Vyerna jag bjuder på i dag är från Lovisas badstrand, Plagen.
Där njöt jag i skuggan av ett träd, satt på en badhandduk och läste en veckotidning. En skön bris från havet fläktade lagom.
Det vackra vädret verkar fortsätta – så jag kan verkligen inte klaga nu då jag har min semester del två.
Vädret har ju inte precis gynnat företagarna i turismbranschen. Speciellt tufft är det för den som driver en kiosk vid badstranden. Havsvattnet har inte varit mer än +16 de senaste dagarna, och en dag som inte börjar med värme och sol blir inte någon stranddag 😦
Så här fin är ändå utsikten från kiosken där jag jobbade ännu i fjol. Utmanar alla som inte varit där på kaffe och glass i år att ge sig tid för åtminstone ETT besök i sommar.
Själv har jag besökt kiosken fyra, fem gånger den här sommaren. Alltid tillsammans med släktingar eller vänner. Vill inte att någon ens i misstag ska tro att jag är ute för att trakassera den som jobbar där 🙂
Jag önskar företagaren all framgång och tycker att inredningen och andra små förnyelser som gjorts är riktigt lyckade.
Har funderat rätt mycket på det där hotet jag utsattes för i torsdags för en dryg vecka sedan. Slutar du inte skriva om ex-maken på bloggen, så...
Vad är det som driver en person att säga så? Lyckligtvis hade jag goda vänner med mig den där kvällen, som såg och hörde påhoppet.
Och OBS åter en gång- så att inga missförstånd uppstår. Det var INTE min förra mans nuvarande som hotade.
Jag skriver sannerligen inget elakt om honom, och jag nämner honom inte varje dag. Jag har ett nytt liv som jag är nöjd med. Men faktum att han var en del av mitt liv i nästan sjutton år kommer vi inte ifrån. Jag kan ju liksom inte bara låtsas som om han inte fanns, som om jag inte varit med om en smärtsam skilsmässa. Till den återkommer jag då och då, men inte alls lika ofta som i fjol somras.
Eller vad tycker ni som följer min blogg? Har jag inte skrivit en hel massa annat än om skilsmässan på senaste tiden? Och har jag måhända inte rätt att skriva om både glädje och sorg här? Om det som är MITT liv.
Ser ut att bli ett härligt väder i dag. Hoppas många orkar släpa sig till badstranden. Vattnet var +18 i går och blir fort varmare. Och så finns det ju en fin kiosk där man kan köpa kaffe, bullar och glass!
Roligt att för en gångs skull kunna skriva en sådan här rubrik och mena varenda bokstav.
Dagen började med att jag blev ompysslad hos frissan. Jag har gått hos samma i trettio år, förutom då jag låtit göra något åt frisyren utomlands. Så vi känner varandra bra och hade mycket tid att prata i dag.
Sedan lunchade jag med en kollega och fick prata ännu mer. Hon gav mig också ett stort vitt ljus som hon hoppas ska sprida harmoni i mitt nya hem. Jag älskar ju ljus i alla former så den här gåvan hittade helt rätt.
Staden arrangerade beachparty för hela familjen klockan 15-18 i dag. Ännu strax före halv två regnade det men sedan sprack molntäcket upp och vädret blev helt ypperligt. Vid 18-tiden började det åter regna, men vad gjorde det vi hade uppehåll och människor i flera hundratal på stranden.
Vi hade rusning i vår lilla kiosk och hann inte alls ut för att ta bilder av Jukka Poika och hans band när de uppträdde.
Men som sagt, den här dagen var helt superb – och den ska krönas med premiären av Allsång på Skansen!
Jag jobbade tre timmar i kiosken men sedan beslöt vi att vi stänger tre timmar tidigare än vanligt. Vi hade haft två kunder på fyra timmar och meddelade på vår FB-sajt att vi stänger på grund av snöfall… Något liknande har inte hänt på de sexton år vi haft kiosken.
