ostbricka

Odling och ostbricka, och fem frågor

~ Carita Liljendahl ~ 18 kommentarer

Första odlingen i växthuset 😀 En så kallad hanging garden.
Jag fick den för några år sedan, så jag är inte säker på att fröna gror, men händer inget, så gör det inget. Jag tycker om att testa allt möjligt som inte ställer till besvär för mig själv. Nåt slags blommor som lockar till sig insekter ska det troligen bli.

Påsen innehöll något slags kokosblandning som skulle få svälla en stund i vatten. Påsen är inte helt vattentät. Efter det skulle fröna stoppas fem millimeter ner i jorden och så var allt klart. Härefter ska innehållet hållas lagom fuktigt, så det enda jag behöver göra är att komma ihåg att vattna då och då.

Ostbricka tillsammans med goda vänner igår. Det kronade kvällen på restaurang Kronan efter stunden i trädgården.

Och nu är det dags att svara på Elisas frågor, det är fredag igen!

Vad är något du alltid tappar bort, oavsett hur noggrann du är?
Jag brukar säga att har jag fler saker i händerna än två, så tappar jag en. Ett par nycklar har jag slarvat bort, men det har löst sig med reservnycklar.

Vad är något som alltid gör din dag lite bättre?
Sol och värme, vänliga människor, lugna dagar utan pressad tidtabell.

Vilken pinsam situation rodnar du fortfarande över?
Oj. Det har funnits många sådana genom åren. Men riktigt senast var det väl då jag öppnade en plastpåse vid maskinen som tar emot returflaskor, och påsen innehöll inte flaskor, den innehöll sopor… Jag rodnar sällan, men aningen pinsamt var det minsann.

Vad är det första du gör på morgonen, innan du ens vaknat till?
Går till toaletten.

Vilket språk skulle du vilja kunna?
Gärna flytande tyska, inte bara den skoltyska jag har i minnet.

Aldrig fel med lite ost

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

Det må då vara vilken tid på dygnet som helst, vid halvtretiden i dag. Bär, marmelad och ostar på Kronans pianobar är ALLTID rätt.

Det har blåst mycket. Nu har vi +8 grader. I morse vaknade jag av regnsmatter mot rutan. Hösten är mysig på många sätt, men min mest älskade årstid är den inte, kanske mest på grund av mörkret, vätan, kylan.

Det är bara att hanka sig fram. Det finns ljusglimtar i vardagen, vänner som alltid står vid ens sida.
Och när jag ser hur krigen rasar i Ukraina och i Israel… hur jordbävningar drabbar Afghanistan… hur naturkatastrofer skördar offer, och hur gasrör förstörs i Finska viken… Då känner jag att jag kan vara glad som åtminstone idag har det bra. Jag kanske har tak över huvudet nästa natt, en skön säng att sova i, ett jobb som håller mig sysselsatt, mat på bordet.

Kramar till er alla där ute ❤ Vi måste orka tro att det goda kan segra, att kärleken övervinner allt.

Förresten… igår delade en kollega, som tidigare chefade för finska lokaltidningen, mitt blogginlägg om Hambergska huset på Loviisan seutufoorumi på Facebook. Tack Arto för det! Det blev mycket diskussion om byggnadens öde i den FB-gruppen och min statistik blomstrade 😍

Några tydliga hösttecken?

~ Carita Liljendahl ~ 11 kommentarer

Stora salsbordet har städats och tömts så att det ger plats för höstens första pussel! Sortering av bitar påbörjad, imorgon kanske jag har hittat alla kantbitar.

Muhuu eller buhuu! Närmatsdagen, dagen för lokala råvaror, firades i dag och vi åkte till Malmgård med syrran. På den smala landsvägen hittade vi en liten lucka där vi kunde göra ett kort stopp och syrran tog detta foto.

Det är värt att åka till och från Malmgård i Pernå bara för att se denna otroligt vackra allé.

På Malmgård, i denna byggnad, finns ett bryggeri och en gårdsbutik. Utöver det finns ett slott som intresserade kan läsa mer om under länken som finns ovanför bilden.

