Östra_Nyland

Pizzatest i Kyrkslätt

~ Carita Liljendahl ~ 2 kommentarer
Jenny, Stella och Mira förbereder sig inför vårt pizzatest.
Jenny, Stella och Mira förbereder sig inför vårt pizzatest.

I dag besökte Haije, Hanna, Helén och jag från Östra Nyland Kyrkslätt där Västra Nylands bilaga Mitt i Nyland producerats. Reportrarna Olle, Mira och Jenny hade bestämt sig för att göra ett pizzatest, vilket blev vår lunch.
Pizzatestet publiceras i MiN:s sista nummer 28 mars. Tråkigt nog läggs bilagan ner efter att ha funnits två år. Men tjejerna fortsätter bevaka Sjundeå, Kyrkslätt och Ingå – medan Olle går i pension.

Med på festen kom också Miras dotter Stella, som hade åkt med pulka mot ett träd på dagiset. Lyckligtvis blev de inga större skador och de små skråmorna glömdes bort då Stella fick pizza, saft och glass.

Och glass – det fick vi vuxna också!

Gissa om den här glassen slank ner utan problem?
Gissa om den här glassen slank ner utan problem?

MiN:s redaktion och ÖN:s dito samarbetar inte redaktionellt, men vi har träffats några gånger nu. I sommar kommer deras gäng till Lovisa.

Vi har alltid fantastiskt roligt tillsammans, utbyter artikelidéer och pratar om hur det är att jobba på små redaktioner. Vilka utmaningar har vi, hur tacklar vi dem, vad vill våra läsare att vi helst skriver om.

Tack kära MiN-gänget för några fina timmar i Kyrkslätt! Och välkomna till Lovisa i sommar!

Grevinnans nödårsplättar

~ Carita Liljendahl ~ 4 kommentarer
Den här artikeln skrev jag för en dryg vecka sedan.
Den här artikeln skrev jag för en dryg vecka sedan.

Tisdagen den femte mars besökte jag producentdagen i Malmgård där närproducerade varor presenterades. Då fick jag av grevinnan Kristina Creutz ett recept på matiga plättar.

I dag testade jag receptet, som jag själv döpte till Grevinnans nödårsplättar.

Så som man av rubriken kan se var det den tyska hungersnöden som resulterade i att säd togs i bruk redan innan den normalt hade varit klar att tröska. Den rostades enligt en viss teknik som jag inte går in på i detalj här. Så föddes grünspelt, om jag förstått saken rätt.

Plättar toppade med en blandning av stekt bacon och lök samt lingonsylt.
Plättar toppade med en blandning av stekt bacon och lök samt lingonsylt.

Gjorde i dag matiga plättar enligt det recept Kristina gav mig.

Plättsmet
1,5 dl speltsikt
0,5 dl grönspelt
3 ägg
2 dl mjölk
1,5 msk bakpulver
(lite salt om man så vill)

Stekte ett paket bacon och en hackad gul lök. Toppade plättarna med blandningen och lingonsylt. Ännu vackrare blir det med en kvist persilja, och lingonen får gärna vara rårörda fastän vi inte hade den delikatessen i dag.

Flyttdag

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer
Klockan är runt tio på morgonen och redaktionsflytten är i full gång.
Klockan är runt tio på morgonen och redaktionsflytten är i full gång.
Innan flyttlasset kom såg ena redaktionsrummet ut så här. Nytt golv och nymålat med wasabigrönt.
Innan flyttlasset kom såg ena redaktionsrummet ut så här. Nytt golv och nymålat med wasabigrönt.
Flyttbilen anländer till Sibeliusgatan 10. Det blir ett centimeterspel för att få in dem genom porten utan att backa mot trädets gren.
Flyttbilen anländer till Sibeliusgatan 10. Det blir ett centimeterspel för att få in den genom porten utan att backa mot trädets gren.

Första samarbetet med Loviisan Sanomat löpte bra. Utfarten för vår redaktionsbil (som inte syns på bilden) korkades igen av flyttbilen. Jag skulle ut på uppdrag och då sade en av LS-reportrarna att jag fick ta deras bil. Schysst!

Här har jag landat i redaktionen. Allt är inte ännu på långt och när klart men vi kopplades upp fort, fick bord och stolar på plats, och då kunde man börja jobba. Finliret får vi sköta senare.
Här har jag landat i redaktionen. Allt är inte ännu på långt och när klart men vi kopplades upp fort, fick bord och stolar på plats, och då kunde man börja jobba. Finliret får vi sköta senare.

Hej då redaktionen!

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer
Med ett visst vemod knäppte jag bilder av vår redaktion. Här ser man ingången från Alexandersgatan.
Med ett visst vemod knäppte jag bilder av vår redaktion. Här ser man ingången från Alexandersgatan.

