nycklar

Snart går vi mot ljusare tider

~ Carita Liljendahl ~ 18 kommentarer

Vi kan tolka rubriken hur vi vill. Någon kanske frågar sig om det verkligen är så. Allt är så dystert i världen med terrordåd och andra galenskaper.

Men den 21 december har vi vintersolstånd. Då är dagen som kortast och natten som längst. Men efter det blir det sekund för sekund och minut för minut ljusare.

Jag brukar säga ”tack för att jag får vakna till en ny morgon” och ”det är så vackert där ute”.

I dag är det anhörigvårdsdag som betyder handla det som mamma behöver för en vecka. Hemma hos henne blir det ofta att hjälpa med ditt och datt, och att dosera medicinerna är en viktig del av allt.

Bakom kalenderlucka med nummer 18 döljer sig i dag pappersänglar. De fanns till salu i Villa Armas som var ett av de öppna julhemmen nyligen.

Igår hade jag traditionell julträff med två väninnor. Vi brukar ge varandra små gåvor till jul och påsk, och även däremellan ibland då vi hittar på olika orsaker att fira.

Tänk så lyckligt lottad jag är då jag får en muminfigur i keramik. Man kan ställa något varmt på den eftersom den har små fötter på baksidan. Den händiga personen är också en hejare på att baka. Chokladkakan med smak av apelsin smälter i munnen.

Jag kallar mig nyckelbarn eftersom jag gärna har två nycklar i ett band eller en kedja som hänger runt nacken. Nu fick jag en vacker kedja med lite bling, bling. Att det ska se ut som ett smycke hade jag önskat mig och tomten hade lyssnat ❤

Det blev slask och blask

~ Carita Liljendahl ~ 18 kommentarer

Så här såg det ut på gatorna igår i centrum. Snön rinner bort, men så mycket som det kom på två dagar (närmare en meter), tar det nog tid innan allt är borta.

Här har jag nyss varit vid bankomaten, efter att ha gjort en intervju på samma gata och även gått in till Café Favorit där jag ofta köper scones och focaccia.

Vid bankomaten mumlade jag lite i skägget som jag inte har… ”försök på nytt” – inga pengar.
Nåja, insåg att jag hade lagt in kortet på fel sätt, med chippet åt fel håll.

Lite tidigare samma dag hade jag gnisslat tänder vid postlådan. Jag har ett lås på den och fick inte nyckeln att passa. Tänkte att det kan inte vara is i låset, det var ju många grader plus. Sedan fattade jag att jag inte kan få upp postlådan med nyckeln som går till källarförrådet…

🙄🤣🤣

Trött men tacksam, glad och lycklig

~ Carita Liljendahl ~ 22 kommentarer

Det har varit en underbart fin dag i dag. Solen sken, det var varmt  och jag var ledig från alla plikter.

Någon kanske tycker att lyckönskningar som svämmar in via Facebook är opersonliga, men det tycker inte jag. Varenda en får ett personligt tack av mig, så länge som jag orkar hålla på i kväll ❤

Om över 400 personer har skrivit hälsningar där betyder det att jag också tänker på var och en av dem under några sekunder. De är alla människor jag har eller haft något gemensamt med.

Det här var en pryl jag hade önskat mig till födelsedagen och min syster och mamma infriade önskningen. Nu har jag en plats att hänga nycklarna på ❤

Av en kollega fick jag de här små dofttvålarna, helt underbara att lägga in i ett skåp eller att ställa fram på toa eller någon annanstans då gäster kommer.

Tack Marina, du vet vad jag gillar ❤

Jag är trött, tacksam, lycklig, glad. För att jag har så många vänner, människor som på riktigt bryr sig. Det är deras omtanke som ska bära mig.

Det finns alltid människor som inte tycker om mig… det har jag skrivit om hundra gånger förr. Varför är det så lätt att låta sig slås ned av dem, i stället för att låta sig bäras av alla som vill mig väl, som tror på mig?

Det känns på något sätt som ett svek och orättvist mot alla som verkligen är mina vänner… att jag blir ledsen då jag möts av nonchalans och orättvisa.

Men jag tror att vännerna förstår… och just därför är de mina vänner ❤
Kram och tack till er alla som lyssnar, förstår och stödjer. Jag vill också finnas till för er då ni behöver mig.

Fick nycklarna!

~ Carita Liljendahl ~ 19 kommentarer

Det händer mycket på en gång nu och det känns som en stor dag.
Jag fick nycklarna till nya boendet, och gick in där för andra gången. Första gången såg jag lägenheten möblerad, nu var den tom. Så jag tog lite mått här och där. Får fundera vilka möbler jag ska ha och vilka jag måste lämna bort. Bostaden är mindre än den jag bor i nu, och jag vill ha det luftigt kring mig.

