Glad måndag, 10-02-2025

Glada måndagshälsningar med mina favoriter. My från Mumingänget och sedan gillar jag Snobben och hans kompisar också. Det har jag skrivit i postcrossingen, där man får önska sig vilka kort man vill få. Men får inte ha så kallade ”demands”, alltså krav.

De här korten har jag nyligen fått, och de gjorde mig glad. Hoppas glädjen nu sprids vidare!

Jag har åkt lite berg-och-dal-bana i känslolivet och det beror på många saker. Oron över cellförändringarna spelar förstås in, och jag har inte haft så många att prata med om det.

Sedan är jag ofta glad för att jag fått olika jobbuppdrag, de håller mig igång.

Nyheterna från Örebro påverkade mig. Statsministerns tal var fint igår, minnesstunden i kyrkan likaså. Jag ser inte på allt, men det går inte heller att undvika alla känslor, och vi ska nog också leva genom dem och tillsammans ta oss vidare.

Kylan och mörkret pinar mig, men dagarna blir ju ändå ljusare minut för minut.

Igår kväll var det också Bingolotto och Hotell Romantik. Det sista kanske någon anser vara trams, men där pratar deltagarna mycket om känslor, vänskap, kärlek och sånt de hoppas på och som de upplevt förr. Livet är i fokus.

Tog igår också mamma på en liten åktur och det kändes bra. Helt spontant frågade jag henne om hon ville åka runt på stan en stund och det ville hon. Bland annat ville hon se den nya brand- och polisstationen som håller på att byggas. Och så handlade jag köttbullar och mos, och ett paket choklad som hon ville ha ❤

Livet, ålderdomen, vanmakten

Visste inte vilken rubrik jag skulle skriva, men det här blev väl något slags sammandrag av gårdagen.

Livet, för att det är där vi befinner oss varje dag, i nuet.

Ålderdomen. Kollade på Lerin på äldreboendet via SVT Play. Så bra då man kan pausa för att gå och kolla glöden i ugnen, eller gå på toa om så behövs 🙂

Vanmakten… då jag såg nyheterna från Örebro på Sveriges TV4 igår. När jag skriver det här på tisdag kväll var det tio döda och många skadade…
Saknar ord för att skriva vad som rör sig i mitt inre. Man är ju maktlös inför vansinnet och det jag även kallar ondskan. Så många som mår dåligt i dag, och låter det flöda ut över andra, oskyldiga.

Bäst att sluta skriva mer om vad jag känner kring alla galenskaper i världen, för det leder ändå ingen vart.

Jag försöker ta en kort promenad varje dag. Det blir 2000-3000 steg. Nu gör jag det inte för att skriva upp det i Hälsostegen. Jag går bara för att jag kan gå nu, utan ont i knäet 🙏☺

Ingen prestationsångest. Och det är väl en sak som hör ihop med åldrandet. Det infinner sig en större acceptans för att man inte behöver behaga andra, inte visa vad man presterat, inte lägga ut bara glansbilder på Facebook, om man nu råkar ha konto där.

Det här är nog en vy jag visat ofta, men jag går ganska ofta här. Från mitt hem, sneddar över Smedsgränd, går mot Degerbygatan, ofta med K-Market som mål. Och sedan Mariegatan hem.