mejl

Bra kolumn!

~ Carita Liljendahl ~ 48 kommentarer

Hur är det med vår mejlkultur i Finland? Eller överhuvudtaget med det där att svara på meddelanden?
Jag blev SÅ glad när jag läste Rurik Ahlbergs kolumn i fredagens Hufvudstadsbladet. Äntligen någon som tycker som jag 😀

Jag brukar ibland får höra att jag skriver för många mejl och för långa mejl 😀
Men är det mitt fel att en lista vi ska diskutera på ett möte har många ärenden?

Några mottagare säger också att jo, dom har läst men dom svarar inte. Hur ska jag då kunna veta att dom har läst mejlet eller meddelandet via Messenger, eller må vara vilket meddelande som helst.

Jag brukar säga, det räcker med ett ”ok”, ett ”tack” eller ett ”vad menar du?” eller ”återkommer senare”… osv. På Mese räcker det med ”ok” eller symbolen tummen upp. Det tar inte många sekunder att svara på det sättet.

Men jag citerar Rurik:
”Det är en fråga om förväntningar. Kommunikation mot informationskälla. Då jag upplever ett mejl som kommunikation upplever den andra att jag bara är en informationskatalog.”…
”Vardagsarartighet är en färdighet som ständigt måste läras ut – redan från hem, dagis och skola. Vardagsartigheten gäller alla. I den digitala åldern får vardagsartigheten nya former.”

Somt rasar ner, annat hopar sig

~ Carita Liljendahl ~ 20 kommentarer

Jag känner mig lite som Gibraltar nu. Allt hopar sig över mig som regnmolnen över toppen där.

Började i morse med nyheten om att finska skolans innertak rasat in. Byggnaden verkar vara ett veritabelt fuskbygge, den är inte mer än tre år gammal, har redan fuktproblem och nu kom taket ner.

Man kan dra till sig allt möjligt från regnmoln till arbetsuppgifter.

Sedan har det rullat på hela dagen vid datorn. Korta pauser för matlagning, men det var mörkt då jag började jobba och mörkt när jag kanske slutar vid 19-tiden. Man vet att man lever 😀

Frågan är kanske hur länge man lever då arbetstakten är hård. Då tid att återhämta sig inte syns på den närmaste kalendersidan.
Att skriva eller säga högt att man känner sig otillräcklig kan slå helt fel. Skvaller om att ”hon inte mår bra” kan börja sprida sig.

Om ni hör sådant behöver ni inte tro på det 🙂 Jag älskar det jobb jag har i dag, det säger jag ofta och till många. Dessutom skäms jag inte längre för att lyfta fram saker jag ser som problem, eller sådant som  jag vet att jag är bra på.

Ändå finns det ju alltid saker jag kan bli bättre på.
Det är att prioritera, delegera och i vissa fall att bara strunta i grejer då resurserna tar slut.

Grubblerier

~ Carita Liljendahl ~ 15 kommentarer

Finns det något mer onödigt än att ligga och grubbla i nattens mörka timmar?
Vanligtvis sover jag gott, och jag är tacksam för att jag har förmågan att sova tio-elva timmar om jag så vill.

Förra natten låg jag ändå och grubblade över en timme.
På saker jag inte kunde åtgärda då.

Bland annat undrade jag varför jag ännu inte fått mina skattedeklarationspapper fastän jag påmint skatteverket om det. Tänk att man måste PÅMINNA om sånt! Grrr 😦

Grubblade också över min nuvarande lokala e-postadress. Har hört att den kanske upphör att fungera i maj. Måste kolla upp! Om den gör det övergår jag till gmail.
Kollade redan adresser i dag och skapade en ny. Men jag kunde inte välja carita.liljendahl@gmail.com för den var upptagen. Märkligt! Finns tydligen någon annan som heter Carita Liljendahl.
Så om ni får mejl från den adressen är de inte från mig!

Den nya reservadress jag skapade trodde jag inte var möjligt att få tillstånd till. Men jepp. Jag kan heta Carita Bond 🙂

Det gäller att se det lilla positiva i vardagen. Som att tulpanerna står raka ännu efter två dygn :-)
Det gäller att se det lilla positiva i vardagen. Som att tulpanerna står raka ännu efter två dygn 🙂

Om att nedvärdera sig själv

~ Carita Liljendahl ~ 32 kommentarer
En av mina favoritblommor, orkidén, får fungera som symbolbild.
En av mina favoritblommor, orkidén, får fungera som symbolbild.

