omelett

Om omeletter och fel signaler

~ Carita Liljendahl ~ 24 kommentarer
Mini-omeletterna, innan de åkte in i ugnen.

Det händer ibland att jag vill testa något recept jag snubblat över i en tidning.
Den här gången handlade det om mini-omeletter. Vilket rentav bidrog till att jag investerade i en form… det ni! 😀

Jag samlar inte husmorspoäng, och jag vet inte ens varför jag vill säga att jag inte gör det 😀
Kanske det har med ”andras förväntningar” att göra. Någonting med att kvinnor ska kunna tillreda mat, vara virtuoser i köket? Som om vi inte hade annat att göra?

Nu ska jag först visa bilder på omeletterna, och i slutet av detta inlägg ska jag försöka förklara något jag börjat tänka allt mer på under åren jag varit singel.

Omeletterna är klara!

Följande bild är kanske inte så där matbloggsmässigt sett någon fullträff. Men jag har ju alltid sagt att detta är en vardagsblogg. Inget tillrättalagt. Och jag tycker att ni läsare behöver få veta hur omeletten ser ut då man delat den isär 😀

Ägg, havregryn, mjölk, paprika, tomat, svartpeppar, salt, mozzarella, basilika.

Det som inte alls har med maten att göra, men som måste få sagt, blir en längre utläggning.

En frissa sade en gång till mig att jag är kvinnlig. Jag klär i halvlångt eller långt hår, lockar osv. Jag har runda former.

Hur gärna jag än hade varit tanig och platt kan jag inte bli det.
Men utan kvinnliga former hade jag inte sänt ut så många fel signaler under åren?

Jag kan klä mig i klänningar, blommiga tyger och annat som signalerar kvinnlighet. Men jag gör det inte medvetet för att behaga någon. Läppstift skippade jag för länge sedan. Att använda sådant känns tillgjort.

I mitt inre är jag mera rak på sak såsom män är. Jag gillar den burdusa humor som män tillåts odla.
Men många gånger har jag tvingats inse att den humorn faller platt då JAG som kvinna uttalar den. Då en man sade exakt samma sak vid samma tillfälle var det många som skrattade…

Troligen gör jag många i min omgivning förvirrade. Jag ser ut på ett sätt, men agerar på ett annat. Och vems fel är det?

Att skapa en relation med en person som är stark nog att inte väja för det faktum att jag är en offentlig person och en medelålders kvinna som bloggar öppet om sitt liv… det är inte lätt.

Men jag tänker inte sluta att vara den jag är. Jag godkänner inga halvmesyrer. Jag är stark nog i dag att veta vad jag är värd.

Det här betyder inte att jag är självisk person som inte kan se andra personers unika kvaliteter. Jag känner bara numera intuitivt när det är läge att satsa och när det är klokast att ge upp för att energi inte ska spillas i onödan.

Det kanske kallas magkänsla? 🙂

Lokalt producerat

~ Carita Liljendahl ~ 21 kommentarer

Tog mig en nästan helt ledig dag i dag. Har bara skrivit och svarat på några mejl i jobbväg.

Plockade från en lokal skog.

Besökte höstmarknaden i Forsby och köpte bland annat den här färgglada buketten av försäljaren vars försäljningsplats syns på följande bild.
Dessutom köpte jag bröd och bondost som bakats och tillretts i Liljendal, stadsdelen som ligger granne med Forsby (bägge hör till Lovisa stad).

Hemma gick jag ut på balkongen och plockade tomater. Kan det bli mer lokalt producerat då man gör en omelett?

Där skymtar en av tomaterna 🙂

Tre veckor kvar. Sedan bär det av till Alessio i Ligurien på italienska blomsterrivieran. Sommarkläder finns ju inte precis till salu i affärerna nu, men jag hittade ett par leggings med korta ben och en blus som troligen också packas ner i resväskan 🙂

Grekiska rätter – både goda och mindre goda

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

I går skrev jag en kolumn till Nya Östis, den tangerar min resa.
Plötsligt har jag åter lust att vara mera lättsam också på bloggen. Det finns ju så mycket att kåsera kring.

Till exempel sängarna på hotellet. De var jättehårda, men härdade oss troligen. Jag menar, inte är det väl meningen att man bara ska njuta på en semester?

Dessutom bedrar skenet ofta också i andra fall.
På det här lilla mysiga stället trodde vi att vi skulle få jättegod mat och bra service. Det såg så typiskt grekiskt ut med alla blommor och den vitkalkade muren. Dessutom var det fullsatt där då vi första gången gick förbi.

Visst ser det mysigt ut?

Men maten var inte alls god. Vi fick vänta på den länge och servicen var dålig. Inga välkomnande fraser, inga leenden, inga frågor om hur maten smakade… ingenting.