Det här är att vara ute på landet 🙂 ❤

Dimi och jag har inte setts på länge, kanske inte på ett halvår? Men vi fortsätter alltid prata där vi slutade senast. Hon tillbringade några veckor av semestern i hemlandet Bulgarien. I dag blev det ostbricka och vin på Bistro & Piano Bar Kronan. Vi brukar alltid ha små gåvor till varandra. Hon fick ett doftljus med texten ”Special Friend” och jag fick en rosendoftande tvål från Bulgarien ❤

Bloggen… har funderat mycket på den…

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

Det är närmast upplägget jag funderar över. Vad ska jag skriva om och när? Bloggen ska ju inte vara ett stressmoment som får mig att tänka HUR ska jag hinna få ut ett inlägg varje dag? Mitt mål är minst ett inlägg per dag och jag har skrivit sådana 3038 dagar i ett sträck faktiskt.

Men då jag ofta jobbar vansinnigt mycket måndag, tisdag och onsdag och även gör många timmar torsdag och fredag, ibland även söndagar… tror jag det är bäst att jag börjar schemalägga allt fler inlägg. Vilket betyder att jag skriver något mer genomtänkt på förhand, inför de dagar då jag vet att jag kommer att ha häcken full med jobb.

Eller inför dagar då jag inte är säker på att internetkontakten funkar. Såsom jag gjorde inför Nya Östis läsarresa i maj.

Blir något sedan spontant bra, så blir det. Gärna hinner jag med två inlägg per dag. Men då ska de vara ganska korta, för att ni ska orka läsa dem.

Det händer ju inte så mycket superintressant och omvälvande i mitt liv. Vardagen är som den är. Här går jag i väntan på att kanske, efter nio ensamma år, träffa en person som funkar som en pusselbit i mitt liv. En person som är lika öppen som jag, gärna även spontan, godhjärtad, intelligent, humoristisk och verbal.

Ja, jag inser ju att mina förväntningar är ganska höga. Men utseendemässigt jagar jag inte någon toppidrottare, och sundhetsivrare ska inte ens göra sig besvär att ta kontakt för jag säger inte nej till vare sig ostbrickor eller vin som ni ser.

Men för att återgå till det jag började skriva om, innan jag kom lite ur kurs, så har jag börjat fundera mer på vilket innehåll jag ska producera här. Nischat blir det inte, min vardag är som sagt som den är.

Men jag funderar ju på ett som annat, har djupa tankar och otaliga drömmar. Som att sluta springa på i ekorrhjulet. Hur nu sedan det ska gå till då jag är ensam och ännu har några år kvar till pensionen. Om jag får en sådan överlag eller om systemet läggs ner innan jag blir 65.

Dagens bilder är från Bistro Kronan på Alexandersgatan i Lovisa där jag åt ostbricka med två väninnor i kväll. Detta inlägg är inte sponsrat av företaget, jag betalade notan där själv.

Fem en fredag, Veckan som gått, och Slava Ukraini

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

Temat hos Elisamatilda är ”Veckan som gått”.
Jag har ju i alla fall GÅTT hela veckan 😂 faktiskt närmare 5000 steg i dag!

En allmän illustration från Lovisa, tagen då jag gick hem från massagen i dag. Men nu till Elisamatildas frågor:

Blev det någon semla (i någon form) i veckan?
– Nej, faktiskt inte 🙂 Jag har ätit två stycken redan långt innan fastlagstisdagen.

Hur firade du din senaste födelsedag?
– Ganska stort faktiskt, då jag fyllde 60 år i maj 2022. Fest på Almska Gården här i stan. Blev ett oförglömligt minne.

Vilken var den senaste listan du gjorde?
– Jag gör varje dag kom-ihåg-listor, to-do-listor, över sånt jag behöver komma ihåg såväl i jobbet som privat.

När väntade du senast på en hantverkare?
– Minns inte. Har inte direkt haft det behovet den senaste tiden.

Vilken serie eller film har du senast börjat titta på?
– Det var Marko och Irma om torsdagar i Sveriges TV4 men serien tog slut. Inget nytt på gång just nu.

    Årsdag i dag. Inget att fira förstås, men något vi ändå INTE får glömma. Det är ett år sedan Ryssland startade kriget mot Ukraina. På Nya Östis hedrade vi det igår genom att ha gulblå färg på tidningens namn på sidan ett. Övriga texter och bilder på pärmen har inte med kriget att göra.

    Mina nya arbetsrutiner ger mer plats och tid för vänner. Ostbricka i dag på Bistro Kronan. Härligt ❤ Köpte också en fin Lexington handduk och en duschkräm, because I am worth it 🙂

    Vi talade en hel del om kriget, såsom vi gjorde för ett knappt år sedan. Då fanns oro för att Putin skulle skicka pansarvagnar också över gränsen till Finland. Vi kunde inte veta vad galningen skulle hitta på. Sedan visade det sig att han hade fullt upp med härjandet i Ukraina… och så kom Nato med i bilden. Oron för vad knäppgöken hittar på försvinner väl aldrig, men han kunde nog inte ana att väst skulle stå enade bakom Ukraina, och hjälpa landet han hade tänkt att han kan förgöra på en kort tid.

