Glad måndag! 27-01-2020

Muminfamiljen är en stor källa till glädje och klistermärken likaså. Dem blir jag aldrig för gammal för 😀

Här är de alla så glada att de dansar 🙂

I natt fick vi snö. Inte mycket men så pass att världen blev ljusare. Och det blir den ju även annars nu dag för dag mot våren.

Jag har haft en prao-elev hos mig en timme. Berättade lite om mitt jobb och så gick vi igenom de uppgifter hon ska utföra under veckan.

Annars är jag tacksam för att jag nu kan sköta det mesta av mitt jobb hemifrån, vid datorn. Jag kan gå hyfsat bra nu också, men väntar verkligen på torsdagens besök hos osteopaten!

Andra bloggare vars Glad måndag-inlägg jag hittat är:
Kajsalisa
Konst eller Konstigt (BP)
Tomtan
Ingrid
Ankis bildblogg

Månadsbilden – september

September månad i min Muminkalender.

Det vackra sommarvädret fortsätter, så man kan göra precis såsom Muminfamiljen gör. Ha picknick i gröngräset. Lilla My ser finurlig ut. Jag tror att hon överväger något bus.

Det är som om något håller på att ske utanför bilden. Muminpappan, Mumintrollet och Muminmamman tittar ditåt.
Vad ser DU i bilden?

Månadsbilden, augusti 2019

Muminfamiljen på upptäcktsfärd. Det här är augusti månads bild i min kalender.

I skogen finns det mycket att upptäcka, tänker Muminfamiljen. Små kryp som klättrar omkring, fåglgar som sjunger. Ett träd har fallit och ser kanske lite hotfullt ut med sina rötter.

Muminpappan och Mumintrollet har ryggsäckar på ryggen. Lilla My är sin vana trogen redan på språng mot nya äventyr. Muminmamman står lugn och stilla, förundrad över naturen och tillvaron.

Tänk om vi alltid kunde bevara vår sunda nyfikenhet. Inte den elaka förföljande nyfikenheten, men nyfikenhet på vad varje ny dag har att erbjuda.

I dag börjar en ny epok i mitt liv då jag tillträder som chefredaktör på lokaltidningen Nya Östis. Det känns både roligt och spännande. Jag har bra medarbetare att luta mig mot och jag hoppas att de också känner att de kan luta sig mot mig.

Månadsbilden – juli 2019

Nu är det juli månad hos Muminfamiljen. Mycket att planera inför och fundera på. Packa picknickkorgen, ha förstahjälpen redo och kompassen om man råkar tappa bort sig 😀

Fiskhåv och metspö behövs i juli, plättlaggen likaså 🙂

Själv kommer jag att försöka hålla ledigt fem dagar i slutet av månaden. Jag hade planerat vara ledig i början av augusti, men eftersom jag tar över som chefredaktör då kan jag ju inte börja värvet med att semestra 😀

I dag har det varit sedvanliga förberedelser för kommande tidningar, sidplanering, mejlhantering, textredigering. De sista grejerna från läsarfesten har burits bort.

Det har blåst som attan i dag och vi har en terrängbrand på gång i Kejtala. Avundas inte brandmännen i blåsten och hettan… Men är tacksam för att räddningsenheterna finns och de frivilliga brandkårerna likaså.

Surt om surprisen

Påsken är här! Åtminstone om man får tro livsmedelsaffären.
Jag lyckades inte gå förbi staplarna med chokladägg. Ett liksom bara fastnade i min hand.

Muminmotivet lockade.
Muminmotivet lockade.

Äsch. Jag vet egentligen inte vad det är med chokladäggen som lockar. För det är definitivt inte chokladen i sig som får mig att köpa ett par, tre överraskningsägg inför påsk.
Som vän av Muminfamiljen trodde jag kanske att jag skulle få nån rolig lite Muminpryl från detta ägg.

Ägget har öppnats och en liten bit choklad slank ner i min mage.
Ägget har öppnats och en liten bit choklad slank ner i min mage.

Säkert är det barnet i mig som söker spänningen. VAD kan finnas i det lilla plastägget?

Lyckades förstöra innehållet.
Lyckades förstöra innehållet.

Döm om min förvåning och även besvikelse då jag hittade denna lilla bild i ägget. Motivet är det inget fel på, jag älskar Lilla My. Men jag förstod inte vad det här var. Såg mig redan börja författa en reklamation till företaget som tillverkat ägget.

Den lilla lappen som följde med varnade mig om kvävningsrisk ifall jag skulle stoppa överraskningen i munnen… Jag förstod också att man kan få bilder med andra motiv om man köper fler ägg.

Men VAD var detta? Kanske en klisterbild. Bilden kändes stabil, på något sätt gummerad. Den kunde nog klistras bak på min telefon!
I ögonvrån såg jag hur Adrian slöt ögonen och skakade på huvudet.

Nähä! Det VAR ingen klisterbild. Vad det än var så lyckades jag förstöra saken…