Nu kan jag börja planera nya boendet.

Den inglasade balkongen är som ett extra rum. Förstås blir här kallt på vintern men en stor del av året kan jag vistas också här.

Snart kommer flyttlådorna. Där har jag att stå i med ett par veckor 😀

En vacker detalj

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

Nycklar som öppnar nya dörrar i din värld.
Nycklar som öppnar nya dörrar i din värld.

… och mycket symbolik.
När en dörr stängs öppnar sig nya, bara du ser dem.
Med facit i hand efter skilsmässan vet jag att det är så.
Också med facit i hand efter hoppet ut i det nästan okända som jag tog då jag sade upp mig från en fast tjänst.

Bilden är tagen i Tystnadens trädgård i Vivamo i Lojo.

Ha en bra fredag alla! Min går i arbetets tecken hela eftermiddagen och på kvällen träffar jag goda vänner över ett glas vin 🙂

Fick nycklarna

~ Carita Liljendahl ~ 21 kommentarer

… till nya bostaden i dag. Var där och kollade med hyresvärden och lät bland annat tre tavlor som förra hyresgästen lämnat efter sig få bli kvar åtminstone tillsvidare.

Flyttlådorna kommer på tisdag till den lägenhet jag bor i i dag. Då har jag exakt två veckor på mig att packa.
Det jag gruvar mig mest för är allt som ska skruvas isär här som jag nu bor och sedan åter skruvas ihop på nya stället. Äger som sagt nästan inga verktyg. Dessutom är det lite si och så med tålamodet då det gäller en massa pilljobb… 🙂

Här syns en del av vardagsrummet, balkongen och sovrummet.
Här syns en del av vardagsrummet, balkongen och sovrummet.

Köpte en ny säng på reornas rea i Borgå i dag. Vi har ingen möbelaffär i Lovisa. Därför gick jag över ån efter vatten, annars brukar jag handla lokalt.
En ny stor matta som ska stå under min tunga Barcelonasoffa och soffbordet införskaffades också.

Utöver det ett svart saltkar, två levande ljus och två ark klistermärken 🙂 Allt sådant som jag behöver. med andra ord.

Sortimentet av ljus är inte så stort i affärerna ännu. Lär bli bättre längre fram på hösten. Men jag bränner ljus också om somrarna.
Sortimentet av ljus är inte så stort i affärerna ännu. Lär bli bättre längre fram på hösten. Men jag bränner ljus också om somrarna.

Ett riktigt gammalt lås…

~ Carita Liljendahl ~ 27 kommentarer

… får mig att tänka symboliskt. Att det är lite som en människas hjärta.
Låset måste smörjas för att den eller de som har nycklarna ska kunna komma in.

Ett lås på en dörr till en konstbod i Lovisa.
Ett lås på en dörr till en konstbod i Lovisa.

Den här sommaren har jag öppnat mig själv kring mycket.
Samtidigt som jag har varit försiktig då det gäller att låta människor komma in i mitt hjärta.

Kanske för att det finns en sårad del kvar där. Något som gick sönder sommaren 2014.

Sakta repar jag mig ändå.
Jag har kvar tron på kärleken. Tron på att det finns någon där ute som tycker om mig precis sådan som jag är.

Dejtingsidorna har jag nästan glömt bort. Jag tror att jag har gjort snabbvisiter där bara tre gånger den här sommaren 🙂

Det får bli som det blir. Snubblar jag över prinsen så gör jag det. Är det meningen att jag ska leva ensam resten av livet så gör jag det.

Eller för att citera Juha Tapio – mitt hjärta är fortfarande helt.

Eletyt päivät tuntuu, mut kipu on köykäinen kosketus vain
Terassin lyhtyä kiertävä koi
Kipua on, mut ei tuskaa, eletyn elämän kolhuja vain
Jotakin totta ja voimaakin
Sydän on ehjä kuitenkin

Ja kun sä vain istut viereen mun, siin on jotain niin oikeaa
Valoa aamun valkeaa, maata kantavaa
…..
Mä yritän olla sun arvoises kyllä
Avata sieluni solmuja vielä
Nähdä sun maailmas niinkuin se on
Kävellä kanssasi kirkasta rantaa, kuulla nuo tuulet niin kuin ne kuulet
Nähdä sun taivaasi niin kuin sen näät

Ja kun sä vain istut viereen mun, siin on jotain niin oikeaa
Valoa aamun valkeaa, maata kantavaa