packa

Idag ska jag packa

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

… och i dag hoppar jag över Fem en fredag. Eventuellt är jag inte med nästa vecka där heller, men sedan åter vecka 41. Allt beror på vad jag hinner med under min resa.

Nu måste jag helt koncentrera mig på att packa. Har fört några av de sista fakturorna jag ansvarat för till bokföringen och alla arvoden jag ska sköta för september månad är inlämnade.

Jag ska inte ha två resväskor. Började packa i en mindre men insåg att jag måste ha en större ändå. Det är tillåtet att ha bara en väska med maxvikt 23 kg, och ett handbagage.

Jag köpte en ny liten väska till mobiltelefonen också, eftersom skyddet som jag haft för den lossnade igår. Telefonen är fem år gammal och något skydd till den finns inte mer till försäljning 😀 Jag har en ny Honor-telefon men hinner inte installera den innan resan.

Väckning mitt i natten runt kl. 03 väntar. Flyget till Dubrovnik avgår 7.40.

Ska jag vara veckor borta?

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

Bilden är tagen i Kåseberga, Olas fiskebod 🙂 Den får symbolisera en stuga, som jag ska ta min tillflykt till under några dagar med sommarledighet.

Har packat i långsam takt hela dagen. Många väskor blir det 🤣 Jag ska inte till Nordpolen, för jag har inte skinnmössa och vinterkängor med mig. Men elektroniken har åter sin väska, där dator, kameror, objektiv, mobiltelefon – och olika laddare till alla, ska få plats.

Kläder i en väska, mat i en annan, dagbok och andra böcker och häften i en tredje kasse. En Ikeakasse med badrock, baddräkt, handdukar, lakan (vi betalar inte extra för dem). Däremot betalar vi för användning av badtunna, dess rengöring och städning av stugan. Det är inte semester om man måste dammsuga, torka golv och alla ytor minutiöst noga före klockan 12 då man lämnar stugan.

Så ja, det ligger förväntan i luften och det känns också lite konstigt att vara ledig. Är det så här jag får känna nån gång då jag blir pensionär? Är det så här det kändes att ha betald semester, då för sju år sedan när jag senast hade en sådan?

Det är ju liksom nåt man kunde vänja sig vid i så fall 😂🥂

Mycket nu med förberedelser

~ Carita Liljendahl ~ 18 kommentarer

Har fått det mesta skött i administrativ väg och har kom-ihåg-lista för tisdagen då vissa papper ännu ska till bokföringen.
Lista skriven också över nästan allt som ska med på resan, men ännu ska kopior på pass och id-kort tas. Det är en säkerhetsåtgärd om originalen skulle tappas/stjälas. Mycket att tänka på alltså.
Jag ska skriva reportage om resan, troligen till tidningen den 17 maj. Från resan sätts bilder ut i tidningens Facebookgrupp, eventuellt skrivs en webbtext. Så därför behövs allt från kameror till laddningsapparater, dator och kortläsare med.

Dagens koppla-av-stund och upprätthåll-din-finska-stund blir det också i dag.

Tillsammans med mamma har syrran och jag storhandlat så att hon ska klara sig en vecka. Hon har grannar och andra som hjälper henne vid behov och hemvården finns, så ensam är hon inte. Men uppköp gjordes för en dryg vecka framöver.

Mejlade hotellet vi ska sova över på i Kristianstad, hade några frågor till dem. Har kollat kartor över Sverige och orterna vi ska besöka. Jag är ju tack och lov ingen guide för resan men vill se vilka orter bussen passerar från Stockholm via Gränna och Jönköping ner med Kristianstad, och även var alla de andra små orterna vi ska besöka finns. Ser extra mycket fram emot Ystad, Smygehuk och Öresundsbron, men allt lär nog bli intressant! Start alltså tisdagen den 2 maj och även här på bloggen ska jag uppdatera då och då. Tror ändå att jag också sparar bilder att visa i efterhand, så att ni läsare inte blir övermätta 😀

En konst att packa

~ Carita Liljendahl ~ 33 kommentarer

… och att inte ta för mycket med sig. Ibland har det nog också resulterat i att jag har haft för LITE i klädväg, eller på något sätt fel plagg.
Men det mesta finns att köpa på ort och ställe. Då är man i och för sig inte klimatsmart, men inte är det klimatvänligt att flyga heller. Tröstar mig med att jag numera gör det bara en eller två gånger per år.

Så här fina är orkidéerna ännu sju veckor efter att jag fick dem ❤
En väninna går hos mig och kollar läget, vattnar blommor och tar in post medan jag är borta.

Hoppas kunna uppdatera från Italien i morgon och kanske bjuda på Monacovyer på måndag, åtminstone via Feijan!

P som i Packa och Piletti

~ Carita Liljendahl ~ 30 kommentarer

P som i Påsk skrev jag nyligen.
I dag är det också P som i Packa. Och då jag var ung sa man att det man bör komma i håg då man reser bort är tre P:n utöver att packa: pengar, pass och p-piller. Nå, jag behöver inga p-piller mer så jag kan säga som finnen att ”piletti pitää olla mukana” – biljetten för resan ska vara med.
Nu är ju piletti inte det rätta finska ordet, dom har väl lånat det från svenskan. För resebiljett heter matkalippu.

Ska vara borta bara fem nätter så jag tänkte klara mig med det här 😀

Packningen är alltså bara lugnt påbörjad, finns lite tid kvar än.
Det har varit skönt att inte behöva tänka på e-post, möten, artiklar och planering av jobb. Jag hade nästan glömt hur det känns att ha semester!

Jag har ägnat ganska mycket tid åt pusslet och därför kommit så här långt 🙂

Ett drygt dygn semester

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

Blommor på gården där vi firade 50-års festen.

