pussel

Så är man på G igen!

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer
På ett par timmar på lördagskvällen kom jag så här långt.

Ett pussel ger mig på något sätt inre frid, tvärtemot vad en del kompisar sagt 😀 … att dom skulle bli galna av alla små bitar som måste sorteras.

Jag börjar alltid med att leta efter kantbitarna, samtidigt som jag vänder på alla bitar så att de har bildsidan uppåt.

Under sorteringen hittar jag alltid bitar som jag direkt ser var de hör hemma. De som har mycket tydliga motiv landar på en bricka, och övriga sorteras på andra brickor. Att pussla är SÅ kul och avstressande ❤

Motivet är ett galet härligt och färgglatt Amsterdam.

När det här förhandsinställda inlägget går ut är vi Tor-supporters på väg mot Björneborg. Bussen startade halv ett, matchen börjar klockan sex på kvällen och vi är hemma kanske kring ett på natten.

Nedmontering

~ Carita Liljendahl ~ 18 kommentarer

Andra pusslet på 1000 bitar som jag monterar ner inom ett par månader.
Det kändes helt okay. Väninnan som lånade mig pusslet ska få det tillbaka.

Pussel är så symboliskt. På något sätt som själva livet.
Man letar efter de rätta bitarna. Suckar och stönar då man inte hittar dem genast. Ger upp – och hittar dem följande dag.
Det gäller alltså att ha tålamod. Vissa lösningar går inte att forcera fram.

Sedan kan man plocka isär allt. Det var ju bara ett pussel.
Också ett livspussel går att söndra. För någon gör det ont då alla bitar splittras. För någon annan är det en lättnad.
Det finns nästan alltid någon som tar sig an de lösa bitarna och bygger ihop pusslet igen.

Andra pusslet klart

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

Om jag minns rätt började jag pussla den sjätte februari och i går kväll blev jag klar – tadaaa!

En bit var försvunnen. Men jag visste att jag i sorteringsskedet hade tappat en bit på min lurviga gråvita matta… jag letade och letade just den dagen, men hittade inte biten. Varje gång jag dammsög mattan var jag noga med att inte suga in en pusselbit 😀

I morse gick jag ner på knä vid soffan och tänkte att om biten finns någonstans är det här. Och ser man på! Där låg den och smålog åt mig.
Morgongymnastiken avklarad!
Och jag blev åter förvissad om att det ibland kan ta tid att hitta en viss bit, eller att lägga den på rätt led – lite såsom det är i livet.

Därför är det tålamod som gäller. Sov över saken en natt, och sedan brukar problemen lösas, pusselbitarna hittas!

Crazy Europe

~ Carita Liljendahl ~ 11 kommentarer

… står det på pussellådan, och visst kan man hålla med många gånger.
Helst ser jag att Europa är galet på ett positivt sätt, såsom här på pusslet. Men dessvärre är ju nog människan och systemet hon skapar galna på ett negativt sätt också.

Just så, här syns dammet från pusselbitarnas baksida synnerligen väl 😀

Roligt pussel som kan se lätt ut så här i närbild, men ack så många små bitar som ser likadana ut med gräs och träd, vattendrag, hav och sjöar och annat klurigt. Ibland kan man se vissa detaljer bra på en bit, ibland är det inte lika lätt.

Tror att det blivit en pusselboom

~ Carita Liljendahl ~ 30 kommentarer

Hörde ryktesvägen att lokala bokhandeln sålt många pussel!
Och att folk plockar fram pussel ur sina gömmor, och efter att ha pusslat klar byter pussel med varandra.
Härligt – tydligen en boom på gång 😀

Kanske jag har bidragit till den, kanske inte.
Men för mig personligen är det en fantastisk avkoppling att lägga pussel. Jag kan släppa tankarna på arbetsrelaterade uppgifter. För en stund försvinna in i de små bitarnas förunderliga och härliga värld 🙂

Och fråga mig varför Finland och Sverige inte är med på pusslet Europakartan?
Att Norge inte är det förstår jag, då landet inte är med i EU. Kanske därför Swe och Fin föll bort, för att Norge ligger i höjd med oss och pusselmakarna som lagt in EU-flaggan skulle ha blivit tvungna att på nåt sätt ”radera” Norge 🙂

Att bryta upp och börja om

~ Carita Liljendahl ~ 17 kommentarer

Man kan se lite symboliskt på det här med pusslandet.
Jag bröt upp ett gammalt och började på ett nytt!

Jag trodde det skulle kännas svårt att plocka isär det, men det gjorde inte särskilt ont 🙂 Min syster och jag hann prata allt möjligt medan vi pillade loss bitarna, för det krävde lite tid.

Såhär såg pusslet ut…
… här har vi redan plockat bort ganska många bitar… det blir som att backa bandet i en inspelning 🙂
Och här har bitarna åter landat i en påse.
… och ett nytt pussel är på gång!

Jag kände mig riktigt lycklig igår kväll där jag satt och sorterade bitar. Försökte först hitta alla kantbitar, och sedan finns det en hel del karaktäristiska bitar som står på tur.

Idéerna tar inte slut

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

… då det gäller blogginlägg. Snarare är det så att jag inte hinner med allt som jag vill hinna med 😀

Därför blir det alla möjliga korta, ibland opersonliga och ostrukturerade skriverier. Kom nyss hem från Happy Hour i goda vänners lag. Två glas skumpa och diskussioner som handlade om LIVET, som också inkluderar DÖDEN, gjorde gott åt min hjärna som ibland går på högvarv.

Nästa terapeutiska projekt?

Av en kollega och vän fick jag detta pussel. Ser fram emot att få de där lugna stunderna på kvällarna då jag letar efter de rätta bitarna.

Väninnan däremot sa att hon gärna avstod från det för att inte få ett nervsammanbrott 😀
Så bra att vi alla är olika som människor ❤

Så var det då klart!

~ Carita Liljendahl ~ 24 kommentarer

Kändes högtidligt att sätta dit den sista biten.
Det var förvånansvärt knepigt på slutet, med de sista 50 bitarna.

Frågan vad jag ska göra med pusslet kan jag inte svara på. Det får stå där några dar, litar på att jag kommer fram till en lösning.

Jag började pussla den första januari, så det tog sjutton dagar att bli klar.
Något tidsmål hade jag inte satt upp och jag upplevde aldrig pusslet som stressigt. Tvärtom. Det var väldigt avkopplande och tankar som hade med jobb och annat att göra skingrades för en stund varje kväll.

Jag tror att man utvecklar olika delar av sina sinnen då man pusslar. Även förmågan att se former och färgkombinationer.