Rom

Varför / därför om turistande

~ Carita Liljendahl ~ 22 kommentarer

Den här bilden togs för ganska exakt ett år sedan då väninnan Marina och jag tog Viking Line från Helsingfors till Stockholm. Tomma glas? Ja, det blev ett foto innan flaskorna hade öppnats 😀

Känns väl inte direkt som att vara en turist då jag åker till ”andra hemlandet” Sverige, men visst är jag en turist där som jag inte bor, speciellt när jag nöjesreser till ett annat land.

Klimakteriehäxans Varför/Därför handlar denna vecka om att turista. Nu ska jag svara på hennes frågor, och modifiera dem enligt mina behov. Det är tillåtet och därför gillar jag den här utmaningen. Den känns lagom kravlös men sätter samtidigt de små hjärncellerna i arbete 🙂

Varför minns jag en speciell semesterresa?
Vi gjorde många med ex-maken under våra femton år tillsammans. Kanske min enda Thailandresa 2008 ändå sitter bäst i minnet eftersom vi där besökte en ö där en James Bond-film spelats in. Men också för de berättelser vi fick höra av ortsbor om tsunamin.

Varför köper jag nästan inga souvenirer om jag reser bort?
Det kan bli en kylskåpsmagnet som minne eller något som går att använda i vardagen. Till exempel köpte jag från Israel en papperskniv med ena ändan formad som en delfin. Annars tycker jag att många souvenirer bara på sikt samlar damm hemma.

Varför väljer jag gärna en storstad som resmål?
För att där finns mycket att se på en kort tid, till exempel har jag fina minnen från Rom i Italien.

Varför har jag ingen längtan till New York?
För många år sedan tänkte jag att en gång i livet ska jag besöka USA. Nu känns det inte längre aktuellt. NY känns för stort och för långt borta. Och det är ju inte amerikanernas fel, men jag vill inte besöka USA så länge som Trumpen är president.

Varför turistar jag ogärna utomlands på sommaren?
Nuförtiden är somrarna ofta extremt varma i södra Europa. Somrarna i Finland är korta men härliga och jag missar ogärna att vara hemma då. Att resa söderut kan vara skönt i oktober eller i april, maj – eller på vintern till länder där det är lagom varmt.

Glad måndag! 30-11-2020

~ Carita Liljendahl ~ 30 kommentarer

Otroligt så fort tiden går. Det är nog det här ständigt återkommande jobbet, ett slags kretslopp med nya tidningar varje vecka som gör att tiden rusar.

Har inte hunnit ta så många nya foton på senaste tid. Så det här från igår får duga som en glad måndag-fråga 🙂

Skulle du våga köpa och smaka på en färskost som innehåller hasselnötter, rom, russin och nougat? Riktigt i början kändes smaken av rom lite märklig i kombination med ost. Men efter några tuggor till var det riktigt gott! Det är Castellos ost.

Som ni ser, inte mycket kvar i paketet. Slut på två dagar.

Här finns en lista på andra bloggare som är med i utmaningen. Saknas ditt namn där, låt mig veta att du är med, så får du också ditt namn på listan.

Veckans ord – METALL med minnen från Rom

~ Carita Liljendahl ~ 31 kommentarer

Undrar hur mycket den här dräkten väger 🙂

Ordet för vecka 42 hos Sanna Gemsweekly är metall.
Jag bjuder på två bilder i dag, bägge tagna i Rom i april 2014.
Föga anade jag då att det inte skulle bli några fler resor med maken. Men det har blivit andra resor istället. Livets härliga resa och resor till andra länder 🙂

I dag var det så att det ena verkligen ledde till det andra.
Jag är på målrakan med en liten bok jag gör tillsammans med en väninna, historiska minnen från en by i Lovisa. Det ledde till att jag behövde en minnessticka att kunna spara materialet på då vi i dag ska till tryckeriet.

På minnesstickan fanns bilder från resan till Rom 2014. Jag ögnade igenom några av dem och bra så, hittade bilderna med METALL-temat!

Sedan slog det mig plötsligt att det är den 18 oktober i dag. Exakt tjugo år sedan förlovningsdagen. Men det är inget att fira mer i dag, det är sannerligen förgången tid 🙂 Man ska aldrig säga aldrig, men jag tror inte det blir några fler förlovningar, än mindre giftermål, som leder till en ädel METALL på mitt ringfinger. Att inleda ett förhållande, hitta en fin vän att dela en del av livet med, den tanken har jag inte helt gett upp, men förlovning eller giftermål – nä, det känns onödigt 🙂

Något slag av minnesmärke i något slag av metall i Rom.

