ponnyritt

Bilder av allt möjligt

~ Carita Liljendahl ~ 18 kommentarer

Var ute i går hela dagen och drabbades av friskluftsförgiftning, vilket jag tycker är ett roligt ord 🙂 Sov sedan gott från 22 till nästan nio!

I dag har jag skrivit en hel del, och varit till affären med tomflaskor. Fattar inte vem det är som bär hem sådana till mig… 😀

Vad heter detta blomster?

I min systers familjs trädgård finns massor av fina blommor. Den rosa vet jag inte namnet på, men lupinerna på bilden nere gillar jag – även om många kallar dem ogräs. En invasiv art rentav kanske?

Vackra blommor som hör sommaren till.

Av min syster fick jag också ett enkelt salladsrecept. Hon hade även keso och frön i salladen, men jag nöjde mig med issallad från Robbes trädgård (lokalt producerat), Abbas tonfisk i vatten, salladsost i örtdressing och rostad lök.

Mättande.

Det är inte ofta jag orkar fixa nåt slags mat till mig själv. Det är svårt i singelhushåll. Att köpa rätta mängder så att maten inte far illa. Och jag vill inte äta samma rätt i många dagar. Fryser inte heller in eftersom jag bara har ett frysfack.

Ponnyritt på hembygdsdagarna i Liljendal i går.

Första strutglassen!

~ Carita Liljendahl ~ 21 kommentarer
Den här hästen får väl vem som helst på glatt valborgshumör?
Den här hästen får väl vem som helst på glatt valborgshumör?

Efter en dag med hällregn och blåst satt det åter bra med sol och en temperatur på cirka +11 grader. I Ankarparken invid glasskiosken, som öppnade i dag!… arrangerades ponnyritt för familjens minsta valborgsaftonen till ära.

Första glassen i strut, favoriten citronlakrits.
Första glassen i strut, favoriten citronlakrits.

Nåja, så var första glassen från Tamaras kiosk avnjuten för i år. Förhoppningsvis blev det inte min sista.
För man vet ju aldrig… om olyckan är framme. Att man snubblar och bryter nacken, att man krockar med bilen på motorvägen i 120 ryck – färdas ju allt oftare där nuförtiden… ja, riskerna är många. Man kan trilla ner med flygplan också, men att färdas på vägarna är ju mycket farligare.

Fick ett samtal i dag. Av en vän som varit aktiv på många sätt i livet. Nu sitter han plötsligt i rullstol och vet inte hur livet framöver ska bli. Just nu är han helt beroende av andra människor.

Det här fick mig att tänka till, att stanna upp, ytterligare en gång på mycket kort tid.
Livet det är här och nu. Allt det vi vill och kan göra ska vi passa på att göra medan vi har tid. I morgon kan det vara för sent.

Njut av valborgshelgen med era nära och kära, eller ensamma, så som jag tror att jag gör. Men tyck inte synd om mig – jag trivs i mitt eget sällskap.
I morgon tänkte jag däremot gå ut bland folk. Med studentmössan på svaj!