Jag ville bara föreviga de här rosorna innan de slokar och vissnar.
En liten förgänglighetsprocess har redan inletts, men de är ändå så vackra.
Rosor
rosor
Jag tappar nerverna…
… väldigt fort då det gäller att skruva ihop saker. Så där i vanliga fall är jag lugn som en filbunke och har långa nervtrådar. Men inte då det gäller manualer och en massa lösa delar och skruvar.
Varför får man inte köpa nästan någonting färdigt monterat? Eller varför är det inte möjligt att mot en extra slant få möbeln uppburen till tredje våningen i ett hus utan hiss och sedan också hjälp med monteringsarbetet?! Jag bara undrar …
Tung var den nya stolen också, och dyr. Med min systers hjälp släpade vi upp paketet till min bostad. Hon kom ganska långt i monteringen men med sista biten behövde vi hjälp av hennes sambo.
Men visst kändes det fint att på dörrhandtaget hitta ett paket med blommor. Som en belöning för slitet med det tunga stolpaketet. Tack J, det här var nog nästan för mycket 🙂 Det kommer ett paket på posten till dig snart!
Rosor och trädgårdar i Lovisa
Det händer en hel massa i vår lilla stad den här helgen.
Hela programmet för Rosor och trädgårdar hittas HÄR.
Jag ska bland annat kolla rosenbröllopparets bröllopsvals på Skeppsbron och en del utställningar. Trädgårdarna tänkte jag besöka i morgon.
Solen skiner, jag älskar mitt liv!
Måste våga för att vinna
Jag ser fram emot att besöka en stor mässa i Tammerfors på söndag. Trädgård, inrikesturism, mat och vin och allt som en samlare kan önska sig.
Och är det något jag vill samla på så är det inte grejer utan intryck, och jag vill ta många nya bilder till bloggen.
Har också alla möjliga andra små saker på gång, och diverse planer för min sex veckor långa semester som börjar den sjätte juni.
Människan behöver något att se fram emot. Efter stunder av misströstan och tårar brukar saker och ting så småningom åter ordna sig. Det gäller bara att lita på att så sker.
Jag vill fortsätta vara öppen, träffa nya människor. Och jag tänker allt oftare på att jag måste följa mitt hjärtas röst, den inre längtan som jag har. Jag måste våga för att vinna.
Glad måndag! 29-02-2016
I dag är det skottdagen. En dag då även kvinnan får fria till mannen.
På Wikipedia kan man läsa det här:
Legenden berättar att det var Irlands skyddshelgon S:t Patrick som blev en tidig jämställdhetsapostel när han bestämde att kvinnor kunde få fria en dag vart fjärde år. Seden bjöd att kvinnans propå skulle tas på största allvar och annars ska hon få en fin present. Man är inte säker på att det är sant eftersom kvinnorna brukade fria två månader efter dagen.
Den här tankegången tycker jag känns lite förlegad. Därför är det bra att då man i vår grannkommun Lappträsk firar ett evenemang där par får fria offentligt, får vem som helst göra det. Om en man vill fria till en kvinna går det bra, likaså om en kvinna vill fria till en man. Eller en man till en man/en kvinna till en kvinna.
Det är fördomsfritt det!
Första segern
Tillsvidare är Lovisa Tor obesegrat i division ett!
I går spelades första matchen och den vann vi med siffrorna 5-3.
Ett kort referat som jag skrivit å föreningens vägnar hittar du här!
Så som jag redan i all hast skrev sent i går kväll, då jag insåg att det höll på att bli EN dag helt utan inlägg, hade jag gäster både före matchen och efter den.
Fick ett fång underbara rosor och ett vackert hjärtformat ljus. Tack ❤
Matsalsbordet äntligen på plats!
Jag köpte ett matsalsbord i somras av en bekant som på Facebook berättade att hans familj skulle skaffa ett nytt bord.
Bordsskivorna och de sex stolarna kånkades upp till min bostad på tredje våningen, och de har sedan dess stått placerade i olika rum.
I dag fick jag äntligen hjälp av Bengt, Inge-Maj och FasterAster.
Duken och rosorna fick jag i inflyttningspresent av Inge-Maj, Bengt och FasterAster. Jag tycker om den röda färgen som bryter och piggar upp det bruna, svarta och grå som annars dominerar rummet.
Fick också en fin liten frukostbricka med motiv från Nice av FasterAster som nyss varit där.
Mattan som syns till höger är högst temporär – finns där mest för att jag smidigt ska kunna flytta mina stora krukväxter från en plats till en annan.
Kvällen avrundades med ostfest på Kretsgången – tack för allt det goda, tack för vinet och tack för vänskapen!
Ser ut att bli en strålande dag
Rubriken passar ju bra när man bor i kärnkraftsstad, hehe.
Guuben är på Stafettkarnevalen i Helsingfors som Östra Nylands frilans. Det är en tävling för finlandssvenska skolor och hur det än går för våra östnyländska tror jag deras dag blir fin, så som solen gassar. Karnevalen har också arrangerats i regn och rusk, för den går alltid sista veckoslutet innan skolavslutningarna.
Själv ska jag grilla med en god vän i dag på eftermiddagen. Och i kväll vid sjutiden vill jag ju inte missa hur det går för Lejonen mot Tjeckien!
Födelsedagspaketen öppnade!
Det är skojigt med paket, sådana blir man aldrig för gammal för. Några gäster hejade också ivrigt på i går: Öppna, öppna, öppna!
Jag hoppas jag inte glömt bort att fotografera nån gåva. Smörgåskakan jag fick av Guuben åt vi upp, och innehållet i flaskorna med mousserat som han hade köpt bälgade vi i oss.
Tusen tack till alla som var med på festen och som fick mig att känna mig värdefull ❤
Egentligen fyller jag år först på torsdag men vi firade lite i förskott, sedan kan man ju ha en ny fest den 22 maj – fiffigt eller hur? 😀
Olika bilder av samma rosor
i bakgrunden störde mig lite.
och bakgrunden inte lika varm.
Kanske färgen ändrades då jag flyttade blommorna lite närmare väggen för att få en enhetlig bakgrund. Ljuset från lampan ovanför köksbordet träffar inte blommorna på samma sätt.
Jag hade kunnat välja att inte visa de amatörmässiga bilderna.
Men jag har ju alltid sagt att det här inte är en blogg där allt ska vara perfekt.
Rosorna på bilderna högst uppe är fotograferade med mobilen, och rosorna nere med min EOS 400D. Jag knäppte tre på raken och har inte bearbetat bilderna på något sätt. Ingen extra skärpa, ingen färg till eller bort.
sa maken när han kom hem med dem i dag.
Ja, det måste inte alltid finns en speciell anledning då man köper blommor.
De är alltid fina!
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 