Eftermiddagssolen på den övervintrande pelargonen skänker mig glädje.
Efter en något lugnare måndag brakade det loss i dag på hemmajobbet. Telefonen ringde i ett, och ofta börjar många med att fråga om de stör mig. Nej, det är arbetets art att få samtal och de som ringer har för det mesta angelägna ärenden som berör jobbet.
Morgondagen blir knappast lugn den heller. Slutspurtsdag för att få tidningen klar. Sedan fullmäktigemöte direkt efter det. En arbetsonsdag i månaden blir ofta 12–15 timmar lång för mig. Det är tungt i den här åldern.
Vi letar med ljus och lykta efter någon som kunde hjälpa mig med dessa möten och överlag behöver vi skribenter som kan skriva om lokalpolitik. Dock inte lätt att hitta har det visat sig.
Yes! Finns åter chokladpinnar i S-Market.
Glad för små saker blir jag ofta. Som när jag hittade de här chokladpinnarna i S-Markets sortiment 😀
Snart har åter en dag gått. Blir avkoppling med pussel i kväll. Jag kanske blir klar, men att stressa med ett pussel är det sista jag gör 🙂
Pusselläget innan jag startar med det nu på tisdagskvällen.
Onsdagar kallar jag alltid slutspurtsdag, för det är då som tidningen Nya Östis ska bli klar. Tidig eftermiddag ska alla artiklar helst vara på sidorna. Efter det ska layaren hinna göra de ändringar som korrekturläsaren plitat in på varje pdf. Antalet sidor per vecka är vanligtvis 32. Sällan färre än 28 men ibland går vi upp till 44 eller ännu fler sidor om vi har dubbelnummer eller så kallad storspridning då tidningen når alla hushåll i bygden.
Förhandsgranskning av pdf-fil.
Så här kan det se ut då jag på distans följer med hur layoutjobbet framskrider. Det här är en del av intervju jag skrivit själv.
I kväll kopplar jag åter av med pussel. Här kommer några bilder som visar hur långt jag avancerat.
Igår kväll satt jag ett par timmar vid pusslet. Sedan lade jag mig tidigt, vid 22-tiden och sov elva timmar 🙂 Skönt!
Pusselläget fredag kväll den femte februari.
Har numera arbetstelefonen avstängd på fredagar, och förstås också såväl lördag som söndag. Beslutet om att inte svara i arbetstelefonen på fredagar var ett måste. Jag behöver en dag i veckan då jag kan jobba utan att bli avbruten av samtal stup i kvarten.
Det var minus femton grader då jag vaknade. Ska gå upp till minus tio på eftermiddagen. Aningen för kallt för mig, men det här går ännu an.
Har en del roliga planer för dagen. Även vardagssysslor som att hänga tvätt och kanske köra ett varv med dammsugaren. Samt fylla i formuläret för arbetshälsovård. Jag fick det glädjande beskedet därifrån att det inte är något tvång med koll av vikt och midjemått 😀 ❤
Att pussla gör mig åter lugn och glad på kvällarna. Tankarna löper fritt medan jag letar efter bitar och får dem på rätt plats. Mycket av sånt som hänt under dagen sorteras då också i hjärnan och bitar faller på plats.
I dag har det åter hänt mycket på jobbet. Ibland plingar det också på min dörr då det kommer paket till Nya Östis och annonsmaterial lämnas in då det finns personer som tror att redaktion och produktion av tidning finns på adressen där jag bor. Men någon sådan plats finns överhuvudtaget inte. Alla jobbar hemifrån, och det har vi gjort sedan tidningens start. Det har inget med coronapandemin att göra.
Plötsligt hade fem timmar gått och jag kände mig hungrig. Behövde också frisk luft och en bensträckare så det blev ett besök hos bokföringsbyrån.
van Haasterens comic-pussel. Nu från en så kallade drugstore, inte såsom apotek hos oss, här säljs lite av varje.
Jag har haft ungefär en månad paus på pusselfronten, kanske mer egentligen.
Jag ville städa mitt stora bord till julen, ha plats för gäster.
För ett par veckor sedan hade jag två väninnor här, i lördags en väninna.
Nu ska jag pussla på en glasskiva som jag vid behov kan lyfta undan så att pusslandet inte hindrar mig från att bjuda vänner hem till mig 🙂
Vet inte hur många pussel jag knåpat ihop sedan två, tre år tillbaka. Jag tror att jag har visat alla på bloggen, så jag kunde räkna här om jag ville 🙂
I går blev detta pussel klart. Det får stå där några dagar, sedan ska bordet få vara nästan tomt ett par veckor. Flytt av bord och andra möbler planeras nämligen, men vet ännu inte när det kan ske.
I dag äter jag blinier med en vän och skålar i äkta champagne.
