Nu är det inte så att någon har dött, men jag är löjligt barnslig då det gäller att göra mig av med saker. Jag måste få ta adjö av dem. Inte bokstavligen begrava dem och hålla en vacker ceremoni, men nästan.
Den gamla mattan i köket hade gjort sitt och jag var noga med att förklara för den att den inte var dålig. Den skulle få gå i pension och slippa bli påtrampad eftersom den gjort ett långt och gott värv. Dessutom kanske den får ett fortsatt liv i sommarstugan.
Svårt har jag att slänga bort grönväxter också. Så länge det finns minsta lilla levande del på dem LEVER de ju!
Och så var det historien med den gamla stekspaden. Den hade verkligen gjort sitt, fått brännskador och allt. Ändå tyckte jag synd om den då den skulle kastas bort för att vi köpte en ny…
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 
Hahahah- du får göra som jag- en kompis till mig som älskar att slänga- kommer hit vart 3:e år och rensar!!!
Då kan inte jag vara hemma, eftersom jag inte skulle tillåtit att NÅGOT slängdes, men hon kör på och efteråt känns det som en befrielse!
😀
Jag klarar av att slänga, jag är ingen hamster. Men jag måste prata med och förklara för de arma sakerna att de inte varit dåliga 🙂
Jaha, ja, då var det inte så farligt! 😉
Inte heller jag kan slänga växter som LEVER. Och tyvärr fortsätter de att leva, trots att jag verkligen inte tar särskilt väl hand om dem… men vackra? Nej, det är de inte! *S*
Så roligt att du hittade till mej.. för då kunde jag ju hitta hit till dej och din trevliga blogg!
Välkommen hit också – alltid kul med nya bloggbekantskaper!
Jag tog adjö av mina fina handmålade hallmöbler förut idag. De var inte dåliga, bara att jag tröttnat på färgen och det var bara affektionsvärdet i dem egentligen. I morgon kommer nya fina vita. 😉
Duktigt av dig! Kanske de gamla möblerna kan glädja nån annan i stället?
Oj, vad jag känner igen mig … hahaha … Jag som är mitt uppe i värsta utrensningen i mitt liv har precis upplevt det här hur många gånger som helst känns det som.
Men det går lättare nu än när jag började för några veckor sedan. Samlandet och lagrandet stupar på sin egen orimlighet, så jag blev helt enkelt tvungen att bryta med ångesten över att slänga något.
Det funkar inte.
Och nu, efter att några gånger ha tagit ett djupt andetag och slängt det ena efter det andra, så går det faktiskt lättare. Känns t.o.m. rätt så skönt …
Men det är inte lätt. Vissa saker är nästan omöjligt att göra sig av med … Och ibland blir jag förvånad över vilka saker det är som hugger tag i tillvaron mest. Det händer att det är de mest osannolika prylarna som visar sig ha störst plats i hjärtat när det kommer till att besluta om deras fortlevnad inom familjens väggar …
Om man blev tvungen att flytta in i en minimal enrummare, en husbil eller nåt ännu mindre – då skulle man kanske veta vad man behöver mest?
Vi får ju inget med oss i graven, så mest är det nog riktigt gamla saker och fotografier och sånt jag inte vill slänga. Mycket annat försöker jag få att gå runt i nåt slags återanvändning. Glas, porslin, kärl, böcker etc. kanske nån annan vill ha? Loppis och välgörenhetsmarknader funkar ju då.
Visst är det svårt att göra sig av med saker man haft länge. Ibland försöker jag hitta ett annat användningsområde för prylen, så den får vara kvar.
Ja, men det är ju ett bra sätt – att hitta ny användning för något.
Att slänga bort känns tokigt och fel. Speciellt om saken inte är trasig.
En del ger jag också till välgörenhet.