sensommar

Frilansarens vardag, den går upp och den går ner

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

Inte så ofta jag på senaste tid visat vad jag skrivit för olika tidningar. Men här kommer ett par artiklar från Nya Östis och ett reportage jag skrivit för Kuriren. Via länkarna kan du köpa digitala lösnummer.

Jag skulle inte vara helt ärlig om jag sade att frilansarens jobb är lätt.
Det ger olika friheter – javisst. Jag hinner göra även lite annat nuförtiden, hjälpa mamma och träffa vänner. Det hann jag ganska sällan då jag hade mitt företag och var i chefsposition.

Eller tja, jag hann ibland, men att privatlivet krävde minutschema och att jag ofta var trött, ledde till beslutet att kasta mig ut i det okända drygt två år innan jag får full pension.

Nu återstår ett och ett halvt år till pensionen och besparingarna krymper. Jag jagar nya uppdrag. Ibland är jag orolig, ska jag klara mig? Jag är ju ensam kring alla utgifter sedan snart tolv år tillbaka.
I mina bästa stunder tänker jag ”allt ordnar sig på något sätt” 🙏

Ganska sent igår kväll kapade grannen och jag grenar som vuxit sig för breda och vilda i två träd som ligger in till vår terrass. Det var 17 grader varmt, helt underbart!

Och därförinnan kollade vi då Finland besegrade Georgien i basket-EM, vilket betyder att Susijengi (Vargflocken) är bland de fyra bästa och spelar om medalj!

Och så var det god jul igen

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

Det här är bara en bråkdel av urvalet på hyllorna med choklad i S-Market i Lovisa. Det är den 28 september och vi har haft strålande sensommarväder med +19 grader så det här känns ju onekligen lite avigt. Men jag ska snart köpa min första julkalender och äta upp chokladen i den under tjugofyra dagar i oktober, såsom jag brukar.

Imorgon ska jag ÄNTLIGEN få gå till frissan. Bokningen blev framskjuten på grund av kronprinsessans besök. Då jag bokade 21 september för frissa, fem veckor innan det datumet, visste jag inte att Victoria och Daniel skulle besöka Lovisa. Nu är frisyren verkligen i behov av ett lyft.

Kunglig glans från Sverige nästa vecka

~ Carita Liljendahl ~ 7 kommentarer

Den första september fick vi beskedet om att kronprinsessan Victoria och prins Daniel besöker Lovisa torsdagen den 21 september. De gör också besök i huvudstadsregionen, men här hos oss ska de bland annat inviga Victoriaplatsen på Drottningstranden. Lovisa har ju en del kungliga anor, så äntligen får vi detta ”drottningbesök” till vår stad ❤

I dag kom ackrediteringsblanketten från utrikesministeriet, och jag är nu anmäld tillsammans med en fotograf från Nya Östis. Det ska bli spännande.
Mycket kring besöket är konfidentiellt och jag skriver därför inget om det innan, det får bli till nästa veckas torsdag 🙂

Så här grönt är det fortfarande i parken bakom rådhuset, men nu syns redan en del gula löv på gräset.

Har haft en förhållandevis tung arbetsdag också i dag, men kunde gå en och en halvtimme på massage och healing, så det underlättar mycket.

Sover fortfarande vid öppet fönster. Brukar göra så från april till oktober, beror lite på hur kalla nätterna blir och hur mycket det blåser rakt in 😀 Ibland har jag tänkt att det kanske är bra, då det under coronatiden talades om vikten av att vädra. D-vitamin äter jag också varje dag sedan april 2020.

Måste dock ha en öronpropp i örat för att kunna sova, eftersom det är en hel del trafik utanför. Renovering av fönster i ett grannhus, eller nåt slags fasadrenovering, gör att banka-banka börjar halv åtta.

Gröna trollet på balkongen och diverse annat från dagarna som gått

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

Hade jag målat ögon på krukan hade det här blivit ett roligt troll, med håret på ända – hur galet som helst 😀

Varje sensommar eller höst vill jag köpa ljung, jag vet inte vad som lockar i det enkla.

I måndags hade vi möte på församlingshemmet som ligger ett stenkast från mitt hem. Den här planteringen står vid dörren. Vi diskuterade kommande luciatraditioner och samarbetet mellan tidningen, lokala Röda Korset, svenska församlingen och lokala ungdomsförbundet. Det är inte lätt att få kandidater numera. Unga flickor ser det som en skönhetstävling, fastän det inte är det, och de har också fullt upp med studierna och vill varken göra dåligt ifrån sig i dem eller i uppdraget i luciaföljet. Så det finns många aspekter att fundera över, traditioner att förvalta men kanske ändå förnya?

Varje kväll har jag pusslat nu och det avancerar, långsamt så här i början men ett tiotal bitar hittas och roligt är det! Tankarna flyger fritt.

Det här är väl något slags pensé? Köpte den i våras och den blommar fortfarande. Jag tror att jag har lärt mig hur jag ska plocka bort vissnade blommor, var jag så att säga ska knipa av stjälken för att att nya blomknoppar ska bildas. Det gäller att inte låta frökapslar bildas 🙂

Fler blandade bilder och feeling-looking-good

~ Carita Liljendahl ~ 15 kommentarer
Text på en vägg i köpcentret LUNDI i Borgå. Det här hade förstås passat in på Skyltsöndag, men jag har nu så många bilder av riktiga skyltar på lager att den här får gå ut och beskriva hur jag känner mig nu.

