På sista minipajen fick jag in snitsen!


Jag kastar mig alltid fördomsfritt in i det mesta. Hittar recept och tänker jamen, det där ser ju lättlagat och gott ut. Sedan visar det sig att det, åtminstone för mig, krävs tre gånger längre tid än det stod i receptet att få allt färdigt. Det kanske i sin tur beror på att jag ofta beter mig som Svenska Kocken i The Muppet Show. Hippidippiduu säger jag och slänger i lite av det ena och lite av det andra. Inte är det så noga med måtten.

Att få smördegsbitarna att bli lagom tunna, breda eller runda var inte så lätt. När jag gjorde den 26:e biten hade jag dock fått in snitsen så pass att jag skulle våga be om prövoanställning på bageri. Bäst gick det då jag delade smördegsplattan i sex lika stora bitar och först efter det kavlade ut var och en skilt för sig. Fyllningen består av köttfärs, stekt lök, röd paprika och äggstanning, samt extra ost och halv körsbärstomat som topping.

Ciabatta med kyckling

Känner mig riktigt trendig och bling-blong på bloggen nu då jag bidrar med ett recept och dessutom svettats vid ugnen för att få till de här mumsigt matiga mackorna.

Men riktigt så där som i programmet Stömsö gick det ändå inte till. Brödet är Rainbows Ciabatta som jag bara penslade med vatten och lade in i ugnen, 12 minuter, 200 grader.
Kycklingfiléerna är Pirkkas, -30 procent på priset. Sju stycken kostade  5,60 euro. Jag låter dem vara 2 x 30 minuter i marinaden i en form, 175 grader. Vänder på dem efter första halvtimmen. Låter dem sedan ännu torka i ytterligare 30 minuter på plåt.

Brödet fuktade jag lite med sweet chili sås. Sedan bredde jag smör på halvorna, lade på några salladsblad, kycklingbitar och paprika. Tomat och äpple serverades skilt, likaså öl, vin och vatten.
Gott-gott!