Nya_Östis

Färgsprakande november

~ Carita Liljendahl ~ 20 kommentarer

Bloggaren LillaSyster har på gång utmaningen Färgsprakande november. Den deltar rätt många i. Hon har också kört med temat Färgsprakande fredag om jag inte minns fel. Men nu frossar vi i färger hela november och vad är bättre än det, då månaden annars mest är brun, svart och grå.

Jag pusslade nästan två timmar igår och kom då på att här sprakar det ju av färger 😀

Det dröjde ett tag innan jag kom i rätt mood för att sitta vid stora köksbordet och pussla en längre stund. Det är samma bord som jag hade i vardagsrummet på förra adressen, men på något sätt har det tagit sin tid att få rätt känsla i köket.

Nu har jag det mysigt där, med en lampa som lyser bra över pusselbitarna och med levande ljus på betryggande avstånd. Med växter omkring mig och trevlig utsikt, också då det blivit mörkt ute.

I dag har jag en del ärenden på stan, har en lånebil då och då. Underlättar mycket och jag är tacksam för den. När jag kommer hem sen eftermiddag är det åter dags att elda lite.

Mina artiklar för morgondagens Nya Östis var klara redan i söndags. Den här veckan har jag jobbat med sådant som ska publiceras senare. Förhandsplaneringen funkar, jag skriver och förbereder redan sådant som ska ut först den 19 december och i första tidningen efter nyåret.

Jag skriver, jag lever – tacksam i vardagen

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

Jag har återvänt till livet som frilansskribent. Och jag tycker om det livet. I dag hade jag en kolumn i Nya Östis. Texterna flyter och föds när jag inte blir avbruten hela tiden och när jag inte längre har administrativt jobb som kräver koncentration och tid.

I dag ingår också resereportaget från läsarresan i tidningen.

Annars handlar min vardag mycket nu om att ta det lugnt. Vila så att jag blir av med förkylningen. Jobba lite med texter då jag orkar. Och så eldar jag eftersom en kakelugn lär må bra av regelbunden eldning. Nu ska det ändå blir så pass varmt ute att jag troligen hoppar över en dags eldning, imorgon – för att sedan åter elda lördag kväll.

Så här går jag klädd hemma, och ju kallare det blir kanske det handlar om att ha två par stickade strumpor på fötterna 🙂

Just nu har jag +17 i köket och nästan +20 i de andra rummen så det är behagligt och bra. Jag kanske börjar pussla den här helgen 🙂

Glatt överraskad

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

… blev jag igår då jag på styrelsemötet, det sista för min del som chefredaktör, blev ihågkommen med en grönväxt och en flaska skumpa ❤

En porslinsblomma råkade faktiskt vara precis det jag hade önskat mig. Jag hade en sådan för tio år sedan, den var mycket gammal och en växt jag hade fått ärva av mammas faster. Av någon anledning dog den, troligen hade den kommit till sin ålders slut.

Porslinsblomman är en av mina favoriter, så jag hoppas att den här ska trivas hos mig.

Jag är inte van vid att få höra vackra ord om mig själv. Jag förväntar mig inga långa tal, och det blev inget sådant igår heller. Det blev precis lagom.

Själv är jag också obekväm med att hålla tal, men jag kan säga några spontana ord och uttryckte på mötet igår min tacksamhet för tiden då jag har fått jobba som chefredaktör för Nya Östis.

Nu känns det skönt och tryggt att ge över åt nya krafter. Det behövs chefsbyte ibland så att en inte vankar kvar i gamla spår när det finns andra som kan föra in mycket nytt 🤗

Hoppa på tåget – och dittdatt-funderingar

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

Temat hos lokföraren Åke i utmaningen Hoppa på tåget är Konst. Jag hittade en bild som jag inte använt, från en utställning vi besökte med syrran i maj på Galleri Theodor. Konstnären som målat denna tavla heter Heidi Heinonen. I utmaningen var önskemålet att den som deltar inte visar en tavla, men jag hade inget annat och jag tycker bäst om att delta i sådana utmaningar som ger oss bloggare frihet och inte press. Så jag hoppas att mitt bidrag duger och inte förkastas 🤣

Det har varit två rätt turbulenta dagar efter att nyheten om mig gick ut, det vill säga att jag lämnar chefredaktörskapet på Nya Östis mot slutet av september. I torsdags ringde telefonen direkt klockan nio när min ledare kom ut på Facebook. Borgåbladet hörde av sig och senare även Yle Östnyland (radio) och Loviisan Sanomat.

