
… att få bo i en stad, som en liten och trivsam och som har charm. Där idyllen finns kvar, där ej bråttom man har, där man skonas från storstadens larm…
Så låter en del av Lovisavalsen, även Varvsundsvalsen, kallad. (Fick senare via FB ett meddelande om att Varvsundsvalsen är en separat låt, och jag tror hon som skrev det har rätt).
Och orden stämmer bra in på mitt sätt att tänka och känna. Inte minst nu när jag är lyckligt återförenad med min goda vän Saaben, Herra G som jag också kallar honom.
Solen har visat sig en stor del av dagen. Det är bara +2 grader men min lycka är gjord då jag får ha den här bilen en dryg vecka. En sådan frihetskänsla! Jag behöver inte planera varje dag och vartenda affärsbesök noga, jag behöver inte hela tiden be om hjälp av andra, för att jag har problem med benet.
Bilen skiner i kapp med solen. Det första jag gjorde i dag vara att föra honom till tvätten. Han är lika glad som jag 🙂
















