Tålamodet tryter just nu, men…

… det finns de som har det värre. Så försöker jag tänka de dagar jag knappt kan gå på benet. Många sitter i rullstol, somliga har inga ben alls. Folk lider i krig och annat elände.

Men jag har också fått mig sagt att det är tillåtet att sörja ett ont knä, ett tillfälligt ”förlorat ben”, eller i alla fall förlorad normal rörelseförmåga. Jag får gråta över det, på samma sätt som vem som helst annan får sörja och gråta över olika förluster i livet.

Sedan har jag min egen speciella humor. Här kommer jag med flottigt hår ut från massören. Således inte till min fördel på bilden, men sånt vill jag sluta tänka på. Det är som det är. Livet och utseendet.

Mottagningen ligger i ett servicehus där det bor många äldre personer. Ledstången passade mig perfekt i dag. Jag sa ”hit flyttar jag, då har jag nära till allt, kanske jag också skulle få en plats i vattengymnastiken som mitt ben skulle behöva”.

Att handla till mamma blev en pärs. Kundvagnen utgör ganska bra stöd, men leder till att jag nog inte rör mig på korrekt sätt.

I dag var alltså en dag då knäet knappt höll alls. Det går att leva här hemma, men ska jag ut och gå 50–100 meter är det kört – just nu.

Efter att vi hade handlat till mamma funderade vi med syrran var vi kunde ta en behövlig paus. Var kommer jag in, där det inte finns trappor. Dörren från trädgården till Café Favorit var öppen och jag klarade 50 meter från bilen. En liten prosecco hägrade framför mina ögon och då gick det ju att kämpa för den. Den lilla bakelsen är en muffins med fantastisk smak av citron.

Och långt inlägg blir det men jag vill också svara på Elisamatildas fredagsfrågor.
Temat är Roliga frågor.

Vad kommer spela mest roll när du blir 80?
– Känns nu som att hälsan är viktigast. Ben som bär, huvud som funkar.

Har du lånat eller tagit något du sen aldrig lämnat tillbaka?
– Det har säkert hänt, men inte varit medvetet drag.

Fixar du saker själv, eller låter du någon annan fixa åt dig?
– Ber numera rätt ofta om hjälp, men kan fixa rätt mycket själv också om jag orkar och vill.

Vad var din favoritleksak som barn?
– Troligen min första nallebjörn.

Vilket är det konstigaste djuret?
– Dyngbaggen. Såg ett intressant program om den en gång. Ett sånt liv den har 😱🤣 Men allt har en mening. Livet för den fullt av viktigt arbete!

    Massören och makrillen

    Här ligger jag och mår... hmmn... riktigt toppen faktiskt.
    Här ligger jag och mår… hmmn… riktigt toppen faktiskt. Foto: Mariella Raevuori

    Jobbet började inte särskilt bra i dag. Ni vet det där när man försöker få tag på folk och ingen svarar i telefon, eller när man inte ens hittar rätt nummer att ringa.

    Men då grejen om lodjursjakten inte blev av följde jag i stället ett tips som sa att det finns en ny massör i stan. Nå, ny var han inte men han ska börja bedriva verksamhet också på en annan plats i stan än där han är nu.
    För att få en bra bild till artikeln föreslog massören att jag skulle lägga mig på bordet… jag bävade lite för jag ville inte klä av mig men det behövde jag inte göra heller 🙂 Och så visste jag att jag är helt stel överallt, varnade att massören skulle få en chock. Vilket bekräftades av honom med ett vänligt ”hade du inte sagt det själv hade jag varit tyst, men… herregud säger också jag”.
    Så nu ska jag dit på nytt – i januari då han åter kan ta emot nya klienter.

    20141125_170110
    Ensammiddag?

    I affären är det inte heller alltid så lätt att vara munter då man ska planera ensammiddagar. En macka med makrill i tomatsås med ägg och sallad kanske?

    Men man gör sitt bästa och klämmer till åtminstone med en bloggrubrik man tror lockar läsare – Massören och makrillen…

    Blir ingen konstkurs för mig ikväll – målar hemma i stället.
    Blir det nåt slutresultat lovar jag visa bild!