Det värmer mitt hjärta att många tagit kontakt via mejl och Messenger, via sms och Whatsapp, skrivit kommentarer på bloggen, på min Facebooksida och i NÖ:s FB-grupp. Det har varit många sensitiva ögonblick och minnen från tider som gått. Jag har med åren blivit allt känsligare och jag blir lätt rörd, så tårarna kommer och rösten brister många gånger. Jag har bara fått tack och lyckönskningar. Självklart vet jag att i dessa fall yttrar sig inte de som tycker det är bra att jag stiger åt sidan, eller de som tycker att jag borde ha gjort saker annorlunda. Telefonerna har säkert gått heta kring det också, men jag har sluppit negativa kommentarer.

Den här hösten och under kommande vinter får jag öva mig i vad det handlar om att ha egen tid. Tänk att med gott samvete få vara ledig då jag vill, men också att ta emot uppdrag som jag förhoppningsvis erbjuds och sedan tacka ja eller nej till dem. Jag har efter åtta år som egenföretagare nästan glömt hur det är att inte jobba hela tiden.

Ytterligare ett stort beslut fattat

~ Carita Liljendahl ~ 22 kommentarer

Så här firade jag och en kollega i våras då Nya Östis fyllde nio år. Oj, så mycket jag älskar den tidningen och jag älskade även dess föregångare Östra Nyland där jag jobbade mellan åren 1987 och 2015.

I våras fattade jag beslutet om att ta partiell förtida arbetspension från och med första juni. Då beslöt jag också att jag slutar som chefredaktör för Nya Östis och datumet blev senare bestämt till den 30 september. Det här med att sluta, eller att i första hand trappa ner i jobbet, är ju inte något dramatiskt. Ändå kändes det som ett stort beslut och att framtiden, åter en gång, är helt öppen och oviss för mig.

Jag har befunnit mig i liknande situationer många gånger tidigare. Alltid har jag försökt känna tillit då jag hoppat ut i det okända. Jag har försökt intala mig att saker och ting ordnar sig. Att jag ska lita på min magkänsla. Det oaktat har jag legat sömnlös ibland eller vaknat tidigt på morgonen av grubblerier. Men det är säkert helt normalt att känna så.

Här finns min ledare som ingår i dagens tidning.

Det har varit svårt att hålla tyst om det här hela sommaren, men jag ville att alla medarbetare skulle få ha arbetsro då. Nu är allting offentligt och det känns skönt att kunna gå vidare.

Nostalgitripp, nio och tjugo år tillbaka i tiden

~ Carita Liljendahl ~ 2 kommentarer

Av olika anledningar, som jag skriver mer om senare, städar jag mer än vanligt just nu. Jag har ett arkiv av gamla tidningar och artiklar och jag tänkte att om jag inte kollat materialet allt för ofta under sju år kanske där finns urklipp jag kan slänga.

Och ja, det finns det sannerligen. Men det finns också klipp och minnen som jag absolut varken vill eller kan kasta. Jag stannar upp och läser nyheter från tiden då Östra Nyland och Borgåbladet slaktades och då föddes regiontidningen Östnyland. I dag är Östnyland åter Borgåbladet och Östra Nyland blev Nya Östis.

Jag fick äran att skriva en kolumn i det sista numret av Östra Nyland den 10 januari 2015. Allt det här hände för nio år sedan. Men för mig känns det som att det var minst 15–20 år sedan. Jag vet inte varför, men så är det. Gulnade urklipp. Så mycket som har hänt sedan dess.

I dag tittade vi också med mamma ute på hennes gård på gamla fotografier. Vissa var från 1970- och 1980-talet. Andra från 1998–1999. Det var en nostalgitripp som hette duga. Några få foton som inte väckte några minnen hos någon av oss slängde vi. Det var okända personer på olika fester och evenemang.

Men resten sparades. Åtminstone för en tid framöver. Och samma gäller här hemma hos mig. Vissa urklipp, de som har med min livshistoria att göra, sparar jag, tillsvidare.

Mitt gamla kära gymnasium

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

Lovisa Gymnasium. Här blev jag student 1982. Skolan är sig ännu i mångt och mycket lik. Det är härligt att så mycket av det gamla har bevarats. Den nyare flygelbyggnaden har fått hiss, vilket passade mig bra då jag skulle ut. Klarade mig att gå upp till andra våningen genom att ta ett trappsteg i taget och vila lite halvvägs.

Men se på dessa trappor och det vackra räcket, de härliga fönstren och fina lamporna och målningarna på väggarna.

Elin, Victoria och jag var här och delade ut Nya Östis i dag. Vår praktikant Annika tog många bra bilder. Det var riktigt roligt att träffas IRL, för annars sker ju vårt jobb för det mesta på distans och kontakten är digital.

Vi intervjuade elever om deras läsvanor, papper eller digitalt och varför. Skolan hade också besök av Nordplus, det vill säga av elever och lärare från Norge, Island, Danmark och Sverige, så det blev intervjuer även med dem.

Jag tog bilder då alla elever var på lektioner 🙂 Blir krångligt annars att be om tillstånd att få publicera på bloggen.

