Ungefär så här ser det ut också i dag på Lovisa torg. För snön som föll till jul har nästan försvunnit. Men bilden togs för en knapp månad sedan.
I dag blåser det också alldeles infernaliskt, så man tror plåttaket ska fara i väg och det kanske det också gör – vem vet?
Jag är fortsättningsvis lite dyster i sinnet. Måste inom kort fatta ett beslut och det kommer att bli svårt. Men i den här sinnesstämningen orkar jag inte vara allt för länge. Livet är för kort för det.
I morgon har vi fest med Lovisa Tors supporterklubb. Alltid något att se fram emot. Och så ska jag till frisören, det piggar också upp.
Nya tag i morgon alltså!
… för hela välgörenhetsslanten var det i går kväll. ”Hyvän mielen rock” – på svenska ungefär Rock som gör att du känner dig lätt om sinnet, får bra samvete. Intäkterna går till familjer och unga hjälpbehövande på lokalt plan.
Tredje bandet i tur att uppträda på Zilton och då var kvällen ännu ung.
Verkar som om det ska regna hela dagen i dag.
Perfekt dag för allehanda pyssel inomhus i kära lyan.
Den här lekparken, som ännu inte är helt klar, upprör känslorna i Lovisa. En del tycker den är på tok för dyr med miniatyrhus, staket, specialunderlag, gungor m.m.
Man frågar sig varför vi inte asfalterar gator som är i dåligt skick i stället, eller gör något åt sysselsättningsfrågor.
Andra tycker att parken behövs. Dels för alla barnfamiljer, dels för att den marknadsför staden och vi blir påminda om att filmen Onneli ja Anneli (Ada och Glada) filmades i vår stad. Del två, en uppföljning, ska också filmas här i vinter.
Min bild blev inte så bra. Det hade störtregnat just innan och vattnet strilade ännu ner samtidigt som åskan mullrade ovanför huvudet på mig. Så jag tog bilden från bilfönstret.
Den här dagen har känts ganska bra. Vi hade roligt på jobbet
Jag gjorde en personintervju med en poet och kände glädje då jag satt och skrev ut den.
Jag tycker ju väldigt mycket om mitt jobb, både som vikarierande nyhetschef och som reporter.
Alla utmaningar jag har framför mig, både inom jobbet där vi har omstruktureringar, och inom privatlivet som ska byggas upp från scratch … de känns inte alls hotfulla. Något av det värsta har ju redan hänt – jag har förlorat min bästa vän, min make, till en annan kvinna.
Men jag håller på att vänja mig vid tankarna på att varje dag är ett nytt äventyr och att en prins kan stå och vänta på mig bakom följande krök på vägen 🙂
Det var svärmor som sa det där om att änglarna gråter…
För det bara fortsätter regna från en jämngrå himmel.
Det är inte kul för någon. Inte för den som har en strandkiosk, inte för sommarrestaurangerna med sina mysiga uteserveringar, inte för jordbrukarna… ja, säg vem som gillar ihållande regn?
Jag har gråtit nästan hela dagen. Det blev ett känslosamt farväl med svägerskan, som varit och som är ett stort stöd i min sorg. Tråkigt att vi kan ses så sällan men tack och lov finns det internet och telefoner.
Och jag är inte ensam om att känna mig lurad.
Gråten helar har jag förstått. Men hur mycket ska jag gråta innan jag är hel? Hur många liter? Hur många timmar, hur många dagar, hur många veckor?
Den här dagen började och slutade med sol. Men däremellan regnade det rejält några timmar. Då bildades skojiga bubblor på ett av kioskens terrassbord.
Ordet bubbla är KUPLA på finska. Det ordet används också då man talar om den rundare modellen av Volkswagenbilar – Bubblan. Den är en KUPLA på finska.
En såpbubbla är en SAIPPUAKUPLA. Ordet SAIPPUA är i sin tur TVÅL på svenska så man ska inte alltid ge sig på så kallade direktöversättningar. För då kan glasögon bli lasisilmä och det är inte rätta ordet. Glasögon är SILMÄLASIT.
Kanske man borde ha sådana då man skådar min närbild av en av bubblorna.
Tycker inte ni också att den ser lite spooky ut? Så där som Edvard Munchs tavla ”Skriet”? (konstnärens namn rättat efter att uppmärksam läsare påpekade att det inte är van Gogh som målat tavlan, tack Hedwig!)
Varannan dag har vi haft sol, varannan regn efter att vi öppnade kiosken 10 juni. Så där på ett ungefär i alla fall. – – – Igår var det hur fint väder som helst, i dag cirka 17 grader och regn. Men jag är optimist och tror inte det kommer att regna hela dagen. Efter regn kommer sol, inte sant? För det är ju den som glimmar där bakom de grå molnen!
Dagen började med regnskurar och +16 grader. Nu verkar det klarna upp lite.
Nära kiosken finns många tallar så då det blåser kommer det ner frön och barr. Det var bara att ta kvasten i handen och börja sopa. Egentligen borde man bära hjälm då det blåser som mest, rätt som det kan man få en kotte i huvet 🙂
Rododendronbusken vid tennisplanerna har vuxit mycket under de femton år vi varit på området.Min utsikt från kiosken. Inga möbler är ute än då det regnat så mycket, men det finns bänkar att sitta på. Och vi säljer genom gammal hederlig lucka.
Så här fint hade vi på öppningsdagen i kiosken. Bilden är tagen tidig förmiddag så allt är inte på plats och mer kunder kom senare.
Pessimisten säger kanske tvärtom – ”efter sol kommer regn”.
Men då det regnar i dag vet jag ju att efter regn kommer sol, så det lär nog bli fler soldagar på Playan.
Öppningsdagen blev riktigt trevlig. Alltid finns det någon som ojar sig över att vi inte öppnade två veckor tidigare, så fint väder som vi haft. Men bägge har vi ju andra jobb och ingen annan har lagt in anhållan till staden om att få sköta kiosken – så nu är läget som det är.
Någon talade också om vädret som vänder, om frostnätter på kommande, regn och rusk. Men det gäller ju bara att minnas att över 90 procent av våra kunder är positiva till sinnet.
Den här morgonen startade med nybakt bröd.
Om det fortsätter regna finns det massor av ”det där gör jag sedan när det regnar” att ta itu med. Läsa böcker och tidningar till exempel. Städa lådor eller skåp. Jobba med föreningspapper. Sköta ärenden på stan.
I går kväll lade vi ner urnan med morbrors aska på gamla kyrkogården. Tycker att vår privata tillställning med fem närvarande blev fin. Vi täckte gropen och lade efter det ner blomsterhälsningar. Det var högtidligt men inte sorgligt, och jag tycker att kommentaren ”nå nu har han då mull på näsan” passade bra i sammanhanget. Livet består av olika kapitel och nu vänder vi blad i boken.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 