rosenknoppar

Tisdag, brådisdag

~ Carita Liljendahl ~ 2 kommentarer

Eller egentligen kan jag väl kalla måndag, tisdag och onsdag brådisdagar. Hinner inte med så mycket annat än tidningen då. Därför blir det ofta förhandsinställda inlägg och sånt som känns lite slentrianmässigt och trist, inte som bloggtorka men som nåt sånt där som nu inte ger nån så mycket, kan jag tänka.

Rosenknoppar den 15 september. En fin brittsommar har vi. Lite svalare några dagar nu från måndag till tisdag, men sedan ska det blir 20–22 grader igen om vi får tro prognoserna. Hoppas i alla fall på uppehåll och inget regn då Victoria och Daniel kommer på besök på torsdag.

En bild från den 26 augusti, då firades forneldarnas natt i Lovisa. Villa-avslutning kallas det bland annat i Österbotten. En prydnadsfyr på stranden vid Lovisaviken lyser vackert.

Företagardagen, grattis även till mig!

~ Carita Liljendahl ~ 17 kommentarer

I dag firas företagardagen i Finland. Mitt företag fyllde sex år i juli i år, vilket jag glömde uppmärksamma så jag får göra det nu i stället 🙂 Hurraaaa för Carita Liljendahls mediabyrå! Hurraaaa för mig som vågade starta eget då jag var 54 år gammal! Hurraaaa för att jag tillsvidare överlevt från dag till dag, kunnat betala hyra och mina fakturor!

Rosenknopparna fotade jag i Rosenstrandens park den 18 augusti, de kommer väl till pass här.

Men visst är det ofta ett slit att vara egenföretagare, och ensam med alla utgifter. Så fort jag har en vecka ledigt eller två syns det i plånboken. Inte i form av pengar utan i avsaknad av dem. Nåväl, vi gör ju numera mestadels inköp med olika kort, så det är mera bildligt det där att tala om tunna eller tjocka plånböcker.

Måndagar och tisdagar är mest hektiska. Jag hinner inte tänka mycket då. Tog en språngmarsch för att få frisk luft. Förde mitt företags papper till bokföringen och inhandlade ett presentkort från en affär till den som vann i augustikrysset i vår tidning. Det var bara +9 grader så det blev en rejäl dos frisk luft, vilket behövs då jag annars sitter mycket vid datorn.

Jag skulle ändå inte längre i den här åldern vilja vara anställd och inte få bestämma själv vad jag skriver om. Så även om det ofta blir långa och ensamma dagar som företagare är det värt det och jag hoppas orka de år som krävs tills jag kan få pension och kanske lite trappa ner.