Mycket att stå i med…

…. har jag både på jobbet och hemma.

Den här dagen var jag nyhetschef. Då planerar man tidningens sidor, bestämmer vilka grejer ska finnas på paradsidan och hur artiklarna fördelas inne i tidningen.

Man redigerar ut texter, det kan vara allt från sådana som frilansare skickar in till pressmeddelanden och material som väller in via e-posten.
Nyhetschefen ska ha koll på allt som händer. Vilka kommunala möten är på gång, och finns där ärenden vi kan skriva om på förhand, innan besluten har fattats.

I dag gick vi genom jobben som ska göras på torsdag och fredag samt fördelade en del av veckoslutsjobben. Kort sagt, nyhetschefen är lite av en spindel i nätet.

Favorit i repris. Den här vyn tror jag att jag har visat förr men bilden är tagen i dag.
Favorit i repris. Den här vyn tror jag att jag har visat förr men bilden är tagen i dag.

På lunchen gick jag till Hesburger. Det var länge sedan jag åt en hamburgare.

På vägen tillbaka till jobbet tog jag tre bilder – försöker aktivera mig på den fronten, hela tiden tänka att det finns massor att fotografera.
Fina fönster, den här gången sådana man inte kan titta in eller ut genom 🙂 … och skyltar, blev inspirerad av Konst eller konstigt till det!
De här bilderna kommer senare i dag eller i morgon 🙂

I dag anländer tjugo flyttlådor till från GP-muutot. En del ska maken packa grejer i, en del använder jag.

Nu är det också dags att gå igenom alla de saker som vi ska skänka bort.

Det är ledsamt och vemodigt,  javisst. Han valde att sätta punkt för vårt nästan sjutton år långa liv tillsammans.
Men alla de veckor som gått efter första maj… då jag packat och gråtit och försökt få ordning på mitt nytt liv… har lärt mig att det här är något som bara måste göras. Jag kommer inte undan alla minnen och de känslor som rörs upp.

Jag ska IGENOM allt det här – och det tar den tid det tar.

Lovisabild, en lekpark

Lekparken börjar ta form.
Lekparken börjar ta form.

Den här lekparken, som ännu inte är helt klar, upprör känslorna i Lovisa. En del tycker den är på tok för dyr med miniatyrhus, staket, specialunderlag, gungor m.m.
Man frågar sig varför vi inte asfalterar gator som är i dåligt skick i stället, eller gör något åt sysselsättningsfrågor.

Andra tycker att parken behövs. Dels för alla barnfamiljer, dels för att den marknadsför staden och vi blir påminda om att filmen Onneli ja Anneli (Ada och Glada) filmades i vår stad. Del två, en uppföljning, ska också filmas här i vinter.

Min bild blev inte så bra. Det hade störtregnat just innan och vattnet strilade ännu ner samtidigt som åskan mullrade ovanför huvudet på mig. Så jag tog bilden från bilfönstret.

Den här dagen har känts ganska bra. Vi hade roligt på jobbet
Jag gjorde en personintervju med en poet och kände glädje då jag satt och skrev ut den.
Jag tycker ju väldigt mycket om mitt jobb, både som vikarierande nyhetschef  och som reporter.

Alla utmaningar jag har framför mig, både inom jobbet där vi har omstruktureringar, och inom privatlivet som ska byggas upp från scratch … de känns inte alls hotfulla. Något av det värsta har ju redan hänt – jag har förlorat min bästa vän, min make, till en annan kvinna.

Men jag håller på att vänja mig vid tankarna på att varje dag är ett nytt äventyr och att en prins kan stå och vänta på mig bakom följande krök på vägen 🙂

Nyhetschefens utsikt

Den här veckan har jag varit nyhetschef.
Den här veckan har jag varit nyhetschef.

Nu när konkurrentens tidning är klar kan jag låta det inlägget gå ut. Konkurrenten är finska lokaltidningen och dess redaktion finns i våningen under vår. Vi är ju lite snofsiga när vi har takvåning, ser ni fönstret?

Som nyhetschef planerar man bland annat tidningssidorna på en whiteboard. Där har jag skrivit upp vilka artiklar vi ska ha i lördagens tidning, alltså gjort en grovskiss. Och därför släppte jag inte iväg det här inlägget så tidigt att Loviisan Sanomat skulle ha kunnat se alla våra scoop! 😀

Jag vikarierar alltså ordinarie nyhetschefen som semestrar den här veckan. När jag är reporter sitter jag i ett annat rum, där jag också har ett takfönster rakt ovanför mitt huvud.

