önskan

Hjärtligt tack alla vänner 🙏🥰

~ Carita Liljendahl ~ 23 kommentarer

Redan igår fick jag en blomsterbukett av en barndomsvän och ett kort av en före detta skolkamrat.

I dag fyller jag 63 år, och det är så mycket jag känner tacksamhet för.
Till exempel att få vakna till en ny dag, kunna stiga upp ur sängen, i och för sig med stelare leder än för tio, tjugo år sedan, men det gör inte så mycket att maskinen startar långsamt 🙂

Jag blir glad av tomatplantor och alla andra växter jag har i köket. Det är en lite svalare dag med +11 nu på förmiddagen, men solen visar sig då och då. Den skira grönskan gör mig också lycklig.

Jag är tacksam även för alla vänner jag har, både dem jag träffar ofta, och dem jag träffar då och då. Lika väl som dem jag träffar sällan, men som vänskapen ändå lever. Till exempel med barndomsvännen sedan 59 år tillbaka. Hon bor på annan ort och vi ses sällan, men vi har aldrig tappat kontakten genom åren och när vi ses har vi alltid mycket att prata om.

Just nu i stunden klockan 10.52 får jag tacka för 193 hälsningar som kommit via Facebook ❤

Jag har mina dagliga mantran och böner, och speciellt i dag tänker jag att jag får önska mig något.
Efter elva ensamma år tycker jag det skulle kännas fint att få träffa en vän. Ni vet, det jag kallar livets pusselbit. Den personen bara måste finnas nånstans på jorden. Någon som låter mig vara den jag är, och jag låter honom vara som han är.

För att citera Olof Palme, Sveriges före detta statsminister.
Det krävs mod för att vara sig själv, i en värld som försöker forma dig till någon annan.

HÄR hittar du 90 andra fina citat om mod.

Jag är stark, men inte tuff och hård

~ Carita Liljendahl ~ 22 kommentarer

I dag fick jag ett paket. Jag ska hålla mig och öppna det först på julaftonen.
Väninnan som gav det är en av många varma personer som jag känner, och som jag saknar ord att beskriva.

Hon sa att jag har gett henne så mycket. Allt från mod till styrka och balans.
Jag blev rörd, för jag har inte förstått att jag har betytt så mycket  för henne, eller att något som jag skrivit har gjort det.

Jag blev nästan stum också. Visst sade jag tack och försökte visa min uppskattning där vi stod i min hall, men ibland stockar sig orden i halsen och jag har mycket lättare för att skriva något än att säga det högt. Så hon fick ytterligare ett varmt tack via Messenger som är en av våra kontaktkanaler.

Det här med att både ge och få saker eller hälsningar kring jul betyder mycket för mig. Jag har kanske inte plitat ihop de vackraste julkorten, men vartenda ett har jag gjort för hand. Då  jag skrivit ner några rader har jag ägnat personerna som får korten en tanke. Jag hoppas att den uppskattas.

Jag tror att många tänker att jag är tuff och hård, jag har hört antydningar om det. Att man kan säga vad som helst åt mig, jag låter elakheterna rinna av mig.
Jag kanske är en stark människa, många motgångar har gjort mig det. Men att vara stark är inte detsamma som att vara känslokall eller beräknande.

Det kanske ibland ser ut som att jag inte bryr mig. Eventuellt har jag ett nollställt ansikte. Med åren har jag trots allt fått en yta som alla inte genast kommer igenom.

Men inombords är det mycket som smärtar. Till exempel då jag får höra att jag bara skulle veta hur mycket elakt folk säger om mig, eller att jag inte ska tro att det jag gör är något märkvärdigt.

Högst uppe på min önskelista i jul är att vi alla skulle kunna vara snällare mot varandra. Barmhärtiga likaså, både mot vänner och bekanta men även mot oss själva. Livet är inte en tävling.

Låt oss använda ordet ”tack” lite oftare, och ”förlåt” om det behövs.