Redaktionens fönster ligger till höger, det kändes lyxigt att kunna se ut mot gatan och torget. Via fönstren kom mycket ljus in för vi hade bara skira vita rullgardiner. Och det gamla huset har anor från 1800-talet, minst.

Vår bil Blixten parkerade på gården.
Vår bil Blixten parkerad på gården.

Fönstret jag satt vid syns längst till vänster. Visst är huset som en liten söt karamell 🙂

Här har vi haft många givande morgonmöten.
Här har vi haft många givande morgonmöten.

Det är lite rörigt här nu men vi ska flytta i morgon så det förklarar allt. Till vänster ser ni vår whiteboard, där vi ritar upp tidningssidorna och annonser. Ett bra arbetsredskap.
Vid mötesbordet har många idéer till artiklar kläckts. Här har ventilerat åsikter om sådant vi gjort bra och sådant vi kunde göra bättre. Vid bordet har också olika fester firats. I rummet längst borta, i hörnet där man ser en svart magnettavla, finns min plats.

Dessa underbara fönster kommer jag att sakna.
Dessa underbara fönster kommer jag att sakna.

Här jobbar nyhetschefen, som jag själv var 2009-2011. Till vänster i hörnet syns en av två layoutplatser.

Tomma hyllor och flyttlådor.
Tomma hyllor och flyttlådor.

Bakom Ikeahyllan står en del av flyttlådorna och väntar på flyttföretaget.

Här skrivs inga artiklar mer. I kväll packade jag ner allt, förutom skärmen.
Här skrivs inga artiklar mer. I kväll packade jag ner allt, förutom skärmen.

Hej då Alexandersgatan och här kommer vi Sibeliusgatan! Det blir nog bra ska ni få se! 🙂

Bloggtorka

~ Carita Liljendahl ~ 2 kommentarer
Östra Nylands ganska nya webbsajt.
Östra Nylands ganska nya webbsajt.

Den 11 februari förnyades tidningen Östra Nylands webbsajt som ni hittar här.
Har hittills bara hört lovord om den och hoppas förstås på fortsatt respons.

Har drabbats av bloggtorka – inte så att jag inte orkar eller vill skriva, men ni vet hur det är. Ibland kommer man inte på något vettigt eller roligt att skriva om.

Kom på att det kan bero på att jag jobbat ganska mycket sedan vintersemestern tog slut. En del av resultatet av kvällsjobbet från igår syns på bilden. Gruppen Eppu Normaalis trummis Aku Syrjä besökte Lovisaföretagarnas aftonskola och berättade om det framgångsrika evenemangsföretaget Akun Tehdas.

I dag jobbar jag 11-19. Det betyder att man tar över efter nyhetschefen 16.30 och sköter nyhetsdesken, läser korrektur på utskrivna tidningssidor osv.

Så om du har nyhetstips eller förslag på annat du vill läsa om i ÖN, meddela mig här eller skriv till carita.liljendahl@ksfmedia.fi 🙂

Bara-vara-dag

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer
Tre femtedelar av de här tidningarna hann jag läsa i morse.
Tre femtedelar av de här tidningarna hann jag läsa i morse.

Det är är dagens skörd av tidningar. Börjar alltid med Östra Nyland, sedan läser jag Borgåbladet och därefter Hbl. Kvar har jag ännu Helsingin Sanomat och dess månadsbilaga.

Tog också en bild på disken som uppstod igår då vi hade gäster, men tänkte att jag ändå inte visar den här. Det kan ju verka som om vi tyckte dagen-efter blev jobbig, men det blev den inte. Vi satt länge och åt och pratade, tacos är som gjorda för det.

I dag får bli en sådandär bara-vara-och-ta-det-lugnt-dag, men massor av läsning. Är på slutrakan med Keplers ”Paganinikontraktet”, och har massor av härliga tidningar på hög.

I kväll blir det väl att sitta vid datorn och kolla Sverige-Finland landskampen i innebandy. Två spelare från Lovisa Tor finns med i laget. Heja Niklas Niiranen och Juha Kivilehto!

Niklas Niiranen och Juha Kivilehto från Tor representerar Finland i landskampen i kväll. Foto: Benny Liljendahl.
Niklas Niiranen och Juha Kivilehto från Tor representerar Finland i landskampen i kväll. Foto: Benny Liljendahl.

Lokaljournalistik nära hjärtat

~ Carita Liljendahl ~ 11 kommentarer
Bilder och namn på människor du känner, saker som ligger dig nära hjärtat. Dem hittar du oftast i lokaltidningen.
Bilder och namn på människor du känner, saker som ligger dig nära hjärtat. Dem hittar du oftast i lokaltidningen.

Jag brukar undvika att skriva om mitt journalistjobb på den här bloggen. Eftersom jag har en annan blogg där jag gör små inlägg från den världen.

