Mumin

Snart går vi mot ljusare tider

~ Carita Liljendahl ~ 18 kommentarer

Vi kan tolka rubriken hur vi vill. Någon kanske frågar sig om det verkligen är så. Allt är så dystert i världen med terrordåd och andra galenskaper.

Men den 21 december har vi vintersolstånd. Då är dagen som kortast och natten som längst. Men efter det blir det sekund för sekund och minut för minut ljusare.

Jag brukar säga ”tack för att jag får vakna till en ny morgon” och ”det är så vackert där ute”.

I dag är det anhörigvårdsdag som betyder handla det som mamma behöver för en vecka. Hemma hos henne blir det ofta att hjälpa med ditt och datt, och att dosera medicinerna är en viktig del av allt.

Bakom kalenderlucka med nummer 18 döljer sig i dag pappersänglar. De fanns till salu i Villa Armas som var ett av de öppna julhemmen nyligen.

Igår hade jag traditionell julträff med två väninnor. Vi brukar ge varandra små gåvor till jul och påsk, och även däremellan ibland då vi hittar på olika orsaker att fira.

Tänk så lyckligt lottad jag är då jag får en muminfigur i keramik. Man kan ställa något varmt på den eftersom den har små fötter på baksidan. Den händiga personen är också en hejare på att baka. Chokladkakan med smak av apelsin smälter i munnen.

Jag kallar mig nyckelbarn eftersom jag gärna har två nycklar i ett band eller en kedja som hänger runt nacken. Nu fick jag en vacker kedja med lite bling, bling. Att det ska se ut som ett smycke hade jag önskat mig och tomten hade lyssnat ❤

Femte ”luckan” och några tändrosor

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

Några bloggvänner önskade få se mer Mumin och då kom jag på att jag har en bricka med vintrigt och juligt Muminmotiv. Klistermärken kan man heller aldrig ha för många av.

Dagen är späckad av jobb och olika ärenden på stan och ute på landsbygden.
Sedan hoppas jag att allting kronas av den skön stund i bastun och efter det Tors bortamatch via sändning på datorn.

Imorgon Finlands självständighetsdag, helgdag – men jag har ett jobb också då, för det firas ju fester runtom i bygden.

Det var någon gång någon som undrade vad tändrosor är. De är för det mesta tillverkade av rester från äggkartonger och sedan tror jag att kartongen doppas i stearin eller vax. Googla på ”hur göra tändrosor” så hittar du flera tips och videoklipp.

Det behövs nästan inget papper alls för att få en brasa igång då man har tändrosor. Jag älskar dessa små geniala ting.

Färgbidrag efter en kall natt

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

Det var riktigt mysigt att sitta i köket några timmar igår kväll. Jag kämpade för att få pusslet klart, men vid 20-tiden slutade jag och tänkte att jag kan fortsätta i dag, på onsdagskväll, istället.

Det här får vara mitt sporadiska bidrag i utmaningen Färgsprakande november. Bloggvännen LillaSyster skriver såhär om den: Varje dag lägger vi upp en eller flera sprakande bilder. Samma ”regler” som tidigare, det vill säga allt färgglatt är välkommet och DU väljer själv om du vill vara med en, några eller alla dagar – det är som vanligt helt kravlöst.

Och det som är kravlöst, det gillas i alla fall av mig!

Kollar rätt ofta Mumin på Arenan, och här är trollet fundersamt då det kommit snö 💕

Vi har lyckligtvis sluppit snö, men i natt hade vi minus elva grader, säger de som kollade temperaturen då eller steg upp tidigt i morse.

När jag steg upp halv tio var det minus fem grader ute och +15 i mitt kök 😂 Så jag ska elda också i dag. Man vet vad man gör när man bor i ett gammalt trähus och mycket ska planeras.

Att göra idag:
– olja låset till postlådan, det brukar frysa fast då temperaturerna sågar mellan plus och minus
– bära in ved, varje dag lite eftersom jag inte orkar med stora mängder och inte vill försträcka muskler
– gå på massage och healing, mycket efterlängtat 🙏
– elda efter massagen (fyra timmars jobb), kanske sitta i köket samtidigt och få pusslet klart
– planera en del framtida jobb

Långtråkigt blir det med andra ord inte.

Glad måndag, 03-11-2025 (inlägg 528)

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

Några solglimtar kämpar på och försöker tränga sig genom molntäcket. Det är +9 grader och utlovas hela +12 till onsdagen. Jag tackar och tar emot. Behöver ingen snö och ingen kyla. Mörkret är tillräckligt trist, men man kämpar ju på och försöker få bra stämning ändå.

Dagboken är en av många trevliga sysselsättningar. Där landar de flesta klistermärkena.
Bloggarna är en annan glädjekälla.
Den lilla pensionen kom idag och jag har en del små uppdrag framför mig. I dag har jag främst skrivit sport, men annat är också på gång.