Då vi hade stängt kiosken åkte jag till nya loppmarknaden på Borgågatan här i stan. Skulle inte köpa något men kom hem med ett stort vitt ljus och den här lyktan som kanske platsar i mitt kök i nya bostaden.
Jag älskar ljus och jag tycker själv att jag har ett gott hjärta. Ljuslågan som kommer att flämta bakom det här hjärtat får symbolisera det.
Jag försöker se symboliskt på allt möjligt i dag.
Om mitt liv just nu känns som en rishög dit inte allt för många solstrålar hittar så vet jag ju att solen finns.
På släktens sommarställe får själen ro. Jag behöver bara gå ner dit för att vattna grödorna eller för att sitta en stund i solen så mår jag lite bättre. Inte ens regn och rusk gör mig nedstämd där.
Det ser ut att bli en fin dag. Snart ska jag åka ner till ett annat härligt ställe där jag känner att jag behövs och där jag är omtyckt av många – nämligen till badstranden och Plagens kiosk!
Det var den lokala tidningen Pikkukaupunki som gjorde så kallade photoshoots. Så småningom blir det här bilder i tidningen, men jag lovade för tidningens chefredaktör att inte berätta mer i det här skedet. Roligt hade hon och många andra kring projektet i alla fall 😀
Då jag inte lyckats ta panoramabilder som går att ladda upp med mobilen gör jag så här i stället då jag visar området vid Casinoparken och simstranden Plagen i kära Lovisa.
Cyklar nu så ofta jag kan till och från jobbet. På väg hemåt brukar jag ta en extra sväng på en kilometer eller två och passar på att ta bilder från olika håll i Lovisa.
Det så kallade Holmströmska huset. Bredvid det fanns förr ett garage för bolaget Holmströms bussar. Där är en stor loppmarknad nu. I det här huset har också min morbror med fru och barn (mina kusiner) bott för länge sedan.
Än dröjer det ett tag tills det myllrar av människor på de den här stranden och gräsmattan. Vår badstrand Plagen ligger rätt öde med fjolårets löv på marken och kala trädstammar. Viken var ännu delvis täckt av is, men så som det blåst i dag kan islossningen ske vilken dag som helst.
Hade bestämt att vi skulle ha picknick på sommarstället i dag.
I mitt inre hade jag redan sett bilder av den fina maten, tillbehören, solstrålarna som letade sig in genom fönstret i farstun där vi skulle äta.
Jag hade alltså planerat att vi skulle äta här. Men jag kom inte ihåg hur kallt det är i stugan så här års. Att sitta utomhus var ändå inget alternativ. Solen lyste i och för sig, då och då. Men den kalla vinden skulle förmodligen ha fört bordduk, tallrikar, vinglas och salladstillbehör all världens väg.
Det var i alla fall roligt att förbereda maten. Här syns en del av tillbehören. Ananas, tomater, grönsallad, mozzarella och paprika.
Och som sagt. Allt blev inte så som jag hade tänkt mig.
Mina tortillaplättar med fyllning av köttfärs, ananas och tomat blev inte vackra, men de var i alla fall goda.
Om någon hade kollat spåren efter mig hemma i köket hade de kanske trott att en fyraåring härjat där… (sorry alla fyraåringar, ni grisar säkert inte lika mycket!)
När jag skulle skära en tomat flög innehållet i väg, när jag skulle vända tortillan i stekpannan gick den sönder och en del av fyllningen ramlade på golvet.
På en nischad blogg skulle de här bilderna aldrig ha publicerats. Jag menar… en av tortillorna är ju bränd!
Jag tänkte också efter en stund – ska jag eller ska jag inte visa allt det här som inte blev riktigt så som jag hade tänkt mig.
Och som ni ser beslöt jag mig för att göra det.
Livet är ju sällan perfekt, allt blir inte så som man tänkt sig.
Men mycket kan bli bra ändå. Om man inte tar allt så allvarligt.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 