penséer

Dagens fråga, och tåliga blomster!

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer
Dagligt skrivförslag
När känner du dig som mest produktiv?
Visa alla svar

Svaret för min del på dagens WordPress-fråga är: Förmiddagen.
Jag stiger gärna upp först kring 9–9.30, men efter det kommer jag igång direkt och kan jobba med fart några timmar. Skriver artiklar om vardagar, redigerar och publicerar andras artiklar osv. Då jag skrev mina romaner var jag också produktiv på förmiddagarna. Men visst skrev jag också sena kvällar och en bit in på nätterna.

Det är blommorna förde vi till pappas grav den åttonde april. Efter det har det såväl regnat som snöat, så vi tänkte med syrran att penséerna nog fått stryk och måste bytas ut. Döm om vår förvåning och stora glädje då vi igår den 27 april så att blommorna var precis lika fina som då vi lade ut dem två och en halv vecka tidigare. Inte ett blad hade gulnat, ingen blomma behövde plockas bort. Krukans innehåll såg ut som om det var helt nytt!

Vy från gamla kyrkogården österut över Lovisaviken. Ungefär här som jag står när jag tar bilden vilar min pappa.

Som små fjärilar är blommorna

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

Visst ser blommorna ut som små fjärilar? Penséer var det enda som nu fanns att tillgå, för att kunna sätta utomhus på gravgården. Risken för köld verkar vara över, men även om det kommer en liten knäpp klarar de här blommorna den. Alla påskliljor och andra blommor som såldes till helgen var ju slut i affärerna då påsken kom så tidigt i år.

I dag är det 46 år sedan min pappa lämnade oss. Därför förde vi blommorna till graven redan igår.

På dagen har vi haft +15 grader. Så fantastiskt skönt! Solen har också börjat hitta till min balkong, men jag kan sitta där först efter ett par veckor.

Dagen har gått i jobbets tecken men varit lite annorlunda och mer social än annars, då vi har en praktikant som kom på besök till mig. Vi kollade även layouten som görs i annan lokal.

Jag känner att jag lever upp till våren, fastän knäet förstås begränsar min tillvaro. Det mesta kan jag ändå vara med på, uppleva och göra, men allt kräver lite mer tid, planering och framför allt tålamod. Även de som är i min närhet får ha tålamod med mina långsamma steg 🙂

Mer färg- och växtglädje till balkongen

~ Carita Liljendahl ~ 19 kommentarer

Så här års kliar det ju i fingrarna för många som vill så frön, och de flesta är väl redan sedan ett bra tag tillbaka igång med sina odlingar i små växthus inomhus till exempel.

Jag har hittills nöjt mig med lökar till påsk och i dag köpte jag en Mårbackapelargon och gula penséer.

Jag förde cykeln till lokala sporthandeln för vårservice och sneddade över torget på väg hem tillbaka. I snålblåsten stod försäljarna tappert där, det är bara runt +6 grader och kall vind, men de är ju luttrade 🙂 Än är inte sommaren här, men varmare ska det bli åter nästa vecka. Det är på många sätt bästa tiden nu, då vi har våren och sommaren framför oss.

Efter väninneträffen igår tog jag en liten extra promenadsväng för att få saldot av steg fullt för dagen.
Jakob Forsellsgatan har vi här, bilden är tagen strax efter klockan 19.

Våren kom till balkongen och svar på en fråga

~ Carita Liljendahl ~ 9 kommentarer
Äntligen sol och värme, inte mer än +9 men det har känts gudomligt. Klart att det då känns helt rätt att köpa små penséer! Välkomna att pryda min balkong ❤ Och ni tål lite kyla också, för den ska återvända om några dagar.

Orsakullans utmaning i dag är ”Inte för att skryta men”…
och där fyller jag i ”jag har skrivit tre böcker och blev efter den andra godkänd i Finlands svenska författareförening”.

Jag kunde också fylla i ”jag kan vifta med öronen” och det är sant. Men nu hoppas jag att det inte ska bli något specialnummer som människor ber mig göra på torget i Lovisa 😂

Läckra frimärken inte sant? Ett är redan förbrukat – uppätet! 😀

Har i dag haft lagom med jobb. Känner att jag har blivit bättre på att prioritera, delegera, skippa. Och då klockan blir 17.30 stänger jag av telefonen.

Det gick så lätt att trampa…

~ Carita Liljendahl ~ 15 kommentarer

… att jag nästan flög upp för en backe som jag annars brukar stanna i och hoppa av cykeln innan jag kommit halvvägs. Nyckeln krånglade inte heller i låset och bromsarna funkade klanderfritt.
Vårservicen är alltså gjort på ett lokalt företag. Orsaken till att det gick så lätt att trampa var förstås att dom hade lagt luft i däcken 😀

Min Sagacykel.

På gården har vi några blomplanteringar. Påskliljorna har ersatts med penséer, som nog tar sig och växer så småningom. Fint att det finns personer i huset som orkar pyssla och skapa trivsel på gården.

Veckans ord – VACKER

~ Carita Liljendahl ~ 26 kommentarer

I Sannas bildutmaning märker man hur fort veckorna går 😀
Det ska åter vara en ny bild för veckans ord som är VACKER.

Många gjorde mig glad med att säga att jag var vacker på selfien från i går, tack för det ❤
Men jag satsar ändå på den här kombinationen.

Mina balkongsblommor.

Den här VACKRA ampeln fick jag som födelsedagspresent av min mor – tack ❤
Kruknejlikan ser lite liten ut på bilden, men den är VACKER och doftar gott.
Penséerna som står under kruknejlikan har nästan blommat ut men de får stå där så länge det finns kvar blommor, och det gör det, till och med några knoppar än.

Söta små krukor

~ Carita Liljendahl ~ 22 kommentarer

Penseer som plockats bort från kyrkogården ska ännu få vara med ett tag på sommarstället.
Penseer som plockats bort från kyrkogården ska ännu få vara med ett tag på sommarstället.

Efter en vecka på stugan är jag åter tillbaka i ”civilisationen”.
Men jag går ner till sommarstället varje dag för att vattna blommorna och grödorna.

Här tankar jag också själv energi. Det är roligt att se ekorrarnas lek eller fasanen som stolt spatserar som om ägorna var hans. I tidig morgonstund eller sent på kvällen kan fältharen skutta över gräsmattan.
Kråkorna, skatorna, måsarna och en massa olika småfåglar är också intressanta att studera.

Mycket långsamt återhämtar jag mig från den chock jag fick för drygt sex veckor sedan. Det kommer att dröja länge än innan jag är en hel människa. Terapeuterna talar om en sorgetid på ett år.

Men bloggen är mitt andningshål. Och en dag ska jag berätta om allt som hänt. Om det bara blir på bloggen eller om det blir en bok återstår att se.
Den dagen är inte riktigt nu, men den dagen kommer – en dag då jag är mycket starkare än just nu.

Kramar till er alla där ute!