Visst älskar jag mitt jobb!

För det mesta nuförtiden älskar jag mitt jobb som frilans.
Jag är inte fastanställd, jag deltidsjobbar, jag har inga fasta inkomster. De varierar från månad till månad. Men jag har klarat mig hyfsat nu över ett år, och försöker känna tillit – att allt ordnar sig även framöver.

I dag gick tiden ofattbart fort i ett mycket trevligt gäng. Det pratades och skrattades mycket.
Samvaron var viktigast. Även om det som gänget sysslar med fanns i fokus poängterade de att onsdagen är en av veckans bästa dagar. Då träffas gänget och de talar om allt mellan himmel och jord.

Ja, och så finns det några i gänget som tycker om att baka och att tillreda mat, som alla sedan får njuta av vid gemensamt bord. Helt underbart! Önskar att jag själv hade den talangen. Men jag är bra på något annat istället, försöker jag tänka. Jag kan skriva artiklar och reportage 🙂

Då jag lite visste vad som väntade mig, att vi skulle välkomnas varmt och få äta gott, tyckte jag att det här var det minsta jag kunde göra för att visa min uppskattning.

När reportaget väl har landat i tidningen visar jag bilder här och berättar mer om vad det handlar om 🙂

Den kommande veckan är intensiv med allt från anhörigvård till privata åtaganden, innebandymatcher och jobb för tidningar. Jag är glad för att det åter rör på sig, tiden går fort, dagarna blir längre och ljusare.

Fortfarande gäller tanken att jag ska ha ledigt, tomt i kalendern, två dagar i veckan. Få se om jag lyckas med det 😀

Veckans hälsosteg dryga 12 000. Färre än förra veckan (räknar från torsdag till onsdag). Ett par dagar var det himla kallt och då jag inte hade några jobb som drog mig ut tog jag det lugnt. Har en väninna här i Blogglandia som ibland också noterar 500-700 steg per dag och vi hurrar alltid lika mycket för varandra vare sig stegen är 100 eller 10 000 🙂

Det är något speciellt…

… med veckotidningar, eller månadsutgåvor, hur som helst.
Men det glansiga papperet som pärmen utgörs av. Bara att ta i en tidning, känna tyngden och doften av den … aaah!
Digitala produkter i all ära, men nej … jag vill ha papperstidningar.

Här finns allt möjligt att läsa, stort och smått. Reportage om livsöden intresserar mig mest. Allehanda små tips likaså. Något recept kan väcka intresse. Handarbetsbeskrivningarna bläddrar jag förbi. Korsord löser jag ibland.
Och årshoroskopen! De måste ju bara läsas, och sedan tar man till sig och tolkar allt hur man vill 😀

tidning

Intervjun med Nameq och Ibrahim

Nameq_Ibrahim

Har fått rätt mycket respons på artiklarna som ingick i tidningen Östnyland i dag.
Det känns bra, för oftast då läsare har något att säga eller mejla om är de upprörda för att vi skrivit något fel eller för att de är av annan åsikt.

Men i dag skrev en läsare bland annat att han blev rörd. Han tyckte att artikeln gav en så konkret bild om verkligheten och bakgrunden till de intervjuade.

En annan läsare skrev så här: Det är så viktigt att dessa intervjuer görs, så att man inser att det kan finnas en rädd ångestfylld olycklig människa även bakom den tuffa moderna frisyren. Skäms över att jag tidigare tänkt på flyktingar enbart som utsvultna barn i trasiga kläder.

Artiklarna om flyktingsituationen och om grupphemmet i Koivula i Kotka finns här (länk till den andra längst ner i slutet av intervjun med pojkarna).

Himlen tar inte emot sms

Trevligt reportage om fars dag i Hufvudstadsbladet.
Trevligt reportage om fars dag i Hufvudstadsbladet.

… annars hade jag skickat ett sådant till min pappa. Men jag tror att tankar når himlen, så han vet säkert att jag minns honom i dag ändå.

Satt en timme vid frukostbordet och läste några intressanta reportage i Hufvudstadsbladet.

Det första hade rubriken ”Därför vill jag dö vid 75”. Stefan Lundbergs artikel baserade sig på en essä av Ezekiel J. Emanuel som är en auktoritet i hälsofrågor i USA och bland annat president Obamas rådgivare.

De andra artiklarna handlade om fars dag. Barn är ju bara så underbart spontana i sina uttryck.
Sant är det också som pappalediga Martin säger: Att vara med en baby är inte svårt, det tar bara all ens tid.

Glad fars dag ❤

Korv och korv (LITE obehaglig bild)

Så här ser det ut då man stoppat köttmassa i en tarm. Oaptitligt?
Kanske i en viss mån. Om man tänker vad som passerat i tarmen någon gång INNAN den rengjordes och kom så här långt.
Men å andra sidan vet du då du stoppar korven själv exakt vad den innehåller.

Ju mer jag tänker på vad dagens ofta nästan köttlösa korv innehåller blir det också oaptitligt.
Förr tog man tillvara allt då ett djur slaktades. Kanske det var då man kom på att också tarmen kan användas?

Så här såg korvarna ut då de hade kokats eller stekts, några både kokades och stektes. Bomullstråden måste man inte äta och en del tarmar (korvskinnet) kan vara segare än andra, men då äter man bara innanmätet.

Jag gjorde i dag ett reportage som ska publiceras i en jultidning som Östra Nyland och Borgåbladet ger ut i slutet av november. Därför berättar jag inte fler detaljer om korvstoppning här, men intressant var det ska ni veta.

Min favorit på julbordet, som vi hade äran att ta del av, är jullimpan. Kryddad med både anis och apelsin.

Om ni vill ha recepten kan jag ge dem senare, efter att PS Jul kommit ut.

Och så gjorde jag äntligen slag i saken och köpte en amaryllis. Nu ska det bli spännande att se vilken dag den slår ut i blom och om det kommer fler än en blomma.

GOD JUL!
(till julen kanske jag önskar er glad påsk)

Ett tack som rörde mig till tårar

Jag har som den skrivande reporter jag är i dag haft eld
i baken, eller med andra ord fullt upp. Därför har jag inte hunnit blogga. Men jag ska skärpa mig och försöka komma
i håg att ha privata kameran med då jag är ute på vift i bygden. Man ser och upplever allt möjligt där ska ni veta.

I dag blev jag rörd till tårar då jag fick den här fina buketten. Marianne från Lovisa Blomster hämtade den hem till mig. Det var en människa som jag hade intervjuat som ville tacka för att jag gett mig tid att göra reportaget. Själv tycker jag att det är jag som ska tacka för att människor ställer upp och berättar om sina liv.
Jag skrev också om tacket på min andra blogg, Bakom rubrikerna.