pussel

Hej då! Nu far jag in i pusselvärlden!

~ Carita Liljendahl ~ 22 kommentarer

Jag hade fyra saker på min lista då jag åkte mer mor och syster till dagligvaruhandeln. Jag kom hem med mycket mer än så. Passar på då jag får åka bil att köpa sånt som ändå behövs den närmaste tiden, sådant som klarar sig länge i skafferiet, och levande ljus förstås.

I bokhandeln skulle jag inte heller köpa något, men okay – några ark med klistermärken går alltid åt. Och så fick jag syn på PUSSLEN ❤

Nu är det snart vinter. Då kryper jag ibland in i mitt pussel-ide. Där glömmer jag tid och rum. Och med det här motivet reser jag till Frankrike 😀

Sortering pågår. 1500 bitar, 500 mer än jag hade för ett år sedan då pusselflugan bet mig 🙂

Nu gäller det att hitta kantbitarna först. Efter det lägger jag andra bitar som jag helt klart ser var de hör hemma.
Terapeutiskt i högsta grad 🙂
Men vet att jag har vänner som säger att de skulle mista nerverna med mindre! 😀

 

Tredje pusslet klart!

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer
Gillar motiv av det här slaget.

Jag fick ett pussel till julklapp och började lägga det kring nyår. Knappa tre veckor senare var det klart. Sedan gjorde jag ett till på ungefär samma tid.

Det tredje pusslet blev klart i går. Jag tror att jag ska försöka hitta fler av samma konstnär. Den här bilden föreställer Amsterdam och Frans Le Roux har gjort bilder också av andra storstäder för Ravensburger Puzzle.

De med 1000 bitar är mina favoriter då jag har en glasskiva av exakt rätt storlek och hålla under pusslet, som då blir flyttbart vid behov. Sortering av bitar kräver ju också ett visst utrymme då man börjar lägga pusslet.

P som i Packa och Piletti

~ Carita Liljendahl ~ 30 kommentarer

P som i Påsk skrev jag nyligen.
I dag är det också P som i Packa. Och då jag var ung sa man att det man bör komma i håg då man reser bort är tre P:n utöver att packa: pengar, pass och p-piller. Nå, jag behöver inga p-piller mer så jag kan säga som finnen att ”piletti pitää olla mukana” – biljetten för resan ska vara med.
Nu är ju piletti inte det rätta finska ordet, dom har väl lånat det från svenskan. För resebiljett heter matkalippu.

Ska vara borta bara fem nätter så jag tänkte klara mig med det här 😀

Packningen är alltså bara lugnt påbörjad, finns lite tid kvar än.
Det har varit skönt att inte behöva tänka på e-post, möten, artiklar och planering av jobb. Jag hade nästan glömt hur det känns att ha semester!

Jag har ägnat ganska mycket tid åt pusslet och därför kommit så här långt 🙂

P som i Påsk?

~ Carita Liljendahl ~ 32 kommentarer

Eller P som i Pussel 😀
Jag har åter två kvällar försvunnit in i pusslets värld.

Många roliga detaljer att knåpa ihop!

Veckans stora redaktionsmöte hölls redan på förmiddagen på grund av stundande helg. En medarbetare bjöd på nybakad rulltårta!

Mums mums!

Efter att ha handlat med mor kom jag hem och sedan dess har jag inte gjort många knop. Tvättmaskinen har gått, men den sköter ju sig själv. Det är bara plaggen som av nån anledning inte tar sig ur maskinen själva, och som inte låter sig hängas upp utan hjälp heller 😀

Fick ett litet översättningsuppdrag, så i morgon jobbar jag med det och lite redaktionellt i två timmar. Men efter det blir det PÅSKPAUS och semester åtminstone sex dygn!

Nu är det den tiden på året…

~ Carita Liljendahl ~ 11 kommentarer

… då bloggarna börjar svämma över av bilder på utblommade tulpaner!