Städade min mejlbox i dag. Insåg att där fanns meddelanden som jag hade skickat och fått för långt över ett år sedan. Meddelanden som hade med skilsmässan att göra.

De flesta kunde jag radera rakt av. Såg inte något värde i att spara dem.
Andra meddelanden sparar jag med tanke på eventuella kommande memoarer. Inte för att jag tänker publicera något som andra mejlat mig, men meddelandena kan få fungera som stöd för mitt minne eller som bevis om det någon gång påstås att jag bara fantiserar om saker och ting.

Men de meddelanden som fick mina tårar att rinna var texter jag hade skrivit om mig själv i oerhört nedvärderande stil.
Jag tyckte det var helt klart att han hade lämnat mig för att hon var så mycket bättre på alla sätt. Jag var inget värd, jag var dålig, ful och fet.

I dag förstår jag att jag behövde gå igenom allt det där. Och troligen var det också mitt sätt att indirekt och omedvetet straffa honom. Han skulle minsann få veta hur dåligt jag mådde.
Samtidigt visste jag inte ens om han nånsin läste mina mejl…
Jag tror att han hade fullt upp med annat 🙂

Med distans till allt, både till det som hände för 21 månader sedan, och till mina upplevelser då jag läste de gamla mejlen, vill jag lova en sak.

Jag ska aldrig någonsin mer skriva, tänka eller säga något nedvärderande om mig själv. För jag är så bra sådan som jag är. Jag duger. Jag är fin.

 

Sömnproblem och finnar?

~ Carita Liljendahl ~ 26 kommentarer
Jag sover inte dåligt men Sigrid tror jag gör det.
Jag sover inte dåligt men Sigrid tror jag gör det.

Jag känner ingen Sigrid Forsmark, men ändå mejlar hon mig och frågar om jag har sömnproblem.

Det samma gäller Rose Mattsson. Hon påstår att jag har finnar, men att hon kan hjälpa mig att bli av med dem.

För att inte tala om alla som jämt och ständigt frågar om mitt BMI är för högt och om jag behöver hjälp för att kunna gå ned i vikt.
Spionerar dom på mig? Såg dom att jag åt två chokladbitar i dag och att jag drack vin i går? Man kan ju undra.

Städa kräver tid

~ Carita Liljendahl ~ 4 kommentarer
Äter du godis, kex, chips, nötter?
Äter du godis, kex, chips, nötter?

I synnerhet då man gör det ordentligt, till exempel med mejlen. Och besvarar alla enkäter som kommit.
Och här blev man ju fast direkt. Vad har jag klämt i mig den senaste månaden. Blev nog ett kryss i så gott som alla rutor…

Rester från gårdagens fest var goda också i dag.
Rester från gårdagens fest var goda också i dag.

Det är inte några maskar det där vita om nu någon trodde det. Riven ost är det förstås, och paprika, isbergssallad, mozzarella och ananas. Rödlöken åt vi upp igår. Det är rester från festen, hur gott som helst också i dag.

Nätkontakter

~ Carita Liljendahl ~ 2 kommentarer

Jag söker mycket information på nätet då jag skriver. I dag har jag bland annat läst på lite om posttraumatisk stress. Man måste förstås kolla att de sidor man tar information från är seriösa.

Ofta handlar det också om att ställa frågor till människor som kan sådant som jag inte kan. I år har jag haft kontakt med en jurist för att veta att jag skriver rätt om arvsrätt över gränser. Ibland ställer jag frågor till poliser för att veta hur de jobbar.

Benämningen nätkontakter kan ju låta skum, men via e-post har jag just nu mycket kontakt med Maria Ahonen som gjort en fenomenal pärmbild åt mig. Dessutom för jag preliminära diskussioner med en översättare. Skulle vara kul att få tredje boken ut också på finska. Via mejl bad jag i dag också om offerter av två tryckerier. Så nog har man att ligga i med om någon undrar vad jag gör om dagarna 😀

Då jag skrev ”Horny 24” surfade jag mycket på porrsidor. Min man visste om det, men visst var det sedan lite pinsamt då jag fick virus i datorn från en hårdporrsida…
Och varför porrsurfade jag? Ja, hur skulle jag annars veta hur det går till då tjejer och killar säljer och köper sex på nätet? Porrindustrin var inget jag kunde innan och utan innan jag skrev första boken, men efter den visste jag lite mer.