Ett brunnslock!

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

Den här bloggaren har inspirerat mig att fotografera brunnslock. Har inte gjort det så ofta men då och då. I Rom hittade jag några, annars tycker jag alla ser lika ut hos oss i Finland, men det kanske dom inte gör?

Gäller väl att ha ögonen öppna och blicken mot marken?
Folk kanske ändå tänker, där går hon som sörjer skilsmässan och makens svek… hon kan inte ens titta upp längre.

Nå, då bjuder jag väl på det då 😀

Locket finns snett nedanför vår balkong på åsen där jag ännu bor den här månaden. Tänk att jag inte sett det på tio år :-)
Locket finns snett nedanför vår balkong på åsen där jag ännu bor den här månaden. Tänk att jag inte sett det på tio år 🙂

Fina fönster, del 19

~ Carita Liljendahl ~ 13 kommentarer

De här fönstren är de sista jag har kvar i mappen från påskens resa till Rom. Åtminstone efter att jag har gjort första sorteringen. Så vem vet, kanske det dyker upp fler bilder från resan här senare.

Bjuder nu på två bilder och flera slags fönster samtidigt.

Håll till godo och ha en riktigt fin torsdag!

Det blev ju lite så att jag fotograferade åt höger och vänster så fort jag såg något jag tyckte var speciellt och vackert. De här höga fönstren och den snidade balkongen är riktigt fina tycker jag.
Det blev ju lite så att jag fotograferade åt höger och vänster så fort jag såg något jag tyckte var speciellt och vackert. De här höga fönstren och den snidade balkongen är riktigt fina tycker jag.

Från det här fönstret har någon direkt utsikt över Colosseum. Fönsterluckor finns det gott om i Rom, och ofta även utsmyckningar bredvid och/eller ovanför fönstren.
Från det här fönstret har någon direkt utsikt över Colosseum. Fönsterluckor finns det gott om i Rom, och ofta även utsmyckningar bredvid och/eller ovanför fönstren.

Del 18 i min serie med fina fönster.

Fina fönster, del 18

~ Carita Liljendahl ~ Lämna en kommentar

Fint_Fönster.

Jag minns inte längre på vilken byggnad det här fönstret fanns eller hur stort det var. Jag har gjort en notering om att det är fönster, men det kunde likaväl vara en dekoration på några decimeter. Dock antar jag att lampan till höger var ett par decimeter hög. Där finns också en gatuskylt, tror jag.

Bilden är tagen under påsken i Rom, Italien.

Del 17 i serien om fina fönster finns HÄR.

Några italienska fasader

~ Carita Liljendahl ~ 15 kommentarer

Jodå, det finns fortfarande opublicerade bilder från påskens resa till Rom.

Här kommer två av dem. Det rådde ju inte brist på fascinerande fasader i den italienska huvudstaden precis.

Känner att det finns upplägg till hur många serier som helst, men har inte startat Fantastiska Fasader och inte Fula Fasader för den delen heller. Men Kul Klotter kunde vara en idé att haka på… få se hur det blir!

Ganska ofta tycker jag att det som är slitet eller nedgånget, gammalt och använt, bär på sin självklara skönhet. Så ska det ju vara med människan också. Det ska synas att hon har levt.
Ganska ofta tycker jag att det som är slitet eller nedgånget, gammalt och använt, bär på sin självklara skönhet. Så ska det ju vara med människan också. Det ska synas att hon har levt.

En balkong som bokstavligen sticker ut på mer än ett sätt. Underbar grönska mot allt det rätt kala intill.
En balkong som bokstavligen sticker ut på mer än ett sätt. Underbar grönska mot allt det rätt kala intill.

Vacker vägg, del 8

~ Carita Liljendahl ~ 4 kommentarer

En mur vid en liten väg mellan Colosseum och Aero di Tito.
En mur vid en liten väg mellan Colosseum och Aero di Tito.

Eller närmast är det här väl en vacker mur? Jag minns den ändå väl. Vi var på väg från Colosseum in mot Areo di Tito (engelskt info här). Men vi kom bara fram till en stängd port eftersom det var inträde till området.

På den smala vägen från Colosseum mot nämnda område fanns den här muren. Uppe där gräs och buskar kan skönjas hade någon övernattat, en eller flera nätter, men det såg ut som en uteliggares plats.

Muren var ungefär fyra, fem meter hög och jag tycker den är vacker eftersom den inte på något sätt bjuder på symmetri. Har ju ingen aning om hur gammal muren är, men mycket charmig tycker jag den är.

Del 7 i serien med vackra väggar hittas här.