv. Ibland glömmer jag att påminna mig 😂

Från ett möte på en lunchrestaurang gick jag till mataffären. När jag sneddade torget tog jag bilden av det gamla posthuset. Där har inte funnits post på tiotals år, men ändå talar många om gamla posthuset.

Angående kylskåpet. Konstigt ofta gapar det tomt och ändå är jag inte någon matlagningsmänniska och inte äter jag mycket heller. Men det är bra att det inte blir så mycket svinn.

Jag äter gärna på kafeterior eller lunchrestauranger, och idag blev det paj med skinka och paprika, det var gott!

Igår hade jag mycket, eller det kändes så eftersom jag hade ett jobb på kvällen, och då går tiden på något sätt fort. Skrev artikeln efter 19.30 och var klar först 20.30 med hela paketet från bilder till överföring till redaktionssystem.

Vi hade ministerbesök från Svenska folkpartiet igår. Anders Adlercreutz från Kyrkslätt är undervisningsminister, och till höger i bakgrunden syns riksdagsledamot Otto Andersson som kommer från Lovisa. En träff för allmänheten arrangerades i Lovisavikens skola, och även om här syns endast två åhörare var antalet mycket högre. Ett trettiotal skulle jag tippa.

Jag hade gärna återgivit mer av de intressanta diskussionerna i tidningen, men utrymmet är begränsat och mallat och planerat långt i förhand. Jag fick mina 2000 tecken och då är det upp till mig att visa något slags yrkesskicklighet och få med det som kan kännas relevant för läsarna.

Ja, det är lite varmare nu. Minus sex grader och nätterna kanske inte kallare än -10. Men från och med torsdag ska det åter bli hårda köldnätter, i värsta fall -18, -21 grader – och det gäller för tio dygn framöver.

Lucia – en fin tradition

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

Hoppa på tåget har lucia som tema i dag.

Här har vi tjejer från Lovisavikens skola som uppträder med sång i vår fina kyrka. Tillställningen kallas ljusfest och betoningen ligger på julinspirerade sånger av en kör och av detta luciafölje. Tillsammans sjöng alla, också publiken, ”Nu tändas tusen juleljus”.

Traditionen är fin och jag tycker att det inte ens är nödvändigt med ett lucia-val där någon ska utses till lucia. Det behöver inte vara traditionell kröning av lucia heller. Det räcker med att en bär en krona, och att alla är överens om vem hon är, eller att det sker genom lottning.

Huvudsaken är ju sångerna och musiken, och det att ett följe sprider ljus i en mörk tid. Förr besökte Lovisanejdens lucia eller tidningen Östra Nylands lucia äldreboenden och sjukhus, men så sker inte mer. Däremot kunde vem som helst ta del av en direktsändning och även se på ljusfesten efteråt, via denna länk.

Spionen ute på rekognoseringstur

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

Jag är ingen ornitolog, men jag gissar att detta är en vitkindad gås. Inte så omtyckt av alla, men det oaktat skapad av Gud. I ensam majestät simmade den mellan vassen och gångbron, på det som jag kallar insidan, alltså inte på den sida där viken och havet ligger öppnare.

En zoomad bild av samma fågel. Jag tror att den var på spaningstur. Hundratals, kanske tusentals gäss, brukar landa här i vassen och de utgör senare på hösten en mäktig syn då de i flockar beger sig söderut. Eller var de nu tar vägen. Jag vet ju inte 🙂

Jag tror att agenten, fågeln, lite surt undrar när trafiken av människor som vallfärdar över gångbron ska ta slut. Är friden i Lovisaviken nu ett minne blott?

En massa små fiskar simmade också på norra sidan av bron. Tror att det var mört, men även andra fiskar. Och en abborre såg jag 🙂 På den södra blåste det nämligen och gångbron gungade faktiskt en hel del.

Gångbron, Kronobron, är ett populärt utflyktsmål och vi får se hur långt in på hösten vi kan promenera här. Till höger ser ni det jag kallar ”insidan”, den lugnare sidan, mot norr. I bakgrunden Lovisavikens skola.