Ett bra sätt för mig att koppla är av att bo i en stuga med en god vän. Förstås har jag telefon och iPad med mig, men jag jobbar vanligtvis bara vid den stationära datorn. I dag och i morgon har jag semestersvar på mejlen.

Har packat ner alla mina dagböcker. Bläddrade och läste lite i dagboken från våren och sommaren 2014 i går kväll. Så bra att jag skrev ner alla ledsna, besvikna och arga känslor då. För människan glömmer ganska fort ändå…

Jag kom inte ihåg att jag då tänkte att jag kommer att älska ex-maken resten av mitt liv. Men så tänkte jag den sommaren. I dag tänker jag minsann helt annorlunda 😀

Hoppas annars också nu att mina bloggvänner har överseende med att jag inte hinner kommentera hos er lika ofta som tidigare. Jag gör det alltid då jag har en stund över, men mer av den tiden hoppas jag åter få efter den 10 september! Kramar till alla som tittar in här ❤

Argh! …

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

Lådor_2

… det tar aldrig slut!
Jag packar och packar och packar och undrar hur mycket saker jag har och varför?!

Jag som sagt att jag ska minimera mina ägodelar! Vad är detta för ett trams?
Var tvungen att beställa tio flyttlådor till!

Har faktiskt analyserat läget och kommit fram till att jag för två år sedan också tvingades packa en del i all hast. Saker som jag hade kunnat avstå från då finns ännu kvar.

Nu har jag en plan för den här hösten. Jag ska systematiskt gå igenom allt och fråga mig om jag behöver allt det jag nu packat ner. Svaret kommer högst troligen att vara ”NEJ!”.

Och målet med flyttlådorna är att tömma tio per dag, då blir jag av med dem på fyra dagar.
Överambitiöst? Utopistiskt?
Kanske. Men jag är så TRÖTT på det här och ARG för att jag fortfarande har en massa saker jag inte behöver!

… puuust, så skönt det var att skriva ut det här … 😀

 

 

Det är inte så lite man ska ha med sig…

~ Carita Liljendahl ~ 20 kommentarer

… då man ger sig ut på seglats. Det räcker liksom inte bara med ett par shorts och en t-shirt. För det kan börja regna eller åska eller både ock. Vi kan överraskas av en kallfront. Det är väl bra att jag vet att sådant väder som vi haft den senaste veckan –  med sol, +27 grader och nästan ingen vind sällan råder till havs – om vi inte talar om Karibien och det gör vi inte.

En väska för elektronik, en för kläder, en för proviant. Och en Ikeakasse med regnkläder, stövlar och vindtät jacka.
En väska för elektronik, en för kläder, en för proviant. Och en Ikeakasse med regnkläder, stövlar och vindtät jacka.

Packning pågår troligen hela kvällen och halva morgondagen… Men just nu känns det som att jag inte har annat än tid.
För i dag kan jag gratulera mig själv till att ha sex veckor och två dagar semester 😀
Den tänker jag njuta av oberoende av de mörka molnen som finns på framtidshimlen då det gäller våra jobb på tidningen.

Jihuu…

~ Carita Liljendahl ~ 19 kommentarer

… snart bär det iväg för Mumin och mig.
Under veckoslutet packar jag.
Och gissa om det är mycket som ska med? Bara dator- och kamerautrustning, kortläsare, laddare och sladdar väger massor.
Prioriterar jobbet och tvingas säkert ge efter på mycket annat. Sådant som hygienartiklar och kläder.
Se upp Amsterdam – jag kommer att gå omkring illaluktande och naken!

Resväska.

Mycket att stå i med…

~ Carita Liljendahl ~ 9 kommentarer

…. har jag både på jobbet och hemma.

Den här dagen var jag nyhetschef. Då planerar man tidningens sidor, bestämmer vilka grejer ska finnas på paradsidan och hur artiklarna fördelas inne i tidningen.

Man redigerar ut texter, det kan vara allt från sådana som frilansare skickar in till pressmeddelanden och material som väller in via e-posten.
Nyhetschefen ska ha koll på allt som händer. Vilka kommunala möten är på gång, och finns där ärenden vi kan skriva om på förhand, innan besluten har fattats.

I dag gick vi genom jobben som ska göras på torsdag och fredag samt fördelade en del av veckoslutsjobben. Kort sagt, nyhetschefen är lite av en spindel i nätet.

Favorit i repris. Den här vyn tror jag att jag har visat förr men bilden är tagen i dag.
Favorit i repris. Den här vyn tror jag att jag har visat förr men bilden är tagen i dag.

På lunchen gick jag till Hesburger. Det var länge sedan jag åt en hamburgare.

På vägen tillbaka till jobbet tog jag tre bilder – försöker aktivera mig på den fronten, hela tiden tänka att det finns massor att fotografera.
Fina fönster, den här gången sådana man inte kan titta in eller ut genom 🙂 … och skyltar, blev inspirerad av Konst eller konstigt till det!
De här bilderna kommer senare i dag eller i morgon 🙂

I dag anländer tjugo flyttlådor till från GP-muutot. En del ska maken packa grejer i, en del använder jag.

Nu är det också dags att gå igenom alla de saker som vi ska skänka bort.

Det är ledsamt och vemodigt,  javisst. Han valde att sätta punkt för vårt nästan sjutton år långa liv tillsammans.
Men alla de veckor som gått efter första maj… då jag packat och gråtit och försökt få ordning på mitt nytt liv… har lärt mig att det här är något som bara måste göras. Jag kommer inte undan alla minnen och de känslor som rörs upp.

Jag ska IGENOM allt det här – och det tar den tid det tar.