Du, en av mina många bloggarvänner i Sverige, känner nog igen dig i det här citatet 🙂

Men ser du, jag kan inte heller låta bli, för särskilt tulpaner är sådana som är likt konstverk även då de blommat ut.

Visset är också vackert.

Jag känner hur jag börjar varva ner allt mer.
Jag har skrivit autosvaret till mejlen klart och kommer att vara mer eller mindre oanträffbar 31 mars – 8 april.
Jag lyssnar på en massa fina låtar som väcker minnen. Har gjort en egen spellista med favoriter på Youtube och sjunger med av hjärtans lust ❤
Och så pusslar jag förstås 🙂

Nåt lurt med pusslet!

~ Carita Liljendahl ~ 23 kommentarer
Lägg märke till paret som står och kollar den levande gröna statyn…

Jag fick det inte att gå ihop då jag hittade en bild med en grön hand som sticker upp ur kanalen. För den gröna handen finns inte på den här bilden, intill den fullpackade gulröda kanalbåten.

När jag hade fått ihop kantbitarna ser pusslet ut så här.

Här har paret flyttat på sig, och statyn har ramlat i vattnet!
Onekligen känner jag mig lite lurad. Jag kollar ju bilden på kartongen för att hitta de rätta bitarna. Och så gör konstnären så här!

Men samtidigt ser jag det här som LIVET. Fullt av olika överraskningar 😀

Så är man på G igen!

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer
På ett par timmar på lördagskvällen kom jag så här långt.

Ett pussel ger mig på något sätt inre frid, tvärtemot vad en del kompisar sagt 😀 … att dom skulle bli galna av alla små bitar som måste sorteras.

Jag börjar alltid med att leta efter kantbitarna, samtidigt som jag vänder på alla bitar så att de har bildsidan uppåt.

Under sorteringen hittar jag alltid bitar som jag direkt ser var de hör hemma. De som har mycket tydliga motiv landar på en bricka, och övriga sorteras på andra brickor. Att pussla är SÅ kul och avstressande ❤

Motivet är ett galet härligt och färgglatt Amsterdam.

När det här förhandsinställda inlägget går ut är vi Tor-supporters på väg mot Björneborg. Bussen startade halv ett, matchen börjar klockan sex på kvällen och vi är hemma kanske kring ett på natten.

Nedmontering

~ Carita Liljendahl ~ 18 kommentarer

Andra pusslet på 1000 bitar som jag monterar ner inom ett par månader.
Det kändes helt okay. Väninnan som lånade mig pusslet ska få det tillbaka.

Pussel är så symboliskt. På något sätt som själva livet.
Man letar efter de rätta bitarna. Suckar och stönar då man inte hittar dem genast. Ger upp – och hittar dem följande dag.
Det gäller alltså att ha tålamod. Vissa lösningar går inte att forcera fram.

Sedan kan man plocka isär allt. Det var ju bara ett pussel.
Också ett livspussel går att söndra. För någon gör det ont då alla bitar splittras. För någon annan är det en lättnad.
Det finns nästan alltid någon som tar sig an de lösa bitarna och bygger ihop pusslet igen.

Andra pusslet klart

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

Om jag minns rätt började jag pussla den sjätte februari och i går kväll blev jag klar – tadaaa!

En bit var försvunnen. Men jag visste att jag i sorteringsskedet hade tappat en bit på min lurviga gråvita matta… jag letade och letade just den dagen, men hittade inte biten. Varje gång jag dammsög mattan var jag noga med att inte suga in en pusselbit 😀

I morse gick jag ner på knä vid soffan och tänkte att om biten finns någonstans är det här. Och ser man på! Där låg den och smålog åt mig.
Morgongymnastiken avklarad!
Och jag blev åter förvissad om att det ibland kan ta tid att hitta en viss bit, eller att lägga den på rätt led – lite såsom det är i livet.

Därför är det tålamod som gäller. Sov över saken en natt, och sedan brukar problemen lösas, pusselbitarna hittas!