Men i dag kan jag inte låta bli.
Jag har jobbat på lokaltidningen 25 år. För länge, kanske någon säger. Men varför byta jobb då man trivs?
Mitt hjärta har alltid klappat för det lilla och lokala.

Jag är så glad för att redaktionen där jag jobbar åter fick en chefredaktör med huvuduppgift att ta sig an ÖN. En person som finns på plats på orten, som lär sig känna människorna där. Och som jag tror är genuint intresserad av småstaden, av det lilla och lokala som ingen annan än lokaltidningen skriver om.

För att det här inlägget inte ska bli för långt vill jag bara säga att den chefredaktör vi hade innan gjorde ett jättestrongt jobb. Men om man ska basa för två lokaltidningar, som har redaktioner på två orter fyra mil från varandra, kan man inte helhjärtat jobba för bägge. Man kan inte vara på plats på båda redaktionerna samtidigt.

Jag är säker på att framtiden är lokal. Samtidigt som vi kritiskt ska granska sådant som bör granskas ska vi också kunna skriva om sådant som den lilla människan pysslar med i vardagen. Vem annan än lokaltidningen kan och ska göra det?

Adrian är till salu

~ Carita Liljendahl ~ 5 kommentarer

Adrian tycker att jag är alldeles för anspråkslös och att jag håller för låg profil då jag ska marknadsföra honom.
Så nu berättar jag då att han är till salu och dyr är han inte heller. Vem som helst som vill ha honom, kvinnor eller män, får köpa honom.
Vill du ge honom i julklapp åt någon, eller till födelsedagspresent eller vill du annars bara uppmuntra någon med hans sällskap, så får du honom signerad på fredag kväll i Lovisa bokhandel.

Och när jag nu är i farten bör jag väl berätta att han också finns till salu i Helsingfors, på Hbl:s kundtjänst. Han borde också finnas på bokhandeln Akademen där.
Han finns förstås också på Östra Nylands och Borgåbladets kundtjänst.
Och som om det inte var nog kan han beställas via carita@sulo.fi eller via www.debutsky.fi

Äntligen fick jag honom att se nöjd ut.
Och jag tror vi har orsak att återkomma inom kort. Exakt datum för publicering av intervjun har jag inte, men i dag ville Hufvudstadsbladet veta mer om honom – och tja, lite om mig också 😉

Korv och korv (LITE obehaglig bild)

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

Så här ser det ut då man stoppat köttmassa i en tarm. Oaptitligt?
Kanske i en viss mån. Om man tänker vad som passerat i tarmen någon gång INNAN den rengjordes och kom så här långt.
Men å andra sidan vet du då du stoppar korven själv exakt vad den innehåller.

Ju mer jag tänker på vad dagens ofta nästan köttlösa korv innehåller blir det också oaptitligt.
Förr tog man tillvara allt då ett djur slaktades. Kanske det var då man kom på att också tarmen kan användas?

Så här såg korvarna ut då de hade kokats eller stekts, några både kokades och stektes. Bomullstråden måste man inte äta och en del tarmar (korvskinnet) kan vara segare än andra, men då äter man bara innanmätet.

Jag gjorde i dag ett reportage som ska publiceras i en jultidning som Östra Nyland och Borgåbladet ger ut i slutet av november. Därför berättar jag inte fler detaljer om korvstoppning här, men intressant var det ska ni veta.

Min favorit på julbordet, som vi hade äran att ta del av, är jullimpan. Kryddad med både anis och apelsin.

Om ni vill ha recepten kan jag ge dem senare, efter att PS Jul kommit ut.

Och så gjorde jag äntligen slag i saken och köpte en amaryllis. Nu ska det bli spännande att se vilken dag den slår ut i blom och om det kommer fler än en blomma.

GOD JUL!
(till julen kanske jag önskar er glad påsk)

Spontan konsert av X-Factor-Elias

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

I går kväll kom den här killen in på Ölvin med gitarren under armen. Han drog fram en barstol, satte sig på den och började spela och sjunga. En sådan inlevelse och en sådan röst, tänkte jag. Och så spontant gjort, för han var inte bokad av restaurangen – inte den här gången i alla fall. Men kanske han får återkomma som en sådan någon annan gång?

Jag erkänner direkt att jag inte visste vem han var. Av den orsaken att jag nästan aldrig sett på programmet X-Factor i finsk tv. Killen heter Elias Hämäläinen och han vann tävlingen i maj 2010.

Inget problem att få Elias att ställa upp på intervju. Det enda ”problemet” var att jag inte hade mina läsglasögon med mig och att det var så mörkt att jag inte såg vad jag skrev. Men en liten artikel ska det bli som publiceras inkommande vecka i Östra Nyland.