På min tid i skolan fanns det inga myshörnor och ergonomiska gungstolar och andra fräscha möbler i den här aulan. Men tiderna förändras och här är så fint i dag, samtidigt som mycket av det gamla finns kvar, i alla fall arkitektoniskt sett.

Så här har det alltid sett ut. Höga fönster, inga gardiner tack och lov. Och den där bänken, hur många elever har inte suttit på den?

Jag glömde ta foto utifrån i dag. Den här bilden togs i januari 2021 av kollegan Pia Calenius. Så ni behöver inte förskräckt tänka ”oj, så mycket snö dom har”. För nu är snön nästan borta. Vi hade sol och cirka 10 grader i dag. Det började blåsa nyss och imorgon ska regnet komma hit från Sverige.

Mars månads bild och ny president

~ Carita Liljendahl ~ 20 kommentarer

Det är kanske så här som vi ser på våren. Några med förväntan, blicken uppåt, solen värmer, famnen och hela världen är öppen. En annan ser lite moloken ut. Det finns ju något som kallas vårdepression. Eller så funderar Lilla My på något annat. Kunde nu inte den här snön smälta fortare så att jag slapp få den i skorna?

Men visst är det en fin vårbild med björkarna där på sidan om.

Kollar just nu på installationen av vår nye president Alexander Stubb. Tack till Sauli Niinistö och lycka till Alexander!

Tid till röntgen beställd, värkmediciner finns nu för knäet som jag har mest problem med i liggande läge. Ibland kan jag gå helt bra, men ibland är jag långsammare än den långsammaste tanten i stan. Värk tär på krafter och humör. Men gårdagen blev ändå fin då stadsdirektören hade avskedsfest. Många att mingla och prata med. Trevligt på Överstens slott! Och Nya Östis fick mycket beröm. Det känns fint att höra sådant, då det är mycket vanligare att människor på sociala medier skriver om sånt de är missnöjda med.

I Östnyland säger vi ibland att då ingen säger nåt alls, då du inte hör tack eller andra reaktioner, då betyder det att människor är nöjda. Att klaga är liksom mer naturligt.
Jag försöker komma ihåg att berömma och säga tack så ofta jag kan. Det får hellre gå inflation i mina ord än att jag upplevs som en otacksam och gnällig surpuppa 🙂

Här är det välsandat

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

… på trottoaren i backen utanför mitt hus. Men på många platser var det extremt halt i går. Det är ju egentligen omöjligt för många att hålla gator och trottoarer i skick. Det regnar en dag och är plusgrader och snön smälter. Till natten blir det minusgrader och fryser på.

Igår var det storm också, så det var inte särskilt lockande att gå ut, men jag knatade iväg till bokföringsbyrån som ligger granne med huset där jag bor.

Det blir lite intetsägande inlägg när jag jobbar från morgon till kväll måndag, tisdag och onsdag. Jag ger ut texter, har kontakt med ett femtontal frilansare, intervjuade en potentiell ny igår. Förbereder Teams-möten och skapar länk till dem, betalar fakturor, planerar kommande tidningar.

Nu ska posten strejka två dagar (torsdag-fredag) vilket betyder att tidningen vi jobbar hårt med just nu delas ut först nästa vecka… men det är inget vi kan göra något åt. På torsdag delar vi vår tidning på webben och i vår Facebookgrupp, och kan ju alltid hoppas att någon som inte prenumererar fattar tycke för Nya Östis.

Fenomen av växlande temperaturer

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer
Efter flera dagar med smällkallt väder och temperaturer mellan minus 18 och minus 25 grader gick vi igår upp till minus tre och i dag har vi plusgrader. Igår såg det ut så här på balkongen. Ingen kunde se ut och ingen kunde se in 🙂

I dag har isen smultit, men blir det kallt igen förvandlas vattendropparna till is eller kanske rentav riktigt vackra iskristaller! Inlägget får också gå under kategorin Fina Fönster 🙂

Nya Östis har varit rätt mycket på tapeten, som man säger, den senaste tiden. Länken till artikeln i tidningen Journalisten fick ni redan tidigare, och så har det skrivits mycket om vår tidning i samband med att tidningen Östnyland byter namn till Borgåbladet. Många frågar sig om vi inte ska byta till Östra Nyland. Min personliga åsikt är att vi inte ska göra det, men jag är inte ensam om att bestämma det. Länkarna till de artiklarna lägger jag inte ut här eftersom de ligger bakom betalmur.

Men på fjolårssidan blev jag också intervjuad av Emilia Jansson i London, och här finns det som hon skrev, på engelska.

Hinner som vanligt inte skriva så mycket på bloggen från måndag till onsdag, men har garderat mig med en del foton och gör redan i dag ett förhandsinställt inlägg för imorgon.