I morgon börjar ett nytt år, som vi får hoppas blir ljusare och mer coronafritt än 2020 ❤
Efter att jag tog bilderna har jag hittat ett trettiotal bitar i dag. Målet är att få pusslet klart till jul. För då vill jag ha många blockljus och hyacinter på den plats där pusslet nu ligger.
Tog bilderna i går kväll och efter det har fler bitar hittat sina platser.
Mellan jul och nyår ska jag kunna hålla en vecka ledigt. Ser så fram emot det ❤ Jag hoppas då få hjälp av en vän med att möblera om här hemma. Om vi får det gjort visar jag bilder när det är klart.
Den här vinterns andra hyacint, som är två i en kruka. Den första står sig fortfarande rätt fin.
Det som är positivt med att tiden rusar, det är att vi bara har en månad kvar till jul och efter det vänder det – blir ljusare! Vi går sedan mot en ny vår och en ny sommar ❤
Det som ibland känns mindre positivt är att jag inte hinner reflektera över så mycket då jag jobbar sex dagar i veckan. Jag ser fram emot en ändring av det här efter årsskiftet, då en person återvänder till jobbet och en annan har blivit inkörd i samma uppgifter.
Mörka kvällar, för det mesta ensam hemma, ser jag på tv, skriver dagbok, läser tidningar, kläcker en och annan idé för kommande tidningar, lägger pussel.
Jag har inte haft bråttom med pusslet, lagt kanske 20–30 bitar per dag. Men såsom jag tidigare ha sagt, vem har bråttom?
Den här formen av frestelse måste man inte motstå.
Varning för att detta kan bli ett lite längre inlägg än vanligt 😀
Jag har läst en sida per dag sedan årets början ur Henri Nouwens bok ”Ovillkorligt älskad”. Där fann jag nyligen ett citat som satt som ett smäck!
När vi krossas som druvor kan vi inte se framför oss det vin vi en dag kommer att bli.
Nej. Jag såg inte i maj 2014 vilket vin jag kunde bli efter skilsmässan. Men det var inte enda gången jag kände mig krossad i livet. Jag krossades då min pappa gick bort när jag bara var femton år gammal. Jag krossades även många gånger efter det, i olika sammanhang.
Men idag har jag förvandlats till ett vin som jag hoppas mina vänner kan njuta av ❤
Jag såg en annons någonstans om denna underbara chokladask.
Direkt dök denna tanke upp: ”Du ska inte var för sträng mot dig själv, ät vad du vill, när du vill. Njut av livet” Jag tror att jag hörde det på TV igår i programmet ”Efter Nio” där en kvinna som haft anorexi och bulimi uttalade sig. ”Detta eviga bantande… varför?”
Finsk choklad är ett kapitel för sig. Svårt att hitta nåt bättre. Svenska Marabou och Cloetta (om de nu är svenska numera?) – är också goda jättar.
Men Lindt, från Schweiz… jag säger bara LLLLL, då jag inte kan säga MMMM som i Marabou.
Kvällssysselsättning.
Den här veckan gör vi en extra tjock tidning, troligtvis 44 sidor. Vi kallar den storspridning då den går ut till 10 000 hushåll. Många får Nya Östis gratis och det här gör vi ett par gånger per år i hopp om att få nya prenumeranter och annonsörer.
Varje torsdag är det skönt då tidningen kommer ut. Då blir det ett par dagar i lite lugnare takt. På söndag börjar jobbet med följande tidning. Och så här är det varje vecka, året om.
Men jag tycker om mitt jobb. Och så här i coronatider, och speciellt då jag levt ensam nu över sex år, ger jobbet livet innehåll.
Jag har jobbat som journalist sedan 1987, så egentligen vill jag säga att mitt jobb är en livsstil.
Dessutom handlar mycket nu om att acceptera läget.
Jag lever rätt isolerat.
Jag använder ansiktsskydd då jag går till affärer.
Jag tvättar händerna ofta.
Jag tänker inte delta i några julfester eller andra sammankomster och tror knappt att sådana arrangeras här som jag bor heller.
Jag reser inte utomlands, ytterst sällan utanför Lovisas gränser.
Som sagt. Jag har accepterat att mitt liv kommer att vara begränsat på detta sätt åtminstone till sommaren 2021. Kanske längre än så.
När man accepterar något blir det ofta lättare att andas och gå vidare.
Pussel gör mig lugn och glad, i motsats till vad en del bloggvänner skrivit – det vill säga att de skulle bli frustrerade och kanske rentav arga och tappa nerverna med pussel 😀
Brödbilen i Paris var den första som började forma sig. Har också fått ihop ett par luftballonger 🙂
Glad måndag hoppas jag att det blir också för bloggvännen Geddfish. Det är nämligen hon som vann Lilla My-reflexbrickan i månadens utlottning.
I dag är det väldigt grått och regnigt ute, så reflex behövs!
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 