”Du har så fint hår” sade kassan i Systembolaget i går till mig. Glad blev jag och jag hade ju precis kommit från frissan då. Dessutom hade jag dagen innan fått mina provsvar från arbetshälsovården. ”Sällan vi ser en 60-åring ha så här bra kolesterolvärden”, sade sjukskötaren där.
Jag trodde jag skulle ha vuxendiabetes också och få bannor för övervikten, men vi kom fram till att den inte alltid är farlig. Jag kan ännu röra på mig och jag känner att jag mår bra för det mesta. Det räcker.
Café Favorits gård den 19 augusti. Ett av många fina sommarminnen.
En staketstolpe i Borgå.

Kunde inte låta bli…

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

att köpa denna hortensia, som snittblomma, den är SÅ fin ❤
Den lär hålla länge om jag byter vatten och snittar den varje dag. Dessutom är den vacker då den har torkat, sägs det.

Kunde inte heller låta bli att köpa en ny morgonrock. En gammal brun som jag inte använt på länge får gå till lumpinsamlingen. Den nya är grå.

Det är något med den annalkande hösten som gör att jag vill städa skåp. Göra mig av med kläder jag inte längre använder.

Har nu också ingredienser för brödbak. Ett sensommartecken även det. Och tre pussel finns i skåpet. De som jag har gjort tidigare i vintras och våras säljer jag eller ger jag bort.

Ingredienser finns också för nachos och lasagnette, två favoriträtter.

Och så köpte jag tre blockljus. Kvällarna är redan mörka och det är mysigt med levande ljus.

Sommaren gjorde comeback

~ Carita Liljendahl ~ 22 kommentarer

I går var det ruskigt, blött, dystert, grått.
I dag återvände sommaren med +23 grader. Kanske för att säga adjö för den här gången.

Jag åt lunch utomhus på Café Favorit med min syster och hon fick en present av mig 🙂

Kafeterians gård ligger på Gamla Apoteksgården.

Omgivningen är lummig och fortfarande rätt grön. Här finns äppelträd som inte syns på bilden, men höstens färger har inte ännu tagit över.

Här var nästan fullsatt då vi kom, men jag tar jag alltid bilder först sedan då folk inte behöver undra vem jag fotograferar och varför 🙂

Ibland tänker jag att jag skulle vilja bo på sydligare breddgrader 4–5 månader om året. Men sedan undrar jag om livet skulle förändras till det bättre bara genom flytt till sol och värme. Tänk om där är olidligt hett ibland. Och jag kanske skulle känna mig ensam, inte kunna göra mig förstådd till hundra procent. Spanskan och franskan är inte SÅ starka, och med italienskan är det ännu sämre ställt 😀

Nä, gräset är inte alltid grönare på andra sidan staketet. Jag får nog bara hitta på något sätt att klara höstens mörker, rusk och väta och vinterns kyla.

Sensommarkväll, fototour Plagen

~ Carita Liljendahl ~ 18 kommentarer

Sexton somrar tillbringade jag mycket tid här, på badstranden Plagen, eller kanske närmast bestämt i kiosken. Var det fina, varma och soliga dagar hann jag inte ner till stranden alls. Sommaren 2014 blev den sista i arbetets tecken i kiosken.

Den här kvällen, som var magiskt lugn och för årstiden exceptionellt varm, +20 grader ännu vid 19-tiden, bestämde jag mig för att ta en lite fototour på stranden. Sedan fortsatte jag fotografera av bara farten på väg hemåt. Det blev allt från fåglar till löv, fjädrar, båtar och byggnader, som jag visare senare.

Vackra, blå och små badhytter på rad.

Hemtrevligt.

En öde strand.

Men ute till havs var det ännu liv i sensommarvärmen.

Minnen från LHH-dagarna

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

Jag blev kvar med några bilder som jag aldrig kom för mig att publicera från Lovisa Historiska Hus-evenemanget. Det är tagna på en plats som jag besökt många gånger förr, så jag tyckte väl då – för två veckor sedan – att det kändes som upprepning med Kungsdammen i stadsdelen Garnison.

En inbjudande oas för stillsamma fikapauser.

Det är +17 grader och sol med lite dis över Lovisa centrum klockan tio i dag, lördagen den 8 september. Prognoserna visar att vi kan ha 19–22 grader och lite sol ända till tisdag, men redan torsdag nästa vecka förutspås +14 på dagen och +8 på natten. Så sommaren tvingas ge upp.

Det här räknar jag till mina barndomskvarter. Vi åkte skridsko vintertid på dammen då vi var små.

LHH_Konungsdammen_2
Kafeterian i gårdshuset.

Vi kan inte styra och kontrollera allt

~ Carita Liljendahl ~ 23 kommentarer

Ett av många fina elskåp i Lovisa.

Hade lite problem med uppladdningarna av bilder i förra inlägget, men kom sedan på vad som förorsakade det. Bra att man är ett tekniskt geni 😀

Bilden får ses som en allmän illustration i ett läge då jag inte känner för att lägga ut så mycket annat.

Det fina sensommarvädret fortsätter. +21 grader är idealiskt och jag är tacksam om det fortsätter så här hela september ut.

Läser några sidor per dag i Haemin Sumins bok ”Allt du kan se när du saktar ner”. Jag försöker bli bättre på att prioritera och organisera MITT liv så att jag har ork för det som är väsentligt = i viss mån även andras liv.

Det handlar om att kunna släppa saker som inte är viktiga, vi kan inte ha kontroll på allt. Varje människa ska ha rätt att göra en lista med önskemål som gäller vad just hon eller han vill uppleva under resten av tiden i livet.

Och så det här:

Vi kan älska vår familj och be för deras lycka.
Vi kan ge dem hjälp och goda råd när det behövs.
Men vi kan varken fatta deras beslut åt dem,
eller tvinga dem att göra som vi själva tycker.
Det finns mycket här i livet vi inte kan styra.
Däribland ingår också våra närmaste.