Och saganaki som jag alltid älskat i Grekland. Efter att ha tuggat i mig halva den här, som var sval och seg, ville jag inte ha en saganaki till 😦 Borde kanske ha gett ett annat matställe en chans.

Sämsta saganakin jag någonsin serverats.

Men lyckligtvis fanns det andra ställen i närheten som hade ypperlig mat. Bruschetta mozzarella och omelett i all enkelhet – men sådana smakupplevelser!

Mums, i all sin enkelhet, tomaterna smakar så mycket bättre i Grekland än hemma.
En av mina favoriter, bruschetta mozzarella. Åt flera stycken. Balsamicon var en riktig himmelsk höjdare.
Hotellfrukosten, enkel men god och helt i min smak. Ja, det fanns förstås lite mer än det här att välja bland 🙂
Friterad paprika var god att sätta på pitabröd.

Rodos, första kvällen

~ Carita Liljendahl ~ 3 kommentarer
Vi bekantade oss med stranden nedanför vårt hotell. Den verkar bra, solstolar och parasoll kostar bara 3 euro per person. Det blåser friskt så det blir troligen inte för varmt här.
Vi bekantade oss med stranden nedanför vårt hotell. Den verkar bra, solstolar och parasoll kostar bara 3 euro per person. Det blåser friskt så det blir troligen inte för varmt här.

BraBlåst.
Som ni ser, det blåser friskt. Härligt ställe för vindsurfare och kitebräden.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
En ouzo i  väntan på maten.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Moussaka för Benny, omelett för mig och en tallrik Season fruits till efterrätt som vi delade.

I dag fredag 2 augusti tror jag vi mest kommer att vara på stranden. Vi har ätit frukost på balkongen och så fort vi kompletterat utbudet med lite grönsaker, kaffe och engångsmuggar bär det av. Medelhavet kallar!

Fler bilder från resan

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer

Serverar nu en blandat kompott av bilder från resan. Börjar med några matbilder 🙂

Vi åt frukost endast en gång på hotellet. Där kostade det enkla alternativet med baguette, croissant, marmelad från små glasburkar, kaffe eller varm choklad, rostat bröd och smör 9 euro. Den mer matiga frukosten kostade 20 euro per dag och då fick du allt från omelett till äggröra, charkuterievaror och frukt utöver det redan nämnda.

Vi valde mindre barer där frukostalternativen varierade mellan 6,50 – 9 euro. Ville man ha youghurt och/eller omelett, äggröra med mera kostade det lite mer. Likaså om man tog en sangria till frukost 🙂

Det här ser kanske inte så aptitligt ut, men de grillade sardinerna var goda. Kostade 10,50 euro.

Så här serverades efterrätten, chokladmousse. Mycket mäktig och god, orkade inte äta allt.

En eftermiddag uppträdde musikanter på strandpromenaden. Det var otroligt varmt hela veckan vi var i Nice, så jag avundas inte de uppträdandes kläder. Ensemblen spelade bland annat Lady Gagas ”Pokerface” och rev ner applåder till och med av gästerna som låg nere på stranden och inte såg allt som hände uppe på bulevarden.

Den lite bättre stranden, där man betalade för allt, öppnade kring åtta på morgonen och stängde klockan sju på kvällen. Här håller en av killarna som jobbade där med allt från servering till städjobb på att plocka undan madrasserna.

Livräddare, strandövervakare, badvakter – vad de nu må kallas, fanns både på betalstränderna och på gratisstränderna längs bulevarden i Nice. En del satt i torn, andra vid bord under parasoll vid strandkanten. Ibland promenerade de runt och hade för det mesta tillgång till surfbräde att paddla i väg med och vattenscooter.

En fin och lugn strand i italienska Ventimiglia. Till vänster en lagun som bildats av havsvattnet. Havet ligger ungefär femtio meter till höger om bilden. I bakgrunden syns en park.

Trappan upp från matsalen till första våningen där vi bodde. Vår dörr syns uppe till höger, vi bodde på rum 112. Det var för övrigt ett nummer jag kände för att ringa då paniken växte sista morgonen…
Mitt Visakort fungerade inte och hotellpersonalen gick inte med att på låta oss resa i väg och få en räkning med oss. Kanske helt förståeligt med tanke på alla bedrägerier som görs.

Tack och lov fick jag per telefon tag på en vänlig person på Aktias bankkontor i kära hemstaden Lovisa. Hon ringde kreditbolaget som på fem minuter fixade att jag fick höjd limit på kortet. Något jag trodde att jag hade fixat själv före resan…
Vågar inte riktigt tänka tanken slut, hade det gått lika lätt om jag hade varit från en storstad och kund i en annan, större bank?

Promenade des Anglais på kvällen. Bortsett från skräcken jag kände då kreditkortet inte funkade hade vi en helt underbar vecka på Franska rivieran.