Hej då redaktionen!

Med ett visst vemod knäppte jag bilder av vår redaktion. Här ser man ingången från Alexandersgatan.
Med ett visst vemod knäppte jag bilder av vår redaktion. Här ser man ingången från Alexandersgatan.

Redaktionens fönster ligger till höger, det kändes lyxigt att kunna se ut mot gatan och torget. Via fönstren kom mycket ljus in för vi hade bara skira vita rullgardiner. Och det gamla huset har anor från 1800-talet, minst.

Vår bil Blixten parkerade på gården.
Vår bil Blixten parkerad på gården.

Fönstret jag satt vid syns längst till vänster. Visst är huset som en liten söt karamell 🙂

Här har vi haft många givande morgonmöten.
Här har vi haft många givande morgonmöten.

Det är lite rörigt här nu men vi ska flytta i morgon så det förklarar allt. Till vänster ser ni vår whiteboard, där vi ritar upp tidningssidorna och annonser. Ett bra arbetsredskap.
Vid mötesbordet har många idéer till artiklar kläckts. Här har ventilerat åsikter om sådant vi gjort bra och sådant vi kunde göra bättre. Vid bordet har också olika fester firats. I rummet längst borta, i hörnet där man ser en svart magnettavla, finns min plats.

Dessa underbara fönster kommer jag att sakna.
Dessa underbara fönster kommer jag att sakna.

Här jobbar nyhetschefen, som jag själv var 2009-2011. Till vänster i hörnet syns en av två layoutplatser.

Tomma hyllor och flyttlådor.
Tomma hyllor och flyttlådor.

Bakom Ikeahyllan står en del av flyttlådorna och väntar på flyttföretaget.

Här skrivs inga artiklar mer. I kväll packade jag ner allt, förutom skärmen.
Här skrivs inga artiklar mer. I kväll packade jag ner allt, förutom skärmen.

Hej då Alexandersgatan och här kommer vi Sibeliusgatan! Det blir nog bra ska ni få se! 🙂

Bloggtorka

Östra Nylands ganska nya webbsajt.
Östra Nylands ganska nya webbsajt.

Den 11 februari förnyades tidningen Östra Nylands webbsajt som ni hittar här.
Har hittills bara hört lovord om den och hoppas förstås på fortsatt respons.

Har drabbats av bloggtorka – inte så att jag inte orkar eller vill skriva, men ni vet hur det är. Ibland kommer man inte på något vettigt eller roligt att skriva om.

Kom på att det kan bero på att jag jobbat ganska mycket sedan vintersemestern tog slut. En del av resultatet av kvällsjobbet från igår syns på bilden. Gruppen Eppu Normaalis trummis Aku Syrjä besökte Lovisaföretagarnas aftonskola och berättade om det framgångsrika evenemangsföretaget Akun Tehdas.

I dag jobbar jag 11-19. Det betyder att man tar över efter nyhetschefen 16.30 och sköter nyhetsdesken, läser korrektur på utskrivna tidningssidor osv.

Så om du har nyhetstips eller förslag på annat du vill läsa om i ÖN, meddela mig här eller skriv till carita.liljendahl@ksfmedia.fi 🙂

Midsommarflamma sökes!

Då det inte har kommit papperstidningar i brevinkastet på två dagar, och inga sådana är att vänta i morgon heller, började jag läsa gamla tidningar. Jag läste allt jag kom över från lediga hus och lägenheter till salu, till kontaktannonser.

Började fundera hurdan kontaktannons jag själv skulle skriva om jag var i desperat behov av sällskap. Men hur jag än försökte formulera en sådan blev det inte bra, eller åtminstone ingen sådan text jag skulle kunna publicera här.

Däremot hade det varit betydligt lättare att skriva en om Adrian. Jag är säker på att 189 cm lång, vältränad nyhetschef som bor centralt i trerummare i Helsingfors hade fått massor av svar. Både av kvinnor och av män.

Men vad tror ni att han gjorde då han såg min välformulerade annons?
Jo, han fnös och frågade sedan när jag hade blivit hans sutenör.
Inte nog med att jag i stort bestämmer vad han säger och gör (vilket jag inte håller med om, det är han som styr allt det där själv), nu tänker jag bjuda ut honom på en suspekt marknad också.

Höh. Jag tror han hade gillat det där. Att få välja och vraka bland alla som skulle sukta efter honom. Men han kan inte erkänna det för mig.