Nu är det inte så att någon har dött, men jag är löjligt barnslig då det gäller att göra mig av med saker. Jag måste få ta adjö av dem. Inte bokstavligen begrava dem och hålla en vacker ceremoni, men nästan.

Den gamla mattan i köket hade gjort sitt och jag var noga med att förklara för den att den inte var dålig. Den skulle få gå i pension och slippa bli påtrampad eftersom den gjort ett långt och gott värv. Dessutom kanske den får ett fortsatt liv i sommarstugan.

Svårt har jag att slänga bort grönväxter också. Så länge det finns minsta lilla levande del på dem LEVER de ju!

Och så var det historien med den gamla stekspaden. Den hade verkligen gjort sitt, fått brännskador och allt. Ändå tyckte jag synd om den då den skulle kastas bort för att vi köpte en ny…