Skolstart i dag

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

Tog de här bilderna tidigare i somras och tänkte att det passar bra att lägga ut dem till skolstarten som sker i dag. Det här är Lovisa Gymnasium och härifrån tog jag studenten 1982. Det har kommit planteringar sedan dess och gräsmattan är mycket vacker nuförtiden. Träden måtte ha vuxit på fyrtio år, men annars är mycket sig likt.

Det här är vår tämligen nya högstadieskola byggd i trä, Lovisavikens skola heter den. Här fanns förr ett par tegelbyggnader och i dem gick jag mina högstadieår. För riktigt länge sedan fanns här en skola som också var byggd i trä, skulle den ha rivits på 1950-1960-talet?

Svenska gymnasiet och högstadiet ligger intill varandra och i bakgrunden till vänster skymtar idrottshallen.

Hälsostegen, dag 23, rekordantal steg

~ Carita Liljendahl ~ 23 kommentarer
Första bilden togs i Kapellparken som ligger ett par hundra meter från mitt hem.
Här är jag nere vid Lovisavikens skola och idrottshallen, snart på väg längs gång- och cykelbanan mot Rosenparken.
Och vad händer här? Ett lass med stenar, inte de som syns på bilden, men en stor hög med andra finns till vänster om bilden. Där ska troligen fundamentet för gångbron komma, den bro som ska gå över viken från bostadsmässans område till denna park. Mudderverket får jobba på. Bron borde vara klar våren 2023.
Jag gick en del kringelikrokar och tog till och med en kort tempoträning i en backe, dock inte här.

Totalt blev det månadens rekordantal steg i dag, 5735 💪🚶‍♀️

Språk är bland det intressantaste jag vet!

~ Carita Liljendahl ~ 18 kommentarer

Börjar med att lägga ut en detaljbild på kvällens pusselläge. Då jag länkar till mina inlägg på FB är det alltid sista bilden som kommer med. Har jag då rubriken SPRÅK ÄR… osv. blir det missvisande med en pusselbild 🙂

Har avancerat en hel del på vänsterkanten 🙂

I dag hade vi språkvårdskurs med Nya Östis. Elva medarbetare hade möjlighet att delta. Alla använde munskydd och vi hade hyrt en del av Lovisavikens skola. Där är högt till tak bokstavligt sett och vi kunde hålla rejäl distans då nästan alla hade ett eget bord att sitta vid.

Språk är intressant. Språk lever och utvecklas. Men vi som hör till en minoritet i Finland, alltså vi som lever och skriver på svenska har hela tiden mycket att kämpa med. Influenserna från finskan är stora, och engelskan trycker på.

Den fyra timmar långa kursen leddes av Anna Maria Gustafsson som jobbar på Institutet för de inhemska språken. Där är hon ledande språkvårdare för den svenska avdelningen med arbetsuppgifter inom mediespråkvård och nordiskt samarbete.

Det blev en givande dag. De fyra timmarna flög iväg. Såsom kanadagässen utanför fönstret då de lättade från Lovisaviken och flög in mot landet. Gässen syns inte på bilden, men visst är utsikten från Lovisavikens skolas matsal formidabel! Här syns bara en del av den.

Vår fina nya skola!

~ Carita Liljendahl ~ 27 kommentarer

Lovisavikens skola heter den. En splitterny skola byggd huvudsakligen i trä och med sluttande tak. Den gamla skolan, där inomhusluften blev ett problem, revs.
I början av detta år kunde lärare, övrig personal och elever äntligen flytta in i den fina nya skolan.
Det här är matsalen, även restaurangen kallad, med utsikt över Lovisaviken (där man kunde röja bort lite vass).

Jag tog mig hit, nerförsbacke, med cykel. Därför är jag innerligt tacksam för att vi inte har snö och is på marken just nu. Jag hade en intervju med vår prao-elev på skolan.
När jag sedan skulle ta mig hem var det en annan femma… Vänstra benet domnade nästan bort.

Råkade på en person som haft liknande symptom. Han sa att cortisonspruta hjälpte. Han kunde också utan problem sitta och ligga, han kunde sova och hade ingen ihållande värk. Men så fort som han skulle ta ett steg fick han fundera, håller benet att stå på eller inte. Och det onda satt i ljumsken.

Man får pigga upp sig med följande lilla vits.