Att beskriva sin dag i bilder, med mer än tre fotografier, skulle ju vara helt möjligt. Men en selfie på mig själv då jag sitter med hårrullar i en negligé vid datorn och jobbar med tidningstexter… det bjuder jag inte på, inte riktigt än i alla fall 🙂

Jag har tänkt att om jag blir inlagd på sjukhus nån gång, då skulle jag gärna dokumentera min verklighet därifrån, såsom många av mina bloggvänner från Sverige gjort. Om orken fanns, vill säga.
Men nu hoppas jag att det ska räcka med sjukhus för min del i form av de besök vi gör hos mamma.

Jobb från 8.30 till 15. Efter det till Borgå sjukhus, tur och retur nio mil. Asfalteringsarbeten förlänger körtiden en aning, men det retar inte upp mig. Däremot kunde de där ”strutarna” i gulröd plast som visar var man får köra och inte får köra vara lite mer vettigt utplacerade… Nu känns det ibland som om nån bara slängt dit dem på måfå.

När vi lämnar Borgå sjukhus får jag syn på Ordodlaren, till vänster på bilden. Hon och ett gäng andra entusiaster höll på att rensa och fixa i rosenrabatterna där. Fram med kameran, rusa dit och säga ”jag har kommit ända från Lovisa för att ta den här bilden”, och sedan snabbt iväg igen.

Otrogen mina kära affärer i Lovisa är jag sällan. Men då vi nu varje dag sedan fredagen hälsat på mamma i grannstaden har vi också två gånger handlat där. Det som jag gillar med större mataffärer är att det finns fler brödsorter att välja bland, och att en viss tanke på singelhushåll tycks finnas. Små paket med små portioner och bland annat olika minitomater i lösvikt. Jag köper hellre sju små tomater än en hel ask med över trettio sådana. Tycker inte om matsvinn, men onekligen uppstår ett sådant ibland hos mig.