Solen skiner och värmer, snön smälter, grus och asfalt och gräs kommer så småningom fram då snötäcket ger vika. Genom vädringsfönstret som står öppet hör jag fåglarna kvittra.

Att vi förlorade andra omgångens finalmatch i ligakvalet i går kan man ju inte direkt glädja sig över. Vi hade ledning med 4–1 och 5–2 men det blev 7–6 torsk… Vi hade flow i första perioden, de andra hade flow efter det. Så här är det i idrotten, man kan inte alltid vinna.

Bilden av systersonens kompisar blir jag däremot glad över. Conny gjorde också ett mål i matchen.
Glad är jag också för att nya supporters börjat komma med på våra långa resor och för att jag via innebandyn fått vänner för livet ❤

I dag fick jag också brev från radiologen. Inget direkt glädjebesked om att allt är ok, men jag ser ändå positivt på det faktum att brevet kom per post. Ingen ringde och lät allvarlig på rösten och bad mig infinna mig hos läkaren följande dag.

Jag förstår inte alla medicinska termer, brevet är på finska vilket inte är mitt modersmål, men inte vet jag om jag hade förstått så mycket mer på svenska heller. Tror det handlar som stereotaktisk biopsi.

Men eftersom jag har två månader på mig att åka på denna tydligen kompletterande undersökning som handlar om ett vävnadsprov, antar jag att det inte är något alarmerande.
Glädjer mig också över den fina, gratis sjukvård vi har i Finland ❤

Och som jag tidigare har sagt och skrivit. Vilket det slutliga svaret än blir, är det inget jag kan påverka.