… låt mig besjunga dig nu ❤
Det har kliat i mina fingrar sedan i går kväll då tomten hämtade det här pusslet till mig!
Nu vet jag vad jag kan koppla av med de närmaste veckorna.
På agendan står också träff med Nisse-vänner i morgon. Vi har träffats under tiotals år, och ifjol höstas gick en av fem Nissar bort 😦 Eftersom vår tid på jorden är begränsad känns de årliga träffarna viktiga.
På lördag kanske jag ska gå och kolla ”En del av mitt hjärta” på biografen i stan.
Men så där annars i stort sett, pyssel och pussel i mitt kära hem ❤
… men inte för att jag är sur på Macron såsom Trumpen verkar vara.
Jag har själv besökt Natos högkvarter, men det var rätt många år sedan, så jag blandar mig inte i grabbarnas gräl.
Jag vet inte varför jag får en känsla av ”tillbaka in i mammas mage” av det här 😀
Förstår ni vad jag menar? Att man först bygger upp något bit för bit, men sedan ser man allt som på en film som vevas bakåt. Från död till födsel.
Så kom inte och säg att det här med pussel är något trivialt 😀
Man får ju högt flygande tankar både då man pusslar och då man trasar sönder det för att ge plats för ett nytt.
Tadaaa! Pusslet som jag började med för drygt tre veckor sedan är nu klart!
Undrar lite hur jag ska klara mig utan ett pussel över en månad?!
Min tanke är att ha plats för annat på stora bordet. Kanske pyssla julkort om poststrejken tar slut? Annars kan man ju skriva Gott Nytt År på dem och hoppas de med sina vintriga motiv, tomtar och stjärnor kommer fram till påsk!
(Ni kan väl inte läsa mellan raderna att mitt förtroende för Posten är lätt förbrukat…)
Men jag saknar inte helt empati. Jag förstår att det är ett pussel för de postanställda att få ihop vardagen också.
De kan inte bara sätta sig på bänken och vila, så mycket som de har att sortera nu efter drygt två veckors strejk.
Ja, som ni ser. Om jag inte jobbar med tidningen håller jag på med pussel.
När det här blir klart måste jag ha paus fram till jul. Hur nu det ska lyckas…?
Allt handlar om att jag behöver få tid att organisera mitt hem så att ytorna blir mera fria och lätta att städa. Nu måste jag ofta flytta ett för att komma åt något annat.
Mest svårt har jag haft att planera mitt sovrum / arbetsrum. Det har inte blivit klart på två år!
Behöver något slag av förvaringsskåp, men har ännu inte riktigt någon aning om hur jag ska lösa allt. Ett par, tre möbler känns överflödiga.
Känns att det börjar vara dags att få det här gjort inom kort.
Läget i kväll vid 18-tiden. Jag började dagen med att jobba fyra timmar. Skrev ledaren och planerade kommande tidningar, gav ut texter. Känns bättre att göra så här än att eventuellt ha kaos på måndag.
Annars har jag tagit det lugnt. Städat lite. Fört ut tidningar till pappersinsamlingen och plastförpackningar till insamlingen för dem.
Det är väldigt mörkt nu mest hela tiden. Vi har ingen snö, omkring +5 grader. För mig är det helt ok att det inte är kallare än så. Om en dryg månad vänder det, igen en gång.
I år längtar jag till julen, mest för att jag kan vara ledig nästan en hel vecka då.
… kan troligen inte förstå vad en sådan handlar om. Att jag slutligen kom iväg den där gången i slutet av juli kan jag tacka en väninna för. Hon har också lidit av samma problem och hon följde med mig första gången och även i dag.
Jag fick genast förtroende för tandläkaren jag gick till då i juli. Men ve och fasa! Hon gick i pension då jag hade besökt henne bara två gånger. Stod således i dag inför samma skräck som i juli. Hur blir jag bemött? Vilka ingrepp väntar? Kommer jag att svimma för första gången i mitt liv?