    Glory to Ukraine! Slava Ukraini 💙💛

    Glad måndag! 06-09-2021

    ~ Carita Liljendahl ~ 13 kommentarer

    I fredags hade vi ostbricka tillsammans med Inge-Maj och Bengt, mina svärföräldrar från tiden då jag var gift. Mycket tacksam för att vår över sexton år långa vänskap inte försvann och bleknade på något sätt. Vi har känt varandra 24 år nu och ses alltid då de kommer från Sverige till Lovisa. Tyvärr har jag inte kunnat besöka dem i Stockholm sedan pandemin bröt ut. Men, kanske det kommer en dag ännu då jag kan resa till Täby.

    Träff med trädgårdstema

    ~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

    Igår träffade jag två väninnor hemma hos den ena i trädgården. Somliga är duktiga på mycket, till exempel att med ganska enkla medel skapa feststämning och att ha ett tema som går som en röd tråd genom bjudningen.

    Gin tonic med blommor i isbitarna och små enbär som simmade i drinken. Gott att dricka och vackert att se på!
    Ostbricka med lite grönt och rött från trädgården. Här kom sedan några icke inbjudna gäster, två getingar som var lika förtjusta som vi i det goda. Getingarna var i första hand ute efter leverpastejen 😲
    Efterrätten var en riktig höjdare! Ni ser ju att det är jord och lera, en riktig geggamoja 🤣
    På riktigt smulat chokladkex med citronsmak på toppen och chokladpudding på botten.
    Tack för en trevlig kväll!

    Holländska ostar och hockeytröjan

    ~ Carita Liljendahl ~ 15 kommentarer

    I går bjöd jag två väninnor på Toast Skagen från Bistro Kronan i Lovisa. Jag tog det som hämtmat och beställde också en tallrik med olika holländska ostar till efterrätt.

    Ostarna på brickan är Buurvrouw Marijke getost, Royal blue som mognat 14 månader, Karakter Belegen 4 månader och Grand Cru 18 månader är den som är mest orange.

    Alla fyra sorter var väldigt goda så nu behöver jag inte fundera nästa gång jag är vid ostdisken på Bistro Kronan.

    I torsdags kom också hockeytröjan. Den ska användas direkt då Finland spelar nästa gång 🙂

    En vacker, stämningsfull kväll

    ~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

    Forneldarnas natt, sista augusti. Det sägs att sommaren är slut. Åtminstone då man ser till kalendern. Men jag vet inte om vi ska haka oss fast så mycket vid kalendern numera. Varför inte ta en dag i taget och tillåta att sommaren dröjer sig kvar ❤

    Hur många gånger har jag inte tagit bilder av denna skylt? Och hur mycket hade jag inte hjärtat i halsgropen då jag hörde att restaurangen hade eldhärjats för ett par veckor sedan? Då jag hörde nyheten såg jag inget annat än sotiga ruiner framför mig.

    Men Café Saltbodan lever. Fasaden är nästan intakt och många är vi som hoppas att restaurangen hinner renoveras till sommaren 2020.

    Många hade kommit för att njuta av den ljumma sensommarkvällen och för att ta sig en svängom i danspaviljongen.

    Det ser ut som om jag fångat ett spöke på bilden. Och vem vet, kanske det är så? Man jag har använt mobiltelefonens NATT-funktion, och där gäller det att vara stadig på handen sex sekunder. Under denna tid förflyttade sig dock en dam från höger mot vänster och en rörelse uppstod.

    Tidigare under kvällen. Vi har precis anlänt hit. Liten ostbricka och kul att det lilla levande ljuset råkade bli precis bakom vinglaset!

    Fasaden har klarat sig, men skadorna inne i restaurangen är omfattande 😦 Vatten- och rökskador och ett tak som måste förnyas.

    Lutande bordet…

    ~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

    … på K16 får man ta då man inte har lutande tornet i Pisa 😀

    Nej, det är ett helt normalt bord utan lutningar, men vinkeln med telefonkameran gjorde det hela lustigt.
    Fin avslutning på några lediga dagar från jobbet blev det med ostbricka, och som vanligt trevliga diskussioner. Roligt att sitta och minnas gamla platser i Lovisa, hur staden såg ut för 40-50 år sedan!