Då det blev en del Muminbilder här i dag visar jag november månads kalenderbild en annan gång 🙂

Glädjande många andra i Blogglandia är med i Glad måndag, och en lista på dem finns HÄR.
Saknas ditt namn där? Deltar du ofta eller då och då? Meddela mig om du vill ha länken till din blogg med på listan.

Grattis Tove Jansson!

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

Tove Jansson skulle i dag ha fyllt 111 år. Hon föddes den 9 augusti 1914 och gick bort den 27 juni 2001, så hon har ju varit borta många år redan. Men hon faller inte i glömska.

En av stenarna med Mumin som tema som jag har målat. Jag ska försöka få ut ganska många stenar i dag. En sten med en blå fisk som jag lämnade i centrum av Lovisa har rapporterats på Facebook. Kul!

Det är ju rätt lagom att vi har Prideparad i Lovisa i dag då det är Toves födelsedag.

I år ska jag gå med i paraden och hoppas få fina foton! I Strandparken blir det efter paraden omfattande program med musik och samvaro.

Jag vill stödja alla regnbågsmänniskor.
AI Overview beskriver ordet så här: ”Regnbågsmänniskorär ett begrepp som används för att referera till personer som tillhör en sexuell eller könsminoritet, inklusive hbtqi+-personer. Det är ett inkluderande begrepp som omfattar olika sexuella läggningar och könsidentiteter. Termen kan också användas för att beskriva familjer där minst en förälder är en del av en sexuell eller könsminoritet, så kallade regnbågsfamiljer.”

Det är alltså alla dessa minoriteter jag vill uttrycka mitt stöd för. Alla människors rätt att vara precis sådana som de är, utan att förklara till vilken ”bokstavsgrupp” de hör och varför. Jag försöker själv också låta bli att förklara att jag inte är lesbisk, inte bisexuell osv.

Jag är jag och du är du. Vi duger som vi är och har alla rätt att känna oss trygga i samhället.

Mumin-Jansson period

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

Mumin firar 80 år i år. Åttio år sedan första Muminteckingen ritades. Jag är mitt uppe i ett jobb som har med Mumin och med Tove Jansson att göra. Berättar mer sedan när allt är klart.

Själv har jag gått in i en period där också Tove Jansson som konstnär är viktig. Hennes liv var ju så mycket mer än bara Mumin. Hon målade, skrev sångtexter och böcker som inte alls handlade om Muminfamiljen.

Här är den senaste boken jag köpt och som jag med intresse nu botaniserar i 🙂

I dag ska vi till Tammerfors för att heja på Tor som möter Pirkat i Inssi-divari, det vill säga i kvalet om att avancera till den nästhögsta serien. I morgon följande match på ”hemmaplan”, alltså i grannstaden Borgå. Det lag som först vinner två matcher avancerar. Det är spännande värre och jag tycker det skulle vara Tors tur att gå upp nu, vi har varit SÅ nära nu under många år. Men bara ”nära” räknas inte.

Små gåvor, så glad man blir!

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

Det har varit rätt fullt upp de senaste dagarna. Ett möte och ett jobb i måndags. I går ett möte med hemvården, det har avancerat bra där nu med kartläggning för hur mamma mår och hur vi orkar. Just nu går ju allt bra med mamma, men med tanke på vad som kan hända och vad som behövs då en person blir äldre är det väldigt värdefullt att de här hembesöken görs.

Ofta blir det så att jag hinner läsa mina vänners bloggar först mot slutet av veckan. Eller ofta är det så att jag läser, men då det gäller att kommentera – vilket jag vill göra – tar jag mig den tiden fredag, lördag, söndag.

Namnsdagsgåva av min syster. Värityskirja = färgläggningsbok. Passar perfekt nu då jag skaffat mina färgpennor. Det blir terapeutiskt också, inser jag då jag ser bilderna. Jag kan skriva in små texter och jag har hört många vänner säga att det där med att sitta där med färgpennor och långsamt färglägga, det är härligt ❤

På kortet står det ”Vänd ditt ansikte mot ljuset, och låt solen värma ditt hjärta”. De sista orden kom inte med på fotot. Orden passar mig perfekt, för jag har ju då och då en släng av ”mörkerdepression”. Nu då solen lyser, och även börjar värma, känner jag hur livet återvänder. Det blir snart vår och sommar igen!

Och på Alla hjärtans dag fick jag också små gåvor. Den där röda rosen som omges av rött stanniolpapper, den var faktiskt ätbar choklad 🙂

Glad måndag, 10-02-2025

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

Glada måndagshälsningar med mina favoriter. My från Mumingänget och sedan gillar jag Snobben och hans kompisar också. Det har jag skrivit i postcrossingen, där man får önska sig vilka kort man vill få. Men får inte ha så kallade ”demands”, alltså krav.

De här korten har jag nyligen fått, och de gjorde mig glad. Hoppas glädjen nu sprids vidare!

Jag har åkt lite berg-och-dal-bana i känslolivet och det beror på många saker. Oron över cellförändringarna spelar förstås in, och jag har inte haft så många att prata med om det.

Sedan är jag ofta glad för att jag fått olika jobbuppdrag, de håller mig igång.

Nyheterna från Örebro påverkade mig. Statsministerns tal var fint igår, minnesstunden i kyrkan likaså. Jag ser inte på allt, men det går inte heller att undvika alla känslor, och vi ska nog också leva genom dem och tillsammans ta oss vidare.

Kylan och mörkret pinar mig, men dagarna blir ju ändå ljusare minut för minut.

Igår kväll var det också Bingolotto och Hotell Romantik. Det sista kanske någon anser vara trams, men där pratar deltagarna mycket om känslor, vänskap, kärlek och sånt de hoppas på och som de upplevt förr. Livet är i fokus.

Tog igår också mamma på en liten åktur och det kändes bra. Helt spontant frågade jag henne om hon ville åka runt på stan en stund och det ville hon. Bland annat ville hon se den nya brand- och polisstationen som håller på att byggas. Och så handlade jag köttbullar och mos, och ett paket choklad som hon ville ha ❤

Få se vilka figurer som föds!

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer

Jag har alltid tyckt om att rita och måla, men anser mig inte vara så bra på det. Varför jag då inte gett det mera tid vet jag inte. Jag gick en kurs för några år sedan och lärde mig lite om akvarellmålning och oljemålning, men den sistnämnda var rätt avancerad. Det blev en del abstrakta verk som jag också visade här på bloggen, jag tror det var hösten 2014 eller våren 2015. Det var i alla fall efter smärtsamma skilsmässan och jag bearbetade känslor då.

Nu är de tiderna förbi och inspirationen till att rita fick jag egentligen då jag såg ”Lerin på äldreboendet”. Där satt en dam och pillade med teckningar, medan andra svepte stora drag med penslar och färger.

Jag köpte nu två blyertspennor, mörka och mjuka, och en tuschpenna, och ett block med lagom mjukt papper. De tar ingen plats här hos mig såsom målarattiraljerna en gång genom tiderna gjorde, så det här passar mig bättre.

Jag ska inte börja plagiera Mumin men det kan bli figurer i den formen och egna Mumisar eller änglar eller nåt annat. Jag vet inte.

Det här kortet for idag iväg till Schweiz i postcrossingen.

Vackert och enkelt, men inte är det förstås så enkelt att rita som det kanske ser ut.
Vi får se vad jag åstadkommer framöver 🙂

Skyltsöndag, överraskning och 15:e julbilden

~ Carita Liljendahl ~ 22 kommentarer

Ett minne från sista september då vi var i Kotor i Montenegro. Det är nu den 501:a Skyltsöndagen och i februari har bloggvännen BP under hela tio års tid hållit i trådarna för utmaningen.

En glad överraskning kom med posten här under veckan. En annan bloggkompis, Professordeutsch, som också är en Muminvän sände den här hälsningen 🥰 Det är rätt sällan det kommer riktig brevpost nuförtiden, så man blir extra glad för kuvert som inte innehåller reklam eller fakturor.

Då fick jag upp postlådan, men det fick jag inte i dag. Jag skulle inte ha köpt en postlåda med lås, men då som jag flyttade jobbade jag ännu som chefredaktör och fick Nya Östis post hem till mig. Nu är det ofta rätt knixigt med den då temperaturerna sågar mellan plus och minus…

Bildörrarna hade också isats fast så jag måste ut med en varmvattenpåse senare i dag.

Detsamma gällde alla skräptunnor och återvinningen för kartong och papper. Alla lådor, förutom en för blandavfallet, hade ett tjockt täcke av frusen snö på sig och locken hade frusit fast. Så nu gick det inte att sortera, det jag skulle slänga hamnade i den enda låda vars lock gick att öppna.

Det är tredje söndagen i advent. Vid bordet där de här änglarna såldes, på marknaden i Strömfors för en vecka sedan, stannade många upp för att antingen köpa eller fotografera de stämningsfulla figurerna.

Halv fem finsk tid börjar finalen i innebandy-VM och Finland möter Sverige. Det blir spännande hoppas jag 🙂 Matcherna spelas i Malmö och i Hufvudstadsbladet fanns en krönika av Katarina Koivisto som undrade var de finska fansen fanns då gruppspelens matcher avgjordes? Kanske de bara köpte biljetter till semifinalen och finalen? Hoppas ni kan läsa den, jag vet inte om den ligger bakom betalmur.

Personligen skulle jag ännu kunna tänka mig att ta mig till Stockholm för att se innebandy-VM men Malmö ligger för långt borta. Och att vara borta en dryg vecka för att se alla Finlands matcher skulle inte heller lyckas för mig med tanke på allt jag har att göra hemma. Inte skulle jag har råd att vare sig resa eller betala biljetterna heller 🙂 Men på teve ska jag följa finalen, kollade också då Finland körde över Lettland i semifinalen igår.