Fick en liten tub med tandkräm, råkar vara samma som jag använder 🙂
Det var inte roligt att ligga där i stolen långt över en halvtimme. Jag har häftiga kräkreflexer, så direkt som en bit tandsten eller nåt annat åker ner i svalget på den liggande patienten kan ni föreställa er vad som nästan händer. Teamet som vårdade mig insåg att jag inte ska ligga i stolen.
För att göra en lång historia kort så säger jag bara att det gick bra, trots allt. Den unga kvinnliga tandläkaren var bra, sköterskan likaså.
Flera nya ingrepp väntar dock. Men jag vill få allting skött även om det så ska kräva ett år.
Tandläkarskräcken härstammar från min barndom, minnen som är över 45 år gamla har inte bleknat. Också som vuxen har jag blivit otrevligt bemött. Då slutar man kan gå till tandläkaren, och det är ju inte bra…
I dag har ruljansen som hör ihop med postens strejk fortsatt. Nya Östis är kär för väldigt många. Jag och många medarbetare fick massor av telefonsamtal och meddelanden då våra extra gratisexemplar tog slut. Vi har gjort så gott vi kunnat för att lappa där Posten inte gör sitt jobb, samtidigt som vi förstår att de anställda strejkar då deras löner kanske pressas ner 😦
Så här långt har jag kommit med pusslet. Ska fortsätta med det nu ikväll.
I går kändes pusslet lite jobbigt. Jag saknade många bitar, hade vänt och vridit på dem som fanns i lådorna med sorterade sådana.
Sedan slog det mig att jag antagligen hade EN låda bakom lådan med motivet… och heureka-halleluja! Där fanns en massa lösningar! I dag radade jag ut cirka tjugo bitar på två minuter. Kände genast igen dem som mina saknade får 😀
Det är nog lite som i livet. De där bitarna som man saknar, de finns. Plötsligt faller de bara på plats.
Jag vågar allt mer, försiktigt men ändå, lita på att den pusselbit som saknas i mitt liv också finns 🙂
I går hade jag kommit så här långt med pusslet på eftermiddagen.
Efter middagen med väninnan fortsatte jag pussla mellan klockan 22 och midnatt, och avancerade med ytterligare några bitar.
I dag är det grått, dimmigt, disigt, blött. Men sju grader varmt är egentligen ändå härligt. För några dagar sedan hade vi isbildande regn och snorhala gator. Då föredrar jag detta gråväder.
Fars dag. Fyrtioett år sedan han lämnade oss. Hans bortgång har präglat mig, även om det inte är något jag tänker på varje dag, hur det påverkat mig.
Kära hälsningar till dig min pappa, var du än är just nu ❤
Efterrätt med björnbär, hallon, vitchokladmousse och en liten bit kladdkaka.
För att kunna bedöma storleken på efterrätten (lagom liten tycker jag), måste jag säga att skeden som syns är en tesked.
Den här efterrätten åt jag på Locale i Lovisa i går. Gudomlig.
… befinner jag mig då jag pusslar i dag.
Ledig dag från jobbet, har bara svarat på två mejl och två frågor på Messenger.
Ber i så gott som alla jobbrelaterade ärenden att få återkomma på måndag.
I kväll Tors innebandymatch i Kyrkslätt och före det träff med en väninna som jag inte sett på snart två månader ❤
En liten del av frukterna klara till vänster. En del av blomsterbitarna sorterade i den lilla lådan.
Man snurrar ju på som i en karusell i livet ibland 🙂 Den här karusellen finns i en park i närheten av strandpromenaden i Nice, Frankrike.
Det har varit en bra dag i dag med ett par möten som bägge hade med tidningen att göra. Vi har ett bra gäng. Ibland känns hela systemet sårbart, men för det mesta är det allt det unika i vårt arbetssätt som känns bra. Vi gör tidningshistoria. Ingen annan i Finland ger ut en tidning enligt samma koncept som Nya Östis.
Men nu ska jag koppla av med pussel. Läget innan jag fortsätter den